How's it going to end?

Att köpa nya skor är alltid ett ångestmoment. Jag kan inte gå i skor med klack, ballerina är för kallt på vintern och de flesta vinterskor ser ut som döda fluffiga djur som jag vägrar ta på mig, hur kallt det än må vara. Uteslutningsmetoden genererar ett par converse, som funkar på vintern och som inte ser döda ut. Här kommer el problemo; storlek 41 är ett bortglömt, dammigt, bekymrande nummer som de flesta skoaffärer inte vill kännas vid. Vanligtvis betäller de in ett (!!) par i den storleken och när den skon är slut dröjer det ända tills nästa massbeställning av skor görs, god know when that happens (cred till svenska tjejen på på Office som upplyste mig om detta). Alltså; är man inte först på skon så kan det dröja ett bra tag innan man får en ny chans. Converse är ju trots allt aldrig en ny sko, den finns i alla affärer året om. Detta innebär att det i princip aldrig finns ett par 41 på lager, eller ute i affären. De som står utställda är 37, 38 och 39, i varje färg, i varje modell. Jag måste alltid fråga efter skojäveln varpå de säger NEJ. "Finns de i vitt då? NEJ. Nähä...i den modellen då? NEJ. Den här då? Hm....NEJ.
Jag ÄLSKAR skor men jag HATAR att köpa skor och jag ska fan aldrig göra det igen. Exclamation point.