How's it going to end?

Har hittat massor av roliga kurser och utbildningar i diverse digitala designinriktningar, det är helt otroligt vilken valmöjlighet man har. Man kan verkligen läsa vad som helst! Fantastiskt! Står fast vid att Speldesign och Grafik på Högskolan på Gotland är det slutgiltiga målet. Har plockat ut några av de kurser som verkar bäst och sammanställt mitt schema för det kommande året. Måste bara se till att mina betyg räcker, att mina områdesbehörigheter stämmer, mina arbetsprover fixas, min dator har alla installerade program osv. Plus att jag ska ha tid att skissa bättre och möjligtvis läsa en kurs i skissteknik. Och dessutom läsa franska på Sorbonne nångång nästa år. Hm. Så mycket kurser, så lite tid, så lite CSN. Hur skall det gå...?


April 2011

Programmering A, Komvux, Distans

Juni - Aug 2011

Introduktion till spelprogrammering, 15 Hp, Distans

Sept - Jan 2011

3D modelling, 15 Hp, Distans
Grundkurs i 3D-grafik, 15 Hp, Distans

Jan - Maj 2012

3D grafisk modellering, 7,5 Hp,  Distans
3D grafisk animering, 7,5 Hp Distans

Det blåser här i Malmö som om det inte finns någon morgondag. Vågar inte gå ut, vill inte ha en blomkruka i huvudet. Sysselsätter mig med trevliga inomhusaktiviteter såsom att baka. Hittade ett recept på Arlakökets iPhoneapp (är inte bara tekniknörd, utan även baknörd. Double win!) som jag testade nu. Kakan fick stå inne dubbelt så lång tid som receptet sade, eftersom den verkade lite för kletig i mitten. Och nu när jag tog ut den var den lite bränd ovanpå och torr inuti. Suck. Why bother? Men kan ju skylla det på att jag fastnade framför trailern för ett nytt spel som släpps i maj, nämligen L.A Noire. Herre min je, kan vara det bästa som hänt någonsin, i alla fall enligt trailern. Någon på företaget som gör spelet sade att speltiden skulle vara uppåt 30 timmar, minus sidouppdrag och grejer. Helt sjukt, inte ens mastodontspelet Half Life 2 kom upp i den längden. Så exalterad, jag står inte ut. 20 maj alltså. Ska skriva upp i min kalender!

Min födelsedag är på intågande om några veckor, kommer bli så himla fint. Förra året var jag i London precis dagarna innan och shoppade på Primark, åt Ben & Jerry's och promenerade runt i vårsolen. Och året innan det skrev jag högskoleprov och gick på pub på Church Street (och fick fina presenter!). Samma människor inblandade båda gångerna. Känns tråkigt att bryta ett vinnande koncept men ännu en resa till London känns inte aktuellt, inte just nu i alla fall. I år kommer mamma och pappa och valpen ner hit till Malmö, kommer bli himla mys.

Förutom att få stopp på alla tsunamis, jordbävningar, kärnreaktorkatastrofer, svält och djurplågerier önskar jag mig följande;

- Två lasersvärd som jag och Adri kan slåss med (och som låter när de slås mot varandra!).
- En växt som inte dör bara för att man glömmer att vattna den
- Ett par skor med klack som inte skaver
- Ett spel baserat på Boardwalk Empire
- Att kunna äta päron
- Ett recept på den ultimata kladdkakan
- En ny frisyr
- Att Red Hot Chili Peppers släpper en ny skiva
- Att se A Chorus Line igen. Och Spamalot!

Nu är det dags för något-bränd-men-ändå-god-kladdkaka. Tallyho!

I helgen fortsatte jag mitt nyhårslöfte om att se mera film, i form av The Adjustment Bureau och The Fighter (båda tillsammans med kära syster).

Lite konstig dag idag, vet inte riktigt vad den har gått åt till. Gick upp rejält sent, kanske därför det känns som att dagen tog slut på några timmar. Men pallrade mig iväg till gymmet och stod på crosstrainern i en timme. Det är konstigt att jag har ork till att gymma i en timme när ALL annan form av träning får mig att kräkas, om man bortser från simning och yoga och dylikt. Spinning, cykling, gruppträning, löpband, roddmaskin, styrketräning; Jag blir less efter mindre än två minuter. Fy. Men crosstrainer blir aldrig tråkigt, vet ej varför. Så en timme blev det.
Och efter det middag, sedan kolla på film, sedan prata med mamma, sedan kolla studier och högskolor osv. Har skickat in ansökan för sommarkurser och nu börjat kolla på kurser och program till hösten och även vilka kurser jag ska läsa på komvux denna våren. Det spelar ingen roll hur många timmar man spenderar framför studera, studentum, allastudier, allafolkhogskolor osv osv osv, man blir aldrig färdig. Finns alltid en ny grej eller ny kurs eller information att kolla efter. Uuuh. Men men, får hoppas att det leder till någonting i slutändan.

Mötet på studievägledningen igår gick förvånansvärt bra. Pratade mest om programmering och om n på Gotland där Speldesign och Grafik-utbildningen finns som jag vill läsa. 3 år, med möjlig utlandstermin, och antagning enbart baserat på arbetsprover. Hm. Tricky tricky. Studievägledarkillen sade att arbetsprovet inte handlade om programmering och kodning utan om estetik och skapande. Så ska nog söka utbildningen och göra intagningsprovet för att se vad det handlar om. Frågan är, om jag skulle bli antagen, om jag är redo att påbörja en utbildning. Hur kan jag vet att jag inte ändrar mig halvvägs igenom och hoppar av? Uh. Skulle inte vara jordens undergång, men ändå. Slöseri med tid och CSN. Och flytta till Gotland? Hm. Jag vet ännu inte om jag gillar tanken eller inte. Positivt är att det är vackert, massor av kyrkoruiner, medeltidsveckor och spännande historia. Negativt; det ligger ASLÅNGT BORT. Finns det ens en flygplats? Hur dyrt är inte det flyget i sånna fall? Och båtarna, hur dyrt är inte DET? Och alla stockholmare...Hm. Ja. Men lär ju vara roligare än att plugga i Luleå eller Blekige.

Uh, så mycket frågor, de tar aldrig slut. Vi får se hur det urartar helt enkelt!

Jag är mycket imponerad av studievägledningen här i Malmö.

Efter att ha insett motgångarna i jobbsökningen har jag börjat inrikta mig på studier istället. Det är trots allt mitt starka kort här i livet. Börjar inte längre hata tanken på att påbörja en längre utbildning till hösten eller våren. Inte så mycket för att jag absolut vill vara färdigutbildad tidigt utan snarare för att det helt enkelt är enklast så.
Men att välja vad man vill bli är svårt alltså. Har nu efter 4½ år gett upp tanken på psykolog. Det går inte, jag kommer aldrig komma upp i 1,8 på högskoleprovet. Och utöver det, spendera 5 år av sjukligt intensiva studier för att sedan ge upp hela mitt liv åt att jobba ihärdigt. Värt? Kanske. Men är det inte bättre att välja sin favorithobby som jobb istället, så slipper man jobba?

Så imorrn ska jag till studievägledaren för Malmö Stad och prata om dataprogrammering. Jag är helt livrädd. Datorer och teknik. Uh. Skrämmande. Men när jag tänker på det så är det helt rätt. Vad har jag hållt på med hela mitt liv? Jo. SPEL. Jag började när jag var typ 7 år och spelade Sonic, Alex Kidd, Asterix, Alien, Quackshot, Lejonkungen. När våra kära SEGA-konsoller spelats sönder gick vi över till dator. Jag fick hundratals CD-skivor av Göran fyllda med demo-spel som jag gång på gång installerade på datorn, allt från backpacker, zombiespel, the sims, roller coaster tycoon till thief (som jag och adri spelade ihop, jag tryckte på knapparna för knivar, påkar och flashboms och hon styrde och sköt pilar), Hexen, galna skjutspel och designa-ditt-framtida-hem-spel (som var en MS-dos-fil, vad det nu var för något). Köpte sedan min första Xbox för mitt första studiebidrag när jag var 16. Och första spelet var....SSX. Har fortfarande kvar det, bästa sportspelet nånsin. Och köpte sedan Xbox 360 för min första lönecheck när jag var 19. Och första spelet blev mitt favoritspel, Half life. Xboxen är en verkligen en av mina käraste ägodelar. Det var det första jag tänkte på när jag jobbat en månad på Grodan och fick lönespecen i handen, "Nu kan jag äntligen köpa en ny Xbox!". Min första ägodel JAG köpt för pengar JAG har tjänat.
Det är så uppenbart att spel är mitt stora intresse. Jag gillar fortfarande konst såklart, och spela gitarr och film, herregud FILM. Det finns så mycket jag vill hinna med men jag har bara ett liv på mig. Och allt det här kan jag fortfarande hålla på med, men spelen KAN jag, jag vet vad det handlar om. Konstnär, gitarrist, regissör. Uh. Jobbigt. Nej. Men spelprogrammerare, DET kan jag fixa. Jag måste bara lära mig att programmera. Meeeen, hur svårt kan det vara, kodning höll vi ju på med redan när vi var 14 och öppnade lunarstormkonton. Och bloggen, den är ju kodad. Jag har ett hum om det iaf, och hur mycket mer än så krävs?

Så ja, studievägledaren imorrn alltså, för att ta reda på vilka grundkurser i programmering det finns. Och om det verkar helt hopplöst jobbigt har jag ju som tur är andra intressen som kan bli mitt yrke. Film-grejen känns inte så himla avlägsen. Speciellt inte efter att ha sett Black Swan. Herreminlillajesus, vilken film! Det finns inget jag kan säga om den som gör den rättvisa. Förutom att jag önskar att jag hade gjort den själv.

Hm. Ja. Det blev långt. För många tankar. Men det kändes bra att skriva av sig. Hoppas ni alla mår bra! Tallyho!

PS, Grattis Sara på födelsedagen.

PS 2, den första programmeraren var en brittisk kvinna på 1800-talet.

PS 3, ha en fin 8e mars!

Det skyndar väldigt långsamt här nere i Skåne. Är fortfarande pankast i stan men försöker ligga lågt och tigga till mig pengar av mamma och pappa här och där. Inget jobb än, drar mig förf att gå tillbaka till barnomsorgen. Inga mer jävla ungar alltså. Men måste ju ha en inkomst så...what to do?

Stockholmsvistelsen var himla fin förresten! Har aldrig sett en så underbar sida av staden förut. Fick äntligen se det kulturella utbudet och vilken skillnad i jämförelse med andra städer! Gick på Skansenakvariet, Nordiska-, Östasiatiska-, Vasa- och Moderna Museet. På akvariet såg vi apor, krokodiler, hajar och en särskild utställning med världens största spindlar (varav några av burarna var oroväckande tomma). På museerna såg vi bl.a. Terrakottarmén, Män i Baddräkt, Dockskåp genom tiderna, Dandys, och Moderna museet permanenta utställning, vilket helt klart var en av de bästa jag sett. Perfekt storlek, perfekt antal tavlor och rolig blandning av konsten. Älskade det! De hade en jätterolig souvernirbutik där jag handlade järnet, bla. nyckelring, vykort, origami och bokmärke. Hade helt enkelt en fantastisk vistelse. Känner rentav för att flytta dit, när jag väl känner mig färdig med Malmö.

Sitter nu i dödens zon och kollar på Skid-VM och äter Marabou. Igårkväll hade vi game night, jag, Adri, James (Adris vän på besök) och Glassen. Spelade Monopol vilket var förvånansvärt underhållande. Speciellt eftersom James och Glassen tog spelet till en helt ny nivå; "Instead of paying you 750 kronor, how about I only pay 300 and I'll show you something really neat", "What do you say if I buy that street of yours for 4000 kronor and you'll get half price everytime you end up on the street". HIGHlarious. Och jag kom inte sist för en gångs skull (å andra sidan vann jag inte heller, så ska väl inte gotta mig för mycket).

Har förresten fortsatt mitt filmtittande, inte så ihärdigt som jag hoppats men ändå ganska lagom. Har sett Sex and The City 2, 127 Timmar, King's Speech och True Grit. Mycket mycket bra. Har även sett om The Social Network och börjat kolla på HBOs nya serie Boardwalk Empire, med Steve Buscemi som gangster i 20-talets Atlantic City. Påminner om Sopranos men inte alls så tråkigt, och med mycket vackrare foto. Loves it.

Ska kolla på studera nu efter eventuella sommarkursen och fortsätta njuta av skidåkningen. Tallyho!

Efter en lång, seg resa ner till Skåne är jag nu åter hemmastadd i Värnhemmet. Den 30e januari idag, alltså Adris födelsedag. Hon hade stor skojig fest igår så hon myste mest idag, vilket kulminerade på kvällen, när jag kommit ner, i korv med bröd, chokladbollar, cola light och Alien med filtar, kuddar och tända ljus. Perfekt!

Rummet jag flyttar in i blir inte tomt förrän Line flyttat ut, vilket troligtvis blir imorrn så inatt sover jag på madrass i vardagsrummet. Kollar på 30 Rock och hänger runt på internet för att fördriva tiden tills jag blir trött. Har ingen bok att läsa eftersom jag lämnade min Harry Potterbok i Varberg. 900 sidor inbunden 15-kilos tegelsten. Gick inte att pressa ner i packningen. Fy. Så nu har jag bara datorn.
Efter en del tidsfördriv på Failblog och Lolcats hamnade jag på 'Alice and Kev', en hemsida av en brittisk kille som pluggar speldesign. Sidan handlar om hans projekt i The Sims 3, där hans titelkaraktärer är hemlösa och han, dag för dag, redogör för hur det går för dem. Tror sidan är något år gammal men är inte mindre underhållande för det. Lika underhållande är kommentarerna folk har lämnat, allt från "vilket fantastiskt sätt att göra folk uppmärksamma på hemlösheten i världen" till "hur kan du göra så här mot oskyldiga simmar!? Du förtjänar samma öde som dem!".

Läs den!    http://aliceandkev.wordpress.com/


Oooh! Såg precis en grej i 30 Rock som hänsyftade till filmen Amadeus, som jag ju nyligen såg. YES! Har inte rikigt fattat grejen innan, men NU FAN!

Nu är dags att sova. Tallyho!

Då blir det åter till Malmö imorrn. Känns jättebra! Älskar Malmö och det känns så himla fint att komma tillbaka. Speciellt nu när det kommer bli vår till skillnad från senaste gången jag flyttade ner, då det var sensommar och sedan skyndade det sig att bli regnig höst.

Vecka 2 verkar bli en bra filmvecka, såg både Ghost Writer och Män som hatar kvinnor igår. The Ghost writer var himla bra, hade jag själv gjort en film skulle historien påminna om den. Lite Hitchcock och the usual suspects-aktigt. Fint slut! Men en sak som fascinerade mig var att jag inte lyckades identifiera Kim Cattrall förrän någon halvtimme in i filmen. Det fanns inte ett spår av Samantha Jones i hennes karaktär, vilket var kul att se. När man växer in en roll som de oftast gör i TV-serier som Sex and the City blir det svårt att spela något annat. Type casting alltså. Men trots att hennes karaktär i filmen inte är så himla olika från den i serien var det en otrolig skillnad. Annan accent, annat tonläge, annat sätt att prata, föra sig, gå, stå, titta, vända sig om. Älskar att se skådespelare visa upp en annan sida.

Well, det blev Malmö. Adri tipsade mig om att lägenheten skulle få ett ledigt rum, så jag tog chansen. Blir nog bara till sommaren, sen kanske det blir Göteborg i alla fall. Vi får se vi får se.

Hm. Nu börjar det bli mycket av det där "vad ska du göra nu då?"-frågor. Alla jag känner har frågat och alla får samma luddiga svar. Varför envisas alla med att veta vad man ska göra hela tiden? Kan man inte bara får vara ledig ett tag? Det kommer inte komma en enda dag senare i mitt där jag kan få vara ledig, utan att vara sjuk eller pensionär eller utbränd osv. Man måste jobba, när man inte jobbar måste man ta hand om hus, städa, fixa, ordna, ta hand om ungar eller djur eller män eller vad man nu väljer att lägga sin lediga tid på. Och om man är vis väljer man inget av det och sin lediga tid går då åt till att mysa med vin och goda vänner. Point is, det här är min enda chans att få vara ledig. Det är inte så himla kul, jag är sjukligt understimulerad vilket resulterar i konstiga små aktiviteter som retar alla jag umgås med, såsom frenetiskt läsa om alla Harry Potter-böckerna, vika origami, lösa rubiks kub på roliga sätt och spara och organisera alla mina kvitton. Lite roligt men det är samtidigt uppenbart att jag behöver en sysselsättning. Men uh, orka välja. Malmö, Göteborg, London? Jobba, plugga, slappa? Välj åt mig, tack.

Lucia idag och har nu varit i Sverige i en månad. De tre första veckorna bestod av promenader med mamma och hundarna, bonde söker fru, hönökaka, isande jävla kyla och mörda zombies på xboxen. Mys helt enkelt. Saknar förstås London, Elin, Angel, Starbucks, bussar, britter. Saknar till och med den där jävla tuben. Fyfan. Folk, svett, snusk, stress. Men fort gick det. Till skillnad från det jag numera får uppleva. Bor sedan en vecka på Årnäshalvön utanför Varberg och här har folk ingen brådska att ta sig någonstans. Jag fattar inte. Man har ALLTID en anledning att ha bråttom och stressa. Vad är det för fel på folk här?

Alright, sista dagen i London imorrn. Känns...inte bra! Eller jo, känns jättebra att komma hem till Göteborg, har mycket fint att se fram emot. Men ursch, att inte bo i London kommer inte kännas fint.
Vädret var underbart idag, så jag åkte in till St Pauls, köpte en varm choklad från bucks och gick till Postmans Park och grät lite. Det är nog en av de finaste platserna jag vet! Alldeles intryckt mellan kyrkor, gator, finansbyggnader och ja, St Pauls. Det är så fint att sitta i parken och se stressade kostymer med portföljer gena genom parken, stanna till vid Honour of the Common Man och bara stå helt stilla, läsa skyltarna och glömma bort vart de skulle, vad de skulle göra, vart de är. Det är riktigt rörande.

Blev alldeles nyss lite sentimental när jag insåg (för 10e gången den här veckan) att jag faktiskt ska flytta från London. Bästa botemedlet finns förstås här på datorn; Monty Pyhton på youtube! Och kvällen är räddad!

Någon hade lagt en briljant kommentar, apropå att 145 personer tryckt på "ogilla"-knappen;

När jag nu pratat mig varm om TV-serier kände jag för att vidga mina vyer. Har nu sett 17 minuter av första avsnittet av The Big Bang Theory och det enda positiva jag kan komma på, förutom att det kanske är bra ljussättning eller nåt, är duschförhänget med periodiska systemet. Det var ganska coolt på något nördig sätt. Allt det andra är....hemskt hemskt HEMSKT hemskt dåligt. Jag känner mig förolämpad. På ett mycket dåligt sätt. Blä blä blä. Blä. Tillbaka till How I met your Mother!

Waah, vilken ångest att lämna London. Känns som att jag gjort det typ 50 gånger de senaste åren. Fyfyfy. Passade på att få lite tråkiga göromål gjorda typ posta bank-brev, betala council tax, städa lägenheten och rummet osv. Roligt göromål idag = hälsade på familjen Shaw en sväng. Gav Vita hennes födelsedagspresent och spelade sedan kort med henne och Ursula. Mys. Och idag har det varit 15 grader, halvsoligt och torrt, lövigt, krispigt överallt. Vill inte resa från London när allt är såhär trevligt. Blä blä blä.

Men ska bli fint att komma hem till mamma, pappa, bellis och piffin. Och Göteborg. Och sedan flytta till Varberg. Spännande.

Ska kolla på How I met your Mother tills jag somnar nu, tror jag. Speaking of, för en knapp månad sedan var jag helt inställd på att serien i fråga var ett riktigt nedköp. Såsom 2½ Män eller något annat pinsamt som inte ens kan beskrivas som humor, utan enbart som en stor medelålderskris hos samtliga inblandade i processen. Men började kolla på första säsongen av How I met  your mother och blev så himla positivt överraskad att jag nu kollat igenom alla fem säsonger på några veckor. Och det handlar inte, som jag trodde från början, om en kille som berättar för sin kompis hur han träffade dennes mamma, utan om en pappa som berättar för sina barn hur han träffade deras mamma. Smartare och såklart inte lika medelålderskrisigt a la 2½ män. Och karaktärerna är något mer orginella än vanligtvis, t.ex. arg kanadensare som älskar vapen och hockey och som inte är en man, och lite mesig advokat som inte vågar öppna korken på flaskor, som inte är en kvinna. Intressant tänkande. För att vara en sitcom.

Klockan är halv ett, sitter just nu i min säng och kollar på How I met your mother. Känner mig sjukt nedstämd efter att jag spenderat HELA dagen åt att försöka komma på vad jag ska göra framöver. Jobba, stanna, åka, sluta, Göteborg, Varberg, Malmö, London, studera, jobba. Pratat med mamma, pappa, Adri och Elin i sammanlagt 3 timmar (dyr telefonräkning) och har suttit klistrad vid datorn för att undersöka studera.nu, gumtree, arbetsförmedlingen osv osv. Positivt är att jag, när jag kollade runt på studera, såg hur mina betyg hoppat upp tack vare meritpoäng. Från 17,4 till 19,0. Legen - wait for it - dary. Fortfarande inte tillräckligt för att komma in på psykologprogrammet, men det är ett steg på vägen.

Negativt är att jag kom fram till att jag ska flytta tillbaka till Sverige. När jag flyttade hit hade jag som inställning att jag skulle stanna så länge som det made sense. Och ja, nu gör det inte det längre. Består till största delen av boendesituationen. Efter ett år på underbara Värnhem står jag bara inte ut i den här hålan längre. Och det går inte att beskriva jävelskapet heller. Kan inte skriva att det är smutsigt och äckligt för man fattar inte exakt hur jävla smutsigt och äcklig det är här. Och jag är ungefär som en katt, allt måste tvättats rent och vara fint. Och den här lägenheten GÅR inte att göra fin, den är...obotligt grisig. Nu går det inte längre. Jag måste bort härifrån. Så. Det kändes bra att få ur sig!
Ska hem till fina familjen, hjälpa dem att flytta till Varberg, fira jul (och såklart fira nyår i London!) och sedan försöka komma på vad jag ska göra sen. Kanske tillbaka till Malmö, kanske stanna i Varberg, kanske flytta till Göteborg, kanske tillbaka till London senare. Mmm, nu känns det förvirrat och osäkert på ett bra sätt igen. Love it!

PS. fryser som ett as eftersom jag tvungen att duscha i kallvatten förut. Varmvattnet var slut. Who knows why? Den här lägenheten alltså. Och vi betalar 17000 i månaden för den sammanlagt. Känns fint...Himla fint.

Ursch, känner att jag blev lite sur nu när jag tänker på allt som är fel med lägenheten, så lägger in några bilden från underbara http://oddlyspecific.failblog.org/

Skit asså, nu känns allt himla snurrigt. Jag gillar när det känns ovisst, men SÅHÄR ovisst...I don't like it. Allt känns fel, alla val känns som fel val. Stanna i London - fel. Flytta tillbaka till Malmö - fel. Flytta till mamma och pappa - fel. Flytta någon annanstans - fel. Fel fel fel. Såhär har det aldrig känts förut, jag har alltid haft en tydlig linje, någon form av mål eller destination. Men nu...jag fattar ingenting, vad vill jag egentligen? Skiiiiiiiiiiit.