How's it going to end?

Planet landade klockan nio på Heathrow i fredagskväll. Tog Piccadilly Line hela vägen in till King's Cross. Gick till vårt hostel och konstaterade ganska snabbt att det var ett livsfarligt ställe; smalaste trapporna i hela Britannien, bunksbeds uppställda mot fönster, människor överallt överallt, alla fulla eller höga på något underligt. Även personalen. En liten eldsvåda och det skulle bli en katastrof värdig discobranden i Göteborg förra decenniet. Suck. Vi betalde i princip 127 pund för att gå in och vända. Fick ringa Christopher, som kom och hämtade oss mitt i natten och tog med oss till fina gamla Albion Road. Har nog aldrig sovit så gott som jag gjorde den natten på deras soffa, med katten Lightning sovandes vid fötterna och kroppen värmd av en kopp english earl grey. 

   Släpade oss upp tidigt på lördagen för att åka till Portobello (först förbi Leicester Sq för att plocka upp biljetter till Russel Brand). Underbara engelska marknader! Gick runt i kanske två timmar, mellan halv tio och halv tolv, och bara njöt njöt njöt, av ALLT. Av att vara tillbaka i rätt land, med krispig engelsk höst, mysiga bussar, vackra dialekter, välbekanta områden och ja...det kändes som hemma, som att komma hem. Köpte ett diadem och två halsband och Adri köpte ungefär samma fast mer av allt. Vi åkte sedan till Islington och gick på Camden Passage Market (min favorit!), köpte ett par örhängen och, såklart, en brownie från Paul A. Young. AAH. Jävla brownie alltså, den är FÖR god. Vi promenerade hem till Albion Road, vilade en stund och ja, sedan sysselsatte vi oss med något som jag inte minst (kanske bara var hemma och hängde?). Klockan åtta kollade vi på X-factor tillsammans med tjejerna (ååh, mina tjejer! Vad jag har saknat dem!) och de berättade för mig och Adri och fenomenet "Jedward", haha. Ojoj. 

   Vi fick sova hos familjen Shaw även natten till söndag (thank god!) och på morgonen av dag 2 gav vi oss av mot Spitalfields Market, Sunday up Market och Brick Lane. OJOJOOOJ. Detta ställe slutar aldrig att imponera. Sunday Up hade även uttökats med en övervåning. Ville köpa ALLT ALLT ALLT, men köpte bara ett halsband. Fick duga. Antar jag. Efter fyra timmar på marknaderna kom vi tillbaka till familjen Shaw och tog farväl för att sedan åka till hotellet vi bokat in oss på för de nästföljande tre dagarna (Christopher körde oss, igen!), som låg på Gower Street, alltså parallellgatan till Tottenham court rd = BRA LÄGE. Så sjukt gött med hotell! Efter horror-upplevelse på hostel och två nätter på en soffa (som ju i och för sig var himmelsk!) kändes det fantastiskt att ha ett hotellrum att götta sig på. Lätt värt (tack mamma och pappa ÄN EN GÅNG som betalade för det. Resan som skulle bli så billig blev helt plötslig en rejäl utgift. Inte bra!) 

   På kvällen tog vi bussen till Knightsbridge och promenerade till Albert Hall där vi såg Russel Brand. Sjukt roligt alltså, och helt sjukt! Russell Brand liksom, han är nästan som en seriefigur, jag fattar inte riktigt att han faktiskt finns på riktigt. Men ja, där var han i alla fall. Han skämtade mycket med hela BBC och Jonathan Ross-Andrew Sachs-incidenten och si och så, mycket roligt! 

    Måndag var shoppingdagen, minns inte om jag köpte något, förmodligen inte. Gick bara runt överallt överallt, på Topshop, Office, Faith, H&M, New Look, Borders, Primark, ja, osv osv. Jag var ute efter vinterskor och jag provade och provade. Eller nej, vad tänker jag med? Jag har storlek 41, jag provade inte, jag frågade om skorna fanns i 41 och jag fick ett utsäktande leende och ett "nej, tyvärr". Det sög ganska hårt. Kände mig lite diskriminerad faktiskt, de köper nästan inte in några par skor i den storleken i England, ett eller två par kanske. Hur gör kvinnor med riktigt stora fötter egentligen? Köper de herrskor? Ursch, suger. 

Vi åkte sedan till Natural History Museum, där vi kollade på dinosaurier och annat skoj, mycket roligt ställe och gratis dessutom. Rekommenderas för Londonbesök, får Göteborgs Naturhistoriska att likna en garderob. Loves it. På kvällen på måndagen såg vi Dylan Moran på Apollo Theatre. OJOJ alltså. Nog för att Russell Brand var rolig, men det här var något HELT ANNAT. Det går inte ens att jämför med något, han var SÅ BRA! Jag skrattar rakt ut av bara tanken på det. "Kids are speaking a completley different language, for example, I was out walking with my son and he said: "Oh, look at that church, it's so random". Like what!? Random? What, is it moving? And if the kids's friends call and you pick up the phone, you don't understand anything! You answer "Hello?" and you get "GINNYPIGS!!" "What!?" "Ginnypigs!! Momsaidwe'llbehomelaterwe'llseeyouthenandalsoyeahseeyalaterBYE!!" Hahaaa, skrattade så jag grääät. 

   Tisdag, sista dagen, shoppade vi lite på morgonen (köpte skor på Primark, där de faktiskt har storlek 41, och på Topshop, i STORLEK 42). Gick sedan till John Soane Museum i Holborn, ett hus vid Lincoln's Inn Fields (parken där vi såg chihuauan med rosa hoodie i våras tror jag) som under 1800-talet ägdes av Sir Soane, som hade samlat på sig, ja, ALLT. Tavlor, mumier, kolonner, antikviteter, statyer, ALLT. Helt galet ställe. Rekommenderas verkligen, gratis också! Sedan vidare till London Aquarium, med halvpriset-voucher och allt, och kollade på hajar, sjöhästar, konstiga fiskar och bläckfiskar. Hajarna var otäcka, ursch. Och efter renoveringen var det jättefint där inne, och vi hade dessutom turen att komma dit när en av guiderna pratade om hajarna i någon halvtimme för alla som var intresserade. MKT skoj. Bl.a. sade hon att det är större chans att man blir ihjälbiten av en människa än av en haj eller att dödas av en vending-machine än en haj. Mycket lurigt. På kvällen shoppade vi lite mera, jag köpte en mössa från H&M, nya Call of Cuty-spelet och en väska från Top Shop. Borde veta bättre än att köpa saker från topshop, kvaliteten är ju inte rolig alltså, men deras grejer är sååå fina. 

Hur som helst. Det var väl det hela. Vi åkte sedan hem igår eftermiddag och idag orkade jag inte gå till skolan, så har kollat på Sex and City, ätit glass och spelat Call of Duty. Jävla bra spel alltså, men kanske lite väl likt förra spelet? Men inte mig emot, jag älskar det. Och jag ÄLSKAR att man spelar med 'Captain MacTavish' och hur början på banan är en tribute till förra spelets början med 'Captain Price'. Genialt alltså! 

Ska hänga med Adri nu, ska lägga in bilder från veckan så fort jag fått ordning på kameran. Laterz!