How's it going to end?

Så jag och Sara var i London från lördag den 20e till torsdag den 25e. Och såhär var det ungefär;
Jag och Sara kom fram till Elin och Simma vid halv tolv-tiden på lördagskvällen och gick sedan upp tidigt på söndagen för att åka till fantastiska Brick Lane. Gick runt på Sunday Up Market och lite på själva gatan och åt sedan flottig mat från marknaden, sittandes på trottoaren utanför = tradition! Vid fyratiden åkte jag hem till familjen Shaw. Jag, Vita och Oonagh kollade på Twilight, sedan spelade jag, Vita och Ursula "Racing Demons" (vårt favoritkortspel) och vi åt sedan sausages and mash allihop tillsammans. Så mysigt! Den familjen alltså...Åkte hem till gänget i Archway och käkade Ben & Jerrys och somnade sent.
Måndagsförmiddagen vigdes åt shopping på Oxford Street (framför allt Primark), en sväng till Notting Hill och sedan till Tate Modern. Hade jag inte varit astrött skulle jag kunnat engagera mig mera, älskar Tate trots att konsten egentligen inte är min favorit; allt är intressant som är innan 1900-talet, efter det blir det så himla löjligt, typ allt efter Dada. Är man bara tillräckligt känd kan man ställa ut ett äpple och sälja det för hundra tusen. Löjlerier. Hur som helst! Intressant var det ändå! På kvällen åkte vi till en fantastisk pub i Holborn, Princess, där vi träffade Elins fina pojkvän Mark. Stannade några timmar och njöt av inredningen, stämningen, myset, allt! Underbart ställe!
Tisdagen var ungefär likadan och såhär i efterhand har jag svårt att skilja dagarna åt. Lite shopping, mat och sånt.
Onsdagen var däremot mycket intressant. Sara och Simma och åkte in till stan innan mig, och eftersom jag hade lågt batteri på min mobil fick jag låna Saras telefon. När jag sedan kom in till stan fick jag svänga runt på Oxford Street själv ett tag i väntan på Sara och Simma som var i Camden. Shoppade på Primark, gick till Paperchase på Tottenham Court Road och myste på Café Nero med The Times och en toast och choklad från Thorntons. Underbart. Just då väljer även Saras mobil att dö i brist på batteri. Illa. Så det enda jag kan göra är mysa omkring i väntan på att Elin ska sluta jobbet så jag kan åka hem och möta upp de andra. Så jag åker till Hyde Park och promenixar runt i linne och ballerina i den fantastiska vårsolen. Just när jag kommer ner till dammen med alla änder och svanar tänker jag "det här är höjdpunkten på den här resan; solen i Hyde Park, här vid dammen. Synd att de andra inte kan se det. Synd." Och då hör jag någon ropa "NIIINAA!!". Och där på en bänk sitter Sara och Simma. Haha, vad är chansen?
På torsdagsmorgonen tog vi flyget hem till Göteborg. Rolig händelse där också; vi kommer fram till Stansted klockan fem på morgonen, jag handlar lite på taxfree och klockan halv sex går vi ut till den högra delen av flygplatsen, gate 40 - 59 (ligger 10 minuter promenad från mittdelen av flygplatsen), där ryanair-flygen alltid går från (gate 46 brukar det vara). Vi lägger och oss vilar på bänkarna och när klockan är 06.15, tio minuter innan gaten ska stänga, inser jag att vårt flyg inte kommit upp på skärmarna. Jag går och frågar i receptionen vart vårt flyg går ifrån och kvinnan pekar ut genom fönstren, mot andra sidan av flygplatsen och säger "gate 36, där bortifrån". Jag känner stor ångest, ruskar Sara till liv och säger "vi måste springa!". Och vi rusar genom flygplatsen till mittdelen och inser att vi måste åka med en liten shuttle för att komma till den vänstra delen av flygplatsen. Vi går på och klockan är då halv sju, alltså fem minuter efter att gaten ska stänga. Vi åker i kanske en minut, fdörrarna öppnas, vi slänger oss ut och springer upp för alla rulltrappor och bort till gaten...som tack och lov inte hunnit stänga! Tror vi kom fram tio minuter innan flyget egentligen skulle gått. Helt galet, men vi hann med i alla fall. Note to self: hur säker du än är på något, dubbelkolla ALLTID!

Hur som helst, fantastisk resa, glömde säkert bort hälften av allt vi gjorde, känn er fria att påminna mig!