How's it going to end?

Jag är mycket imponerad av studievägledningen här i Malmö.

Efter att ha insett motgångarna i jobbsökningen har jag börjat inrikta mig på studier istället. Det är trots allt mitt starka kort här i livet. Börjar inte längre hata tanken på att påbörja en längre utbildning till hösten eller våren. Inte så mycket för att jag absolut vill vara färdigutbildad tidigt utan snarare för att det helt enkelt är enklast så.
Men att välja vad man vill bli är svårt alltså. Har nu efter 4½ år gett upp tanken på psykolog. Det går inte, jag kommer aldrig komma upp i 1,8 på högskoleprovet. Och utöver det, spendera 5 år av sjukligt intensiva studier för att sedan ge upp hela mitt liv åt att jobba ihärdigt. Värt? Kanske. Men är det inte bättre att välja sin favorithobby som jobb istället, så slipper man jobba?

Så imorrn ska jag till studievägledaren för Malmö Stad och prata om dataprogrammering. Jag är helt livrädd. Datorer och teknik. Uh. Skrämmande. Men när jag tänker på det så är det helt rätt. Vad har jag hållt på med hela mitt liv? Jo. SPEL. Jag började när jag var typ 7 år och spelade Sonic, Alex Kidd, Asterix, Alien, Quackshot, Lejonkungen. När våra kära SEGA-konsoller spelats sönder gick vi över till dator. Jag fick hundratals CD-skivor av Göran fyllda med demo-spel som jag gång på gång installerade på datorn, allt från backpacker, zombiespel, the sims, roller coaster tycoon till thief (som jag och adri spelade ihop, jag tryckte på knapparna för knivar, påkar och flashboms och hon styrde och sköt pilar), Hexen, galna skjutspel och designa-ditt-framtida-hem-spel (som var en MS-dos-fil, vad det nu var för något). Köpte sedan min första Xbox för mitt första studiebidrag när jag var 16. Och första spelet var....SSX. Har fortfarande kvar det, bästa sportspelet nånsin. Och köpte sedan Xbox 360 för min första lönecheck när jag var 19. Och första spelet blev mitt favoritspel, Half life. Xboxen är en verkligen en av mina käraste ägodelar. Det var det första jag tänkte på när jag jobbat en månad på Grodan och fick lönespecen i handen, "Nu kan jag äntligen köpa en ny Xbox!". Min första ägodel JAG köpt för pengar JAG har tjänat.
Det är så uppenbart att spel är mitt stora intresse. Jag gillar fortfarande konst såklart, och spela gitarr och film, herregud FILM. Det finns så mycket jag vill hinna med men jag har bara ett liv på mig. Och allt det här kan jag fortfarande hålla på med, men spelen KAN jag, jag vet vad det handlar om. Konstnär, gitarrist, regissör. Uh. Jobbigt. Nej. Men spelprogrammerare, DET kan jag fixa. Jag måste bara lära mig att programmera. Meeeen, hur svårt kan det vara, kodning höll vi ju på med redan när vi var 14 och öppnade lunarstormkonton. Och bloggen, den är ju kodad. Jag har ett hum om det iaf, och hur mycket mer än så krävs?

Så ja, studievägledaren imorrn alltså, för att ta reda på vilka grundkurser i programmering det finns. Och om det verkar helt hopplöst jobbigt har jag ju som tur är andra intressen som kan bli mitt yrke. Film-grejen känns inte så himla avlägsen. Speciellt inte efter att ha sett Black Swan. Herreminlillajesus, vilken film! Det finns inget jag kan säga om den som gör den rättvisa. Förutom att jag önskar att jag hade gjort den själv.

Hm. Ja. Det blev långt. För många tankar. Men det kändes bra att skriva av sig. Hoppas ni alla mår bra! Tallyho!

PS, Grattis Sara på födelsedagen.

PS 2, den första programmeraren var en brittisk kvinna på 1800-talet.

PS 3, ha en fin 8e mars!