How's it going to end?

Seg dag idag, diskuterade svenska stumfilmer med min grupp i skolan imorse och hade sedan redovisning. Men eftersom jag råkade somna under filmvisningarna hade jag inte så mycket att sticka in i debatten. Och blev så jävla trött på könsfördelningen i klassen. På föreläsningarna är det alltid killar som pratar, drar paralleller och diskuterar. Men idag krävdes det definitivt anteckningar för att kunna redovisa det vi pratade om. Och vips så tittade killarna sig förvirrat omkring och gav tjejerna med anteckningarna menande blickar; "redovisa du, som har antecknat". Och vips var det bara tjejer som pratade. Vi tjejer har alltid blivit uppfostrade att vi ska vara duktiga, förståndiga och städa upp efter killarnas slarv. Vi vet att killarna inte kommer göra det, så vi tar hand om det, för att rädda gruppen från att se dåliga ut inför resten av klassen. Och ingen cred får man heller. Någonsin. För vi förväntas ju göra, då behövs det väl inget beröm. För vi gör ju det ändå.
Min grupp var i och för sig helt okej, Nils gick som manligt undantag då han anteckade allt vi sade på whiteboarden, så lite cred till honom då. Men jag och Lovisa var de som helt frivilligt antecknade och blev därav de som fick menande blickar på redovisningen; En tjej som antecknar är en plugghäst; en kille som antecknar är engagerad. En tjej som inte antecknar är slarvig; en kille som inte antecknar är laid back.
Detta är ju trots allt ingen kritik mot mina studentvänner (jag gillar dem faktiskt!) men vi har alla blivit skadade av samhällets uppfostran. Den 'blå vs rosa'-uppfostran som även den mest framåtsträvande föräldern, läraren eller förskolan inte kan undgå. Tragisk är det, och jag tänker på det varje dag på föreläsningarna. Och om jag inte hade läst "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor" kanske jag aldrig skulle tänkt på det här från första början. Men den boken påverkar ALLT i ens vardag. Och tack och lov för det, för är det något jag föraktar mer än äckel som Jimmie Åkesson, Ryanair och reklamavbrotten i Spotify så är det likgiltighet. Och det är en egenskap jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer besitta.