How's it going to end?

Har nu jobbat en månad och känner mig minst sagt mörbultad. Tar 1½ timme att ta sig till jobbet i Kållered från Hisingen så måste gå upp snortidigt, även när jag börjar ganska sent (orkar inte ens tänka på de dagar när jag börjar 06.30. Ingen idé att gå och lägga sig över huvudtaget). Och eftersom jag går upp snortidigt kommer jag hem som ett vrak vars enda önskan är att få sova. Timmarna mellan hemkomst vid klockan fem och sängen klockan elva är seg, ångestladdad och totalt bortkastad. Äta och förbereda morgondagens matlåda, slötitta på TV, spela diverse TV-spel (just nu väldigt insnöad på Assassins Creed Brotherhood), sitta vid datorn, möjligtvis läsa någon halvtimme innan jag av utmattning somnar med både lampan tänd och datorn påslagen. Ursch. Men ljuset i tunneln börjar nu skymta; RUTIN. Yes, älskar att få lite rutin. När jag väl fått lite rutin på veckan märker jag att jag har en hel del ledig tid och får helt plötsligt en massa saker gjorda. Träna, shoppa, städa, göra storkok, hälsa på mamma och pappa i Varberg och verkligen gotta ner mig i små mysaktiviteter såsom att vika origami, cutesurfa, spela schack, lyssna på radio, lägga patiens (gärna de två samtidigt), ladda ner konstiga små spel till telefonen och sedan bli beroende och inte kunna sluta spela (PvZ, Doodle jump, Sword and sworcery etc etc). Och nu på hösten kan man kombinera alla dessa aktiviteter med tända ljus, en filt och en kopp varm choklad. Älskar hösten! Just den här veckan är jag dock sjuk så nu är jag tillbaka på seg, ångestladdad och totalt bortkastad tid till bredden fylld med snoriga papper och en röd, skrovlig näsa. Kan i alla fall se fram emot Bored to Death ikväll kl. 23.00. Undrar bara vad jag ska göra fram tills dess...