How's it going to end?

Alright, sommaruppehållet är över! Älskar övergången mellan augusti och september. Slut på alla klibbiga sommardagar fyllda av åska och regn och dags för fräscha höstdagar, halsduk och vantar, tända ljus och varm choklad. Höst betyder nystart! Förr var det alltid skolstart, älskade att börja skolan efter sommarlovet. Nya kläder, nytt bänkpapper, samma människor men nya lärare, nya skolor, nya lektioner. Minns första dagen på Schillerska, var skitnervös men otroligt förväntansfull. Kom in i klassrummet, satte mig längst bak brevid Teresia (en kort, glad tjej var väl det enda jag visste om henne i det ögonblicket dock) och vi fick träffa Ann Fridén och Urban, våra klassföreståndadre. Urban visade sig vara en fantastisk lärare som hjälpte en med vad man än bad om ("Urban, jag skulle behöva tio stora ark, 100 penslar och 80 lådor med färg, har du det?", "Hm, jag ska kolla efter, annars kan vi säkert sno lite från personalrummet, det är aldrig någon som märker"). Anns specialitet var förmågan att aldrig lämna tillbaka uppgifter vi gjorde på hennes lektioner. I trean fick jag tillbaka en bokredovisning som jag gjorde någon gång i ettan, tydligen. Inget minne av den. Det var lite spännande. Och förutom lärarna var ju eleverna lite speciella, en tjej kröp in i skåp och en annan ritade rävar som svar på provfrågor hon inte visste svaret på. Förutom bra betyg, fantastiska upplevelser och oräkneliga möten med fina människor så är det just det som är det viktigaste jag tar med mig från gymnasiet; vänskapen med skåptjejen Karin och rävtjejen Linn.
Är så sjukt glad att skoltiden är över, men den där mysiga skolstartskänslan kommer jag nog alltid att ha när september börjar närma sig.

Lång inledning på det här inlägget men när jag väl börjar tänka på skolan så finns det så mycket att skriva om, både på gott och ont. Att Thomas gav mig ett oförtjänt VG i Projektarbete är ju en klassiker. Fick MVG i Naturkunskap, Kinesiska Steg 3 och Arbetsmiljö och Säkerhet trots att jag inte förtjänade det, så jag antar att det i slutändan jämnar ut sig. Men ändå...jag är FORTFARANDE sur. Jag är det! Haha.

Hur som helst, håller på för fullt att leta lägenhet och väntar med spänning på att Mölndals Bemanning ska höra av sig och säga att jag kan börja jobba hos dem igen. Ska säga upp mitt medlemskap på SATS och börja simma istället och i den bästa av världar skulle jag vilja börja jobba ideellt på ett katthem eller något liknande. Men när man jag väl börjar jobba finns nog risken att tiden inte räcker till. Vi får se...
En ska jag tänkt på är mitt nyårslöfte som fortfarande ligger kvar och gror. Har fortsatt kolla på nya filmer, inte enbart sett om gamla, och ärligt talat är det ingen match att se två filmer i veckan. Jag blev dock väldigt inspirerad när jag för några veckor sedan såg filmen Julie&Julia (gjord av Nora Ephron som ju stod för en av mina favoritfilmer inom romcoms, "När Harry Mötte Sally"), en film baserad på två böcker; "My life in France" av Julia Child och "Julia&Julia" av Julie Powell. Två böcker sammanflätade till en historia. Med Meryl Streep, Amy Adams och Stanley Tucci. Kan inte gå fel! Blev helt kär i filmen, den har samma lättsamma, glada ton som "Jane Austen Book Club" (också den med fantastisk rollista!). Man känner aldrig av kampen som det ju innebär att göra film. Alla motsättningar och alla pengar som går åt vid en filmproduktion, det brukar kännas när man ser slutproduktionen. Som Inception eller The Dark Knight. Mörka historier såklart men samtidigt en känsla av ångest över hur lång tid och hur mycket resurser det måste ha tagit att färdigställa. En känsla, hur ska jag förklara...en ångest kanske är bästa liknelsen. Herregud, när jag väl börjar skriva om det här slutar jag aldrig!
I ALLA FALL. I Julie&Julia har huvudpersonen Julia bestämt sig för att tillaga alla recept från Julia Childs receptbok. Över 500 recept på 365 dagar. Nu är jag inspirerad! Inte till att laga mat, men till att göra något liknande. Typ baka alla Leila Lindholms recept eller något liknande. Men eftersom jag kommer dö matdöden om jag ska baka varje dag (har ni sett hur mycket smör Leila har i sina recept?) lutar jag åt något mindre fett och något billigare. Kanske något med film? Ska se över vad jag har att jobba med, känns kul med ett projekt i alla fall (utöver jobb- lägenhet- och framtidsångest-projekten som ständigt pågår såklart...).

Okej. Långt blev det. Glad sensommar, ta hand om er kära vänner!

/Nina