How's it going to end?

Alright, sista dagen i London imorrn. Känns...inte bra! Eller jo, känns jättebra att komma hem till Göteborg, har mycket fint att se fram emot. Men ursch, att inte bo i London kommer inte kännas fint.
Vädret var underbart idag, så jag åkte in till St Pauls, köpte en varm choklad från bucks och gick till Postmans Park och grät lite. Det är nog en av de finaste platserna jag vet! Alldeles intryckt mellan kyrkor, gator, finansbyggnader och ja, St Pauls. Det är så fint att sitta i parken och se stressade kostymer med portföljer gena genom parken, stanna till vid Honour of the Common Man och bara stå helt stilla, läsa skyltarna och glömma bort vart de skulle, vad de skulle göra, vart de är. Det är riktigt rörande.

Blev alldeles nyss lite sentimental när jag insåg (för 10e gången den här veckan) att jag faktiskt ska flytta från London. Bästa botemedlet finns förstås här på datorn; Monty Pyhton på youtube! Och kvällen är räddad!

Någon hade lagt en briljant kommentar, apropå att 145 personer tryckt på "ogilla"-knappen;

När jag nu pratat mig varm om TV-serier kände jag för att vidga mina vyer. Har nu sett 17 minuter av första avsnittet av The Big Bang Theory och det enda positiva jag kan komma på, förutom att det kanske är bra ljussättning eller nåt, är duschförhänget med periodiska systemet. Det var ganska coolt på något nördig sätt. Allt det andra är....hemskt hemskt HEMSKT hemskt dåligt. Jag känner mig förolämpad. På ett mycket dåligt sätt. Blä blä blä. Blä. Tillbaka till How I met your Mother!

Waah, vilken ångest att lämna London. Känns som att jag gjort det typ 50 gånger de senaste åren. Fyfyfy. Passade på att få lite tråkiga göromål gjorda typ posta bank-brev, betala council tax, städa lägenheten och rummet osv. Roligt göromål idag = hälsade på familjen Shaw en sväng. Gav Vita hennes födelsedagspresent och spelade sedan kort med henne och Ursula. Mys. Och idag har det varit 15 grader, halvsoligt och torrt, lövigt, krispigt överallt. Vill inte resa från London när allt är såhär trevligt. Blä blä blä.

Men ska bli fint att komma hem till mamma, pappa, bellis och piffin. Och Göteborg. Och sedan flytta till Varberg. Spännande.

Ska kolla på How I met your Mother tills jag somnar nu, tror jag. Speaking of, för en knapp månad sedan var jag helt inställd på att serien i fråga var ett riktigt nedköp. Såsom 2½ Män eller något annat pinsamt som inte ens kan beskrivas som humor, utan enbart som en stor medelålderskris hos samtliga inblandade i processen. Men började kolla på första säsongen av How I met  your mother och blev så himla positivt överraskad att jag nu kollat igenom alla fem säsonger på några veckor. Och det handlar inte, som jag trodde från början, om en kille som berättar för sin kompis hur han träffade dennes mamma, utan om en pappa som berättar för sina barn hur han träffade deras mamma. Smartare och såklart inte lika medelålderskrisigt a la 2½ män. Och karaktärerna är något mer orginella än vanligtvis, t.ex. arg kanadensare som älskar vapen och hockey och som inte är en man, och lite mesig advokat som inte vågar öppna korken på flaskor, som inte är en kvinna. Intressant tänkande. För att vara en sitcom.

Klockan är halv ett, sitter just nu i min säng och kollar på How I met your mother. Känner mig sjukt nedstämd efter att jag spenderat HELA dagen åt att försöka komma på vad jag ska göra framöver. Jobba, stanna, åka, sluta, Göteborg, Varberg, Malmö, London, studera, jobba. Pratat med mamma, pappa, Adri och Elin i sammanlagt 3 timmar (dyr telefonräkning) och har suttit klistrad vid datorn för att undersöka studera.nu, gumtree, arbetsförmedlingen osv osv. Positivt är att jag, när jag kollade runt på studera, såg hur mina betyg hoppat upp tack vare meritpoäng. Från 17,4 till 19,0. Legen - wait for it - dary. Fortfarande inte tillräckligt för att komma in på psykologprogrammet, men det är ett steg på vägen.

Negativt är att jag kom fram till att jag ska flytta tillbaka till Sverige. När jag flyttade hit hade jag som inställning att jag skulle stanna så länge som det made sense. Och ja, nu gör det inte det längre. Består till största delen av boendesituationen. Efter ett år på underbara Värnhem står jag bara inte ut i den här hålan längre. Och det går inte att beskriva jävelskapet heller. Kan inte skriva att det är smutsigt och äckligt för man fattar inte exakt hur jävla smutsigt och äcklig det är här. Och jag är ungefär som en katt, allt måste tvättats rent och vara fint. Och den här lägenheten GÅR inte att göra fin, den är...obotligt grisig. Nu går det inte längre. Jag måste bort härifrån. Så. Det kändes bra att få ur sig!
Ska hem till fina familjen, hjälpa dem att flytta till Varberg, fira jul (och såklart fira nyår i London!) och sedan försöka komma på vad jag ska göra sen. Kanske tillbaka till Malmö, kanske stanna i Varberg, kanske flytta till Göteborg, kanske tillbaka till London senare. Mmm, nu känns det förvirrat och osäkert på ett bra sätt igen. Love it!

PS. fryser som ett as eftersom jag tvungen att duscha i kallvatten förut. Varmvattnet var slut. Who knows why? Den här lägenheten alltså. Och vi betalar 17000 i månaden för den sammanlagt. Känns fint...Himla fint.

Ursch, känner att jag blev lite sur nu när jag tänker på allt som är fel med lägenheten, så lägger in några bilden från underbara http://oddlyspecific.failblog.org/