How's it going to end?

Waah, vilken ångest att lämna London. Känns som att jag gjort det typ 50 gånger de senaste åren. Fyfyfy. Passade på att få lite tråkiga göromål gjorda typ posta bank-brev, betala council tax, städa lägenheten och rummet osv. Roligt göromål idag = hälsade på familjen Shaw en sväng. Gav Vita hennes födelsedagspresent och spelade sedan kort med henne och Ursula. Mys. Och idag har det varit 15 grader, halvsoligt och torrt, lövigt, krispigt överallt. Vill inte resa från London när allt är såhär trevligt. Blä blä blä.

Men ska bli fint att komma hem till mamma, pappa, bellis och piffin. Och Göteborg. Och sedan flytta till Varberg. Spännande.

Ska kolla på How I met your Mother tills jag somnar nu, tror jag. Speaking of, för en knapp månad sedan var jag helt inställd på att serien i fråga var ett riktigt nedköp. Såsom 2½ Män eller något annat pinsamt som inte ens kan beskrivas som humor, utan enbart som en stor medelålderskris hos samtliga inblandade i processen. Men började kolla på första säsongen av How I met  your mother och blev så himla positivt överraskad att jag nu kollat igenom alla fem säsonger på några veckor. Och det handlar inte, som jag trodde från början, om en kille som berättar för sin kompis hur han träffade dennes mamma, utan om en pappa som berättar för sina barn hur han träffade deras mamma. Smartare och såklart inte lika medelålderskrisigt a la 2½ män. Och karaktärerna är något mer orginella än vanligtvis, t.ex. arg kanadensare som älskar vapen och hockey och som inte är en man, och lite mesig advokat som inte vågar öppna korken på flaskor, som inte är en kvinna. Intressant tänkande. För att vara en sitcom.