On music
Försov mig imorse. Big surprise. Men what to do? Jag fick sova ut ordentligt, alltså inget ont som inte har något gott med sig. Käkar yoghurt, juice och clementin (eller småcitrus som coop kallar det) till frulle och lyssnar på Green Days nya skiva. Buhu. Fan vad kommersiella de har blivit! Om man jämför Green Days gamla skivor med deras nya så är skillnaden så himla stor. Ingenstans finns den där skitiga garagerock-känslan och deras oskriva statement 'vi är bäst i världen på det vi gör', allt det som gjorde att jag föll pladask för så många år sedan när jag hörde dem första gången. Men band utvecklas ju såklart, och efter arton år i branchen faller det sig ganska naturligt att även ett band som Green Day ändrar sin stil lite. Och det blev ju trots allt till det bättre, på så sätt att fler människor blev intresserade av dem. Smart drag från deras sida, men jag saknar ändå Nimrod-Insomniac-Dookie-stilen. Soundtracket till mina tonår, skulle man kunna säga.
Såg precis att bandet Avatar gör reklam via spotify. Minns när jag och Pernilla bl.a. såg de spela på....hm, vad heter den där musiktävlingen i Mölndal? Mölndalsrocken? Typ sex år sedan skulle jag tro. De vann, såklart. De vann alltid alla tävlingar de var med i, av någon underlig anledning. Visst spelar de bra tillsammans men...deathmetal? Ursch, det kommer aldrig någonsin vara något annat än oväsen i mina öron. En skymf mot allt annat som faktiskt kvalificerar sig som musik. Hur som helst, Johannes Eckerström heter nog killen som pratar. Här kommer smask från skogarna i Lindome om Johannes! Han är inte så jävla tuff som man kan tro, han har jobbat som förskolevikarie, så sent som för två år sedan. Lite charmigt, skulle jag vilja säga. Och det är just det som är det löjliga med deathmetal; hur jävla hårt, coolt och råbarkat det än vill framställa sig som, så är det ändå bara några nördiga killar i skinnjacka och pudelfrisyr, som är lika tråkiga och hårt arbetande som vilken idiot som helst. Men det kanske är det som är charmen, who knows? Jaja, bra jobbat av Avatar iallafall, man kämpar alltid i motvind när man kommer från Lindome, så keep up the good work.
Well, eftersom jag har hela dagen till förfogande kanske jag ska göra något produktivt, typ baka bröd, ta en promenad, städa rummet eller plugga. Men innan det ska jag lyssna färdigt på Green Days smått fenomenala album Dookie och bara njuta av att jag försov mig. Doodles!
Såg precis att bandet Avatar gör reklam via spotify. Minns när jag och Pernilla bl.a. såg de spela på....hm, vad heter den där musiktävlingen i Mölndal? Mölndalsrocken? Typ sex år sedan skulle jag tro. De vann, såklart. De vann alltid alla tävlingar de var med i, av någon underlig anledning. Visst spelar de bra tillsammans men...deathmetal? Ursch, det kommer aldrig någonsin vara något annat än oväsen i mina öron. En skymf mot allt annat som faktiskt kvalificerar sig som musik. Hur som helst, Johannes Eckerström heter nog killen som pratar. Här kommer smask från skogarna i Lindome om Johannes! Han är inte så jävla tuff som man kan tro, han har jobbat som förskolevikarie, så sent som för två år sedan. Lite charmigt, skulle jag vilja säga. Och det är just det som är det löjliga med deathmetal; hur jävla hårt, coolt och råbarkat det än vill framställa sig som, så är det ändå bara några nördiga killar i skinnjacka och pudelfrisyr, som är lika tråkiga och hårt arbetande som vilken idiot som helst. Men det kanske är det som är charmen, who knows? Jaja, bra jobbat av Avatar iallafall, man kämpar alltid i motvind när man kommer från Lindome, så keep up the good work.
Well, eftersom jag har hela dagen till förfogande kanske jag ska göra något produktivt, typ baka bröd, ta en promenad, städa rummet eller plugga. Men innan det ska jag lyssna färdigt på Green Days smått fenomenala album Dookie och bara njuta av att jag försov mig. Doodles!
Kommentarer
Trackback
