Dagarna på dagarna på dagarna, som du minns
Alright. Har alltså varit iväg till Grekland en vecka med Adri, kom hem förra veckan och har legat väldigt lågt sen dess. Det var verkligen FANTASTISKT. Jag älskar charter. Man blir så omhändertagen, man slussas fram och tillbaka och guiderna svarar på alla tänkbara frågor och är jättehjälpsamma. Loooove it.
Eftersom varken jag eller Adri har körkort kunde vi inte hyra bil, så vi var ganska stationära hela veckan. MEN DET GJORDE INGET! Hotellet var så jävla bra, jag vill bo där jämt! Så fint, så rent, så vackert, så grönt! När man jämför med alla sopstationer till hotell och vandrarhem vi tidigare bott på, var det här som ett 7-stjärnigt hotell. Och maten, herregud! Jag har aldrig ätit så god tzatziki i hela mitt liv, åt nog 10 kg tzatziki under veckan. MINST.
De få gånger vi faktiskt lämnade hotellet åkte vi till Rhodos stad och till Marmaris i Turkiet. Rhodos stad var trevligt och soligt. Marmaris däremot...ojojoj, traumatiskt. Färjeresan över till Marmaris var svinkall, det blåste som fan och vi stod utomhus och huttrade i 2 timmar. På hemvägen sedan var det jättesoligt och fint, i alla fall de första 30 minuterna. Sedan kom vi ut på havet och det blåste och blåste och blåste. Båten åkte från sida till sida, fram och tillbaka, upp och ner i vågorna. Alla satt tysta, skräckslagna. Och de som inte var skräckslagna var upptagna med att hänga över relingen och spy. Vart man än tittade såg man stora, uppspärrade ögon fyllda av skräck eller spya som åkte ner i påsar eller ner i vattnet. Och var 10de minut bli vi översköljda av vatten som stänkte upp på däcket. Det var....surrealistiskt. Men vi överlevde, med nöd och näppe. Resten av resan låg vi vid poolen och var glada över att fortfarande vara i livet. Huuga.
Utöver nära-döden-upplevelsen var vistlesen himla fin. Klart värt.
Eftersom varken jag eller Adri har körkort kunde vi inte hyra bil, så vi var ganska stationära hela veckan. MEN DET GJORDE INGET! Hotellet var så jävla bra, jag vill bo där jämt! Så fint, så rent, så vackert, så grönt! När man jämför med alla sopstationer till hotell och vandrarhem vi tidigare bott på, var det här som ett 7-stjärnigt hotell. Och maten, herregud! Jag har aldrig ätit så god tzatziki i hela mitt liv, åt nog 10 kg tzatziki under veckan. MINST.
De få gånger vi faktiskt lämnade hotellet åkte vi till Rhodos stad och till Marmaris i Turkiet. Rhodos stad var trevligt och soligt. Marmaris däremot...ojojoj, traumatiskt. Färjeresan över till Marmaris var svinkall, det blåste som fan och vi stod utomhus och huttrade i 2 timmar. På hemvägen sedan var det jättesoligt och fint, i alla fall de första 30 minuterna. Sedan kom vi ut på havet och det blåste och blåste och blåste. Båten åkte från sida till sida, fram och tillbaka, upp och ner i vågorna. Alla satt tysta, skräckslagna. Och de som inte var skräckslagna var upptagna med att hänga över relingen och spy. Vart man än tittade såg man stora, uppspärrade ögon fyllda av skräck eller spya som åkte ner i påsar eller ner i vattnet. Och var 10de minut bli vi översköljda av vatten som stänkte upp på däcket. Det var....surrealistiskt. Men vi överlevde, med nöd och näppe. Resten av resan låg vi vid poolen och var glada över att fortfarande vara i livet. Huuga.
Utöver nära-döden-upplevelsen var vistlesen himla fin. Klart värt.
Livet består av 10 000 dagarna. Och av alla dagarna på dagarna, och hur mycket tid går inte åt till ingenting på dan? De tar fort slut alla dagarna på dagarna.
Kommentarer
Trackback
