Den med all förändring
Skolan tar alltså slut om fem veckor, ganska exakt, och efter det blir det hundpassning i några veckor. Ja, apropå, Bella ska få en kompis. Vet inte om det är okej att lägga upp bild på snutten än, men kan ta ner den om hans ägare inte samtycker;
Han heter Benjamin nu, men vi kommer troligtvis (och förhoppningsvis!) döpa om honom till George Harrison. Jag tyckte Styrbjörn var ett trevligt namn, men efter att pappa upplyst mig om att det fanns någon big shot vikingasnubbe som hette Styrbjörn kändes det inte lika aktuellt längre. Så George blir bättre tycker jag! Men vi får se. Först var vi inne på Biffen, men...jag tycker inte han ser ut som en Biffen. Annars var min och Adris favorit Sauron men mamma tyckte inte det var särskilt roligt. Eftersom det är mammas tur att bestämma namn kan vi inte tvinga henne. Men Sauron, hur roligt är det inte liksom?
Wellwell, vi får hem honom i slutet av maj så hela juni kommer gå åt till att passa honom innan mamma och pappa har semester. Och den första juli bär det av till engelska landet alltså. Helt sjukt, och fantastiskt roligt. Har en underbar sommar i familjens Shaws hus, tillsammans med katterna, att se fram emot och sedan försöka få livet att fungera på något sätt. Och skiter det sig, ja...är det tillbaka till Sverige då? Tanken på att flytta tillbaka till hösten känns så deprimerande att enbart tanken ger mig ångest. Men jag vet ju att jag har mamma, pappa, Bella och ja, Biffen eller George eller vad han nu kommer att heta, att luta mig tillbaka på. Och då känns det inte lika jobbigt.
Wellwell, vi får hem honom i slutet av maj så hela juni kommer gå åt till att passa honom innan mamma och pappa har semester. Och den första juli bär det av till engelska landet alltså. Helt sjukt, och fantastiskt roligt. Har en underbar sommar i familjens Shaws hus, tillsammans med katterna, att se fram emot och sedan försöka få livet att fungera på något sätt. Och skiter det sig, ja...är det tillbaka till Sverige då? Tanken på att flytta tillbaka till hösten känns så deprimerande att enbart tanken ger mig ångest. Men jag vet ju att jag har mamma, pappa, Bella och ja, Biffen eller George eller vad han nu kommer att heta, att luta mig tillbaka på. Och då känns det inte lika jobbigt.
Hur som helst, såhär i förändringens tid ska jag dra till med en lista för att göra mig själv (och kanske mamma och pappa) sentimental. Undrar hur listan ser ut om 20 år...?
För 20 år sedan var jag två år och gick inte på dagis för jag saknade mamma och pappa för mycket.
För 20 år sedan var jag två år och gick inte på dagis för jag saknade mamma och pappa för mycket.
För 15 år sedan var jag sju år, Pernilla var min bästis och vi gick på förskolan, och vi grät när Mikael kallade våra hårband för tårband (minns det som igår, den där Mikael hade det svårt redan då).
För 10 år sedan var jag tolv år, gick på Sinntorp, hade fantastiska Susanne Samuelsson som lärare (pedagogiska skills som KICKED ASS) och tyckte jazzbyxor var skithäftigt.
För 6 år sedan var jag sexton år, umgicks dag och natt med Elin och Rebecca på Café Java, var poppare och lyssnade slaviskt på The Ark.
För 5 år sedan var jag sjutton år, gick på Schillerska, var vän med fantastiska Teresia och fick G i musik (jävla Anders alltså).
För 4 år sedan var jag arton år, åt Ben & Jerrys på kulturhistorelektionerna med Karin och Linn, gick på Röda Rummet, fick Bella och gjorde min fjärde vända på Arvikafestivalen.
För 3 år sedan besökte jag Paris med Karin och Linn, jag ville bli psykolog, pluggade som en liten råtta och tog den fantastiska studenten.
För 2 år sedan var jag förskolelärare och livet stod mest stilla. Det var fint.
För 1 år sedan satt jag på Starbucks med min vänner, sade "tänkt att det bara är två månader kvar tills vi flyttar tillbaka till Sverige", vi drack vidare på våra diverse varma drycker och tittade ut på det underbara engelska regnet och vi kunde inte fatta hur ett år kunde gå så fort.
För 10 år sedan var jag tolv år, gick på Sinntorp, hade fantastiska Susanne Samuelsson som lärare (pedagogiska skills som KICKED ASS) och tyckte jazzbyxor var skithäftigt.
För 6 år sedan var jag sexton år, umgicks dag och natt med Elin och Rebecca på Café Java, var poppare och lyssnade slaviskt på The Ark.
För 5 år sedan var jag sjutton år, gick på Schillerska, var vän med fantastiska Teresia och fick G i musik (jävla Anders alltså).
För 4 år sedan var jag arton år, åt Ben & Jerrys på kulturhistorelektionerna med Karin och Linn, gick på Röda Rummet, fick Bella och gjorde min fjärde vända på Arvikafestivalen.
För 3 år sedan besökte jag Paris med Karin och Linn, jag ville bli psykolog, pluggade som en liten råtta och tog den fantastiska studenten.
För 2 år sedan var jag förskolelärare och livet stod mest stilla. Det var fint.
För 1 år sedan satt jag på Starbucks med min vänner, sade "tänkt att det bara är två månader kvar tills vi flyttar tillbaka till Sverige", vi drack vidare på våra diverse varma drycker och tittade ut på det underbara engelska regnet och vi kunde inte fatta hur ett år kunde gå så fort.
Det är sjukt hur fort tiden går. Det här året har gått fasansfullt fort. Har inte riktigt hängt med känner jag. VIPS så kommer det vara sommar och VIPS kommer det vara höst och jag kommer fundera på vilket flyg jag ska ta hem för att fira jul. Ojoj. Men jag tar det med ro. Trots allt.
Kommentarer
Postat av: simma.
Jag tycker han är en solklar styrbjörn! Och också väldigt söt.
Postat av: Linn
vilken liten söt! Hehe badass att kalla sin hund Sauron tycker jag :D hur stor kommer krabaten bli? Saknar att äta ben&jerrys på schill...och paris...fina tider man haft :)
Trackback
