How's it going to end?

Urgh, är på dåligt humör. Vaknade för en timme sen, skittrött, trodde att jag och Adri skulle gå till stan, men hon hade uppfattat det som att vi inte skulle, så nu sitter jag här, sur, trött och hungrig och vill inte gå till stan ensam när jag är på dåligt humör för då blir jag bara sur på allting. Så kommer bli som alla andra lediga dagar; sitta framför datorn eller TVn till klockan två inatt då jag tvingar mig i säng följt av en timmes väntan på att sömnen ska infinna sig.
Tröstlöst, oinspirerande och bara tråkigt. Vissa dagar vill jag bara stanna under täcket hela dagen och äta godis och kolla på Sex and the City. Och faktiskt, what's the harm in that? Är i alla fall sur på Adri för att hon missuppfattade mig, så ska nog lämna huset sen i alla fall, innan hon kommer tillbaka från sin lunch. Får bli till min nya tillflyktort; gymmet. Trodde väl aldrig att jag skulle se det horribla stället som en tillflyktsort, men just nu känns det som att den delen av mitt liv är det enda som funkar ordentligt.
Doodles.

Har varit i skolan lite denna veckan, tränat lite, sett lite filmer, kollat Oscarsgalan, varit hemma hos mamma och pappa, lite si och så. Känns som att jag lever från tenta till tenta, i väntan på att sommaren ska komma. Första checkpointen är London på besök den 20e till 25e (om 9 dagar!!) med Sara, och nästa checkpoint är flytten till London, nån gång i slutet av juni. Är livrädd för att det på något sätt inte ska funka och att jag står på Landvetter igen i oktober, med höstmörkret utanför och bara tomhet innanför. Vad händer om det inte works out? Att flytta hem till mamma och pappa skulle inte vara någon problem; det känns mer som en mysig tillflyktsort än något annat, och att börja jobba som vikarie igen skulle heller inte vara något problem; men däremot att vara borta från London känns som någon form av sorg jag inte orkar med, att veta att staden lever, banden spelar, camden dag och natt, på gott och ont, marknader, orange wednesday och angel, allt lever vidare och utvecklas, medan jag bor i Sverige och står still. Det känns så...sorgligt. Men visst, plan B får bli att försöka skapa mig ett liv någon annanstans, som jag precis sade till Simma; man måste göra det som gör en lycklig. Och om London visar sig vara en besvikelse så måste jag helt enkelt veta när jag ska släppa taget och inse att det inte längre gör mig lycklig. Men den dagen, det problemet.
Har nu någon timme eller två innan jag ska försöka somna, och ska spendera tiden med att...ja, jag vet inte. Botanisera? Vi får se, godnatt!

Sportar någon form av kort page nuförtiden, kittlas i nacken och luggen är för kort för att sättas bakom örat, alltså ganska perfekt. Vem behöver en frisör egentligen? :]

Pratade med världens bästa Elin igår kväll och jag anade en viss misströstan. London är inte lika charmigt och enkelt som det var förra året. Och självklart är det så, när man är au-pair blir man så väl omhändetagen att när man sedan kommer ut i the harsh reality blir allt väldigt komplicerat. Jobben är skit, lönerna är ännu värre och det är svårt att få allt att gå ihop. Det är lätt att tappa gnistan, till och med manãna manãna-Elin kan misströsta.
Detta ger förstås mig lite panik; min tanke att flytta till London är det enda som tagit mig igenom denna eländiga vinter, att till sommaren få lämna tråkiga Sverige och komma tillbaka fantastiska England. Jag fattar verkligen inte vad de flesta människor nöjer sig med; ta studenten, arbetsförmedlingen, utbilda sig, flytta ihop med någon, köpa hus, Kreta varannan sommar, hemförsäkring, ful bil, ungar och sedan pensionär. Är det eftersträvansvärt? Är det det folk drömmer om, att gifta sig och leva svenssonlivet? För hur mycket man än pratar om när man är femton, att man ska resa, leva, jobba, äventyra och allt det där, så slutar folk leva så fort de skaffat en pojkvän eller en utbildning. För har man en pojkvän är man helt plötsligt två och kan inte fatta egna beslut och är man utbildad har man för mycket skulder och för stort begär att börja jobba. Man får såklart göra vad man vill med sitt liv, men när mina vänner tappar livsgnistan vill jag bara ge dem en smäll på käften för att komma i rätt balans.

Jag ska i alla fall njuta av mitt singel- icke utbildade-liv och gå på yoga, laga mat, hänga med syster yster och se fram emot att livet än så länge är ett oskrivet blad. För vilken gift, villaägande tvåbarnsförälder can say as much? Doodles!

Att köpa nya skor är alltid ett ångestmoment. Jag kan inte gå i skor med klack, ballerina är för kallt på vintern och de flesta vinterskor ser ut som döda fluffiga djur som jag vägrar ta på mig, hur kallt det än må vara. Uteslutningsmetoden genererar ett par converse, som funkar på vintern och som inte ser döda ut. Här kommer el problemo; storlek 41 är ett bortglömt, dammigt, bekymrande nummer som de flesta skoaffärer inte vill kännas vid. Vanligtvis betäller de in ett (!!) par i den storleken och när den skon är slut dröjer det ända tills nästa massbeställning av skor görs, god know when that happens (cred till svenska tjejen på på Office som upplyste mig om detta). Alltså; är man inte först på skon så kan det dröja ett bra tag innan man får en ny chans. Converse är ju trots allt aldrig en ny sko, den finns i alla affärer året om. Detta innebär att det i princip aldrig finns ett par 41 på lager, eller ute i affären. De som står utställda är 37, 38 och 39, i varje färg, i varje modell. Jag måste alltid fråga efter skojäveln varpå de säger NEJ. "Finns de i vitt då? NEJ. Nähä...i den modellen då? NEJ. Den här då? Hm....NEJ.
Jag ÄLSKAR skor men jag HATAR att köpa skor och jag ska fan aldrig göra det igen. Exclamation point.

Var helt utpumpad igår så jag gick och lade mig klockan tio. HELT SJUKT. Senast jag somnade så tidigt var i oktober när jag tog svinsprutan, och innan det var det kanske någon gång i somras - om ens det. Tidiga nätter är bara inte min grej. Vaknade idag klockan tolv, så fick min beskärda del av sömn i natt i alla fall. Skolan igår var så himla bra också, första föreläsningen på delkursen som heter nåt i stil med "film, stat och samhälle" och handlar om hur filmen påverkas av samhället och världens händelser = helt i min smak! Så himla intressant!! Dessutom har vi Erik Hedling som ju är den bästa föreläsaren efter Lars Gustav. Såg klipp från "Den gode, den onde, den fule", "Die Hard", "True Lies" och "Swordfish" och såg sedan filmen "Dirty Harry". Mycket bra dag! Får hoppas att föreläsningen imorrn är precis lika bra.
Och idag har varit extremt händelselös dag, som det ju brukar vara dagarna efter en tentainlämning. Åt sushi till lunch, kollar på konståkning nu, ska på yoga senare och sedan laga tomatsoppa till middag ikväll. Och imorrn....kommer CSN! Hurra. Äntligen. Har varit en lång och svår väntan men nu fan är det dags!
Over and out!

Alright, har spenderat hela helgen åt att skriva tenta om filmen Sweeney Todd. Ganska segt jobb, även om det var en intressant uppgift så kände jag mig väldigt oinspirerad. Satt i alla fall i nästan åtta timmar i sträck framför datorn i söndags kväll för att få det färdigt och inskickat, så jag kunde slappna av idag. Och det ordnade ju sig tillslut, skickade den till Ingrid i natt klockan två och har haft en trevlig dag fri från plugg. Gick upp klockan elva, åt frulle och gjorde absolut ingenting fram till klockan tre, då jag och Adri gick och kollade på en lägenhet för Smulans räkning. Trevlig sysselsättning och tidsfördriv. Gick på pilates med Sam Merlotte (eller Dan som han ju heter). Gick hem, köpte sushi och choklad och åt framför OS. Och nu sitter jag och Adri fortfarande framför TVn och kollar på curlingdamerna som blir krossade av Kanada. Skit då!
Nu sova, sedan skola imorrn, med ny delkurs och allt. Vill INTE försova mig så springer i säng omedelbart! Doodles!

Fy fan, gick upp klockan nio, efter möjligtvis sex timmars sömn. Alldeles för lite, men visste att jag skulle ångra mig om jag skippade yogan, så jag rullade ur sängen, åt en banan och stapplade bort till Entré. Börjar märka nu, efter 18 månader av yoga, av och till, att jag börjar bli bättre. Orkar igenom hela passet, med nästa alla de svåraste positionerna, och svetten rinner längst ryggen i slutet när man tvingas göra den horribla 'båten' - av all träning jag någonsin gjort i mitt liv (det är inte så mycket, men ändå) så är båten, i slutet på ett yogapass, det jobbigaste av allt! Men det känns i alla fall gött nu, när jag kan sitta insvept i min filt, äta frukost och ha träningen avklarad. Helt värt!

Skola igår också. Ojoj. Alltså. Jag och gruppen diskuterade tentorna vi skrivit, tog kanske en och en halv timme. Mycket intressant, min grupp är ganska bra. De är smarta och har synpunkter och åsikter om det mesta. Tack och lov, vad är det för mening annars med att ha diskussion? På redovisningen var det dock back to normal. Högljudda, oförskämda, ofokuserade, ouppfostrade. Borde finnas en viss åldergräns för att börja på universitet tror jag; de som nyligen tagit studenten verkar tro att de börjat högstadiet igen. Den fantastiska uppenbarelse som vi kan kalla Douglas fick en snillblixt och kläckte ur sig (på sin extremt, nästan tillgjorda, skånska): "Jag döööör av tristessssss....oouuhhj, sa jag det hööögt?" Och hans sidekick, som vi kan kalla Tallulah, fnittrade förtjust och sade: "Jaaa, det hördes i alla fall högt, hihi. "
Alltså, no no. Vart kommer de här människorna ifrån? Det är som att de krupit ut ur en jordkula och inte vet hur man uppför sig bland andra människor. Ursch. Mina 12-åriga au-pairbarn hade skött sig bättre än vad de gör.

Jaja, mycket tid har man när tiden går åt till at beklaga sig på folk i klassen. Men jag har inte så mycket annat att beklaga mig på, så de får ta smällen.
Nu ska jag spela Half Life i alla fall! Doodles!

Med risk för att vara cheesy, men ibland behövs även det! Jag tänker på dig.

It's empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears
And all the faults you've left behind

The harvest left no food for you to eat
You cannibal, you meat-eater, you see
But I have seen the same
I know the shame in your defeat

But I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again

Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I'll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind

So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

But I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again

So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand

So make your siren's call
And sing all you want
I will not hear what you have to say

Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be

And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again

Well, det rullar på, fort, fort. Livet, skolan, vintern, det mesta. Lever snålt för att spara pengar till flytten till London. Verkar som att Elin och Simma fått livet att funka borta i Archway, är hemskt sugen på att sticka dit med en gång. Men all in good times, 4 månader och mycket planering kvar. Har en underbar skånsk vår och tre delkurser i filmvetenskap att se fram emot. Not too shabby.
Onsdag idag i alla fall, vilket innebär ledig från skolan. Gjorde allt jag älskar att göra; ta sovmorgon till efter tolv, äta flingor till frukost, spela Half Life, gå på yoga, äta chokladglass, prata i telefon med föräldraenheten, kolla på Sex and the City och plugga (sistnämnda är inte alltid något jag älskar, men jag älskar att lära mig). Onsdagar är fina dagar.

Ska släpa mig upp ur sängen om fem timmar och göra en åtta-timmars-skoldag, så borde tvinga mig i säng nu innan det blir för sent (vilket det redan är). Doodles!

Hm, ja, det är tur att man kan ändra uppfattning om människor. Grupparbetet i fredags gick hur smidigt som helst. Det är den här gruppdynamiken som spökar hos folk, att de måste hävda sig och vara coola i sitt sällskap för annars får de inte vara med och leka. Som det var på mellanstadiet. Så i fredags var de störiga personerna inte störiga alls, utan riktigt engagerade och duktiga. Kul att bli motbevisad men samtidigt tråkigt för dem själva att de inte alltid kan vara sådär trevliga...

Och helgen gick åt till att fira Adris födelsedag på tapas-ställe La Roche på Lilla Torg. Fantastiskt gott, flottigt och väldigt värt. Och efter en mycket störig resa med SJ Intercity är Adri och jag nu hemma i Lindome hos mamma och pappa. Kändes bra att komma ifrån lägenheten eftersom den var så extremt stökig. UUUURSCH. Har utvecklat någon form av pedanteri de senaste åren. Vet inte riktigt när den började, någon gång under tonåren tror jag. Var extremt stökig av mig fram tills kanske sexton-sjutton, sedan dess har det långsamt gått utför och nu är jag.... to put it lightly, väldigt ordningsam. Jag måste diska innan jag lagar mat för jag kan inte laga mat om det finns disk eller om spisen är nerstänkt. Måste städa innan jag kolla på film, fluffa kuddarna, plocka bort disk, damma av TVn, flytta bort Julias grejer, måste bädda innan jag kan lägga mig, måste lägga tillbaka allt på sin rätta plats, var sak på sin plats, varje skiva i rätt DVD-konvolut, ett underlägg under vattenglaset, tofflorna vid sängkanten, inget damm på TV-skärmen, kläderna tvättade, strykta, vikta, i högar. Annars kan jag inte kliva upp ur sängen, gå till skolan, skriva tentor, äta mat eller gå och lägga mig. Vem, vem, vem, vem har jag ärvt detta av? Mormor förmodligen, hon var ganska ordningsam. Hur som helst, lägenheten har inte blivit städad på flera veckor (Emma och Julias fel, not mine) och jag kunde knappt vara i den. Äckel äckel äckel överallt. Kändes som en befrielse att komma därifrån, och mysigt att komma hem till mamma, pappa och lilla Bella.

Ska se några filmer på filmfestivalen i veckan också, "Brotherhood" och "A single Man" på onsdag än så länge, ska se om det blir någon på torsdag och fredag, men känns så sjukt ovärt att åka in till stan när mitt fail-card-till-busskort inte vill funka och det dessutom ska snöa ytterligare 20 cm, så bussarna förmodligen inte kommer att gå. Mycket trevligare att stanna hemma och mysa! Menmen, det ger sig. Ska kolla på Pretty Woman, har aldrig sett hela, så nu är det sannerligen på tiden. Doodles!

Ännu en dag avbetad i skolan. Försov mig och kom tio minuter för sent. Hatar när folk kommer sent, det är respektlöst. Ursch. Hur som helst, kollade på 'Bringing Up Baby', tror den heter 'Ingen fara på taket' på svenska, som var ganska rolig men stundtals alldeles för all over the place. Men roligt att se en äkta screwball-komedi ändå. Kom hem fyra och har gjort absolut inget sedan dess. Jo, lagade tacos till middag som blev APGOD. Och har nu pluggat lite och förberett mig inför grupparbetet imorrn.

Och just det, fick tillbaka tentan från förra delkursen, den tenta jag absolut inte hade någon ork till att engagera mig i och bara kluddade ner två sidor (alltså en halv sida för kort), utan källhänvisningar och utan att korrekturläsa. Fick VG4. Alltså näst bästa betyget. Logik much?
Så kan nu andas ut och börja förbereda mig inför nästa tenta, som verkar ganska rolig. Ska troligtvis välja 'De 400 Slagen' och analysera den ur en semiotisk synvinkel. Har filmen hemma, har lånat en bok om semiotik och tre böcker om franska Nya Vågen och ämnet är intressant. Är väldigt exalterad över tentan för en gång skull, ska bli kul att göra efterforskningar, skriva den och lära mig nya saker. Det är DÄRFÖR man går i skolan.

Nu sova, sedan inte försova mig, gå i skolan, och efter det förhoppningsvis fortfarande träffa underbara Sara. Doodles!

P.S föreläsare Ingrid har ändrat i våra grupparbets-grupper och vi har fått en jättestörig kille i gruppen. Hoppas han gör alla en tjänst och inte dyker upp.

Har just insett hur dumma de flesta i klassen är. Inte för att jag är jättesmart; alla mina vänner i klassen är smartare än mig, men jag är i alla fall smartare än the mob. Läste en FB-konversation mellan några av dem nyligen där de snackar skit om vår föreläsare. Jag gillar henne! Hon är skitsmart och lyckas balansera ett såpass svårt ämne som filmteori, och gör det intressant! Har lärt mig tio nya termer idag, massor av franska Nya Vågen-regissörer och lärt mig bakgrunden till Nya Vågen och teorier kring det. Blev inspirerad till att låna massa böcker inför tentan, och skriva om just Nya Vågen, och "De 400 slagen".
Och de klagar på att vi har 150 sidor att läsa varje vecka den här delkursen. Shit, det märks att de är fresh out of high school och aldrig läst på uni förut. Och danskarna i klassen, aaah, var tvungen att hysha dem flera gånger under föreläsningen för att viskade som små skolbarn. Väx upp för fan! Gå inte på föreläsningen om ni inte tänker lyssna. Hoppas de kan komma till skolan höga igen, så kan jag tjalla så de blir avstängda. Hade varit så jävla värt det. Hur som helst, förstår inte varför många av the mob läser den här kursen över huvud taget, de är uppenbart inte intresserade av filmhistoria, filmteori eller någon film som gjordes innan 70-talet, eller som hamnar utanför kategorierna action och komedi.
Konstigt nog, när jag kollar på filmvetenskaps-gruppen på FB säger många av the mob att Apocalypse Now och Eternal Sunshine of the Spotless Mind är deras favoritfilmer. De ger ett dåligt ansikte till två riktigt bra filmer, kan man väl konstatera. Hur som helst, förhoppningsvis är den här känslan ömsesidig och de ogillar mig lika mycket som jag ogillar dem. Och förhoppningsvis tycker de att jag är tråkig, stuck-up och nördig. Men jag är hellre tråkig, stuck-up och nördig än ointresserad, hög och dum i huvudet. Exclamation point.

Jaha, veckan är färdig, nu återstår helg, och jag är mycket tacksam! Firar med Sex and the City och en Ben & Jerrys. ÅÅÅÅH. Det FINNS INGET godare än B&J. Yum yum.
Hade grupparbete imorse vilket var...intressant. Var alldeles för trött för att orka delta; antecknade mest det alla andra sade och nickade instämmande när det verkade lägligt. Kände att vi var inne på lite olika spår angående "Cykeltjuven" när ett snille sade: "Att de hade amatörskådespelare var ju realistiskt, men att det var så fattigt och hemskt och olyckligt slut...det var ju inte särskilt realistiskt". Hur kommenterar man det?
Hade sedan en väldigt komplicerad föreläsning om massa teoretiska grejer. Fick kramp i handen efter allt skrivande. Men det är kul att lära sig saker i alla fall, jag njuter så länge jag kan innan flytten till London kommer och jag måste jobba dygnet runt to make ends meet. Men även det har ju en charm, bara fem månader kvar. Awoho!
Ska luta mig tillbaka med Sex and the City säsong tre och njuta av en tom lägenhet, underbart yogapass imorrn bitti och trevligt besök imorrn kl. 16.15. Doodles!!

Yes, har gått två veckor i skolan igen och allt är back to normal. Börjar komma in i rutin igen, tack och lov. Har inte haft en enda rutin sen början december, så nu känns det rätt trevligt att faktiskt göra något vettigt, typ gå i skolan och lära sig saker. Försov mig imorse dock, men hann till skolan ändå. Kändes bra, men jag hann inte borsta tänderna. Mindre bra. Föreläsningen handlade om filmteori, typ. Hela delkursen handlar om det. Uh, jag vet knappt vad det är. Vad är det för skillnad på det och det vi pratat om hela hösten? Blöh, måste nog läsa kurslitteraturen lite så att jag slipper känna mig dum i huvudet imorrn på grupparbetet. I alla fall, på eftermiddagen såg vi "Cykeltjuven", som ju var jättebra. Känns bra att ha sett den, eller som Jenny uttryckte det "en milstolpe i mitt filmtittande". Sannerligen, kära Trobeck, så fort man säger "Cykeltjuven" får man åtskilliga "oooooh!" och "aaaaaah" till svar. Nu äntligen kan JAG säga "oooooh!" när någon nämner den. Lovely. Dagen avrundades med vår alldeles egna Einstein, som kläcker ur sig: (högt, skränigt, skämtsamt, på skånska) VARFÖR ÄR ALLA ITALIENARE SÅ JÄÄÄVLA SKITIGA, ELLER ÄR DET BARA JAAAG? (Einsteins entourage skrattar).
Giv mig styrka.

Well, herrarnas final i konståkning om en timme. Ska sätta mig till rätta i soffan med en gång och invänta denna kvällens höjdpunkt. Doodles!

Känns VÄLDIGT bra att vara hemma i Malmö! Visste verkligen inte hur mycket jag hade saknat det förrän jag ramlade in med min enorma packning innanför dörren igår eftermiddag, till en städad lägenhet och en glad syster. Eftersom jag inte orkar ta tag i mitt pluggande kollade vi på två filmer igårkväll; Alien och REC. Har ju sett båda innan och så, men blev såklart livrädd efter att ha sett REC, den filmen är...överjävlig! Ursch, såg den ensam mitt i natten förra året och sov med lampan tänd i flera veckor efteråt. Och det är lika illa den här gången. Får hoppas att jag kan släcka lampan i natt i alla fall, onödigt att slösa med elektricitet sådär...Hur som helst, drömde sedan att jag var gravid och jättelycklig och planerade en massa för framtiden, tills jag insåg att jag är tjugoett och att jag kommer klaga på barnet om tio år om hur jag slösade bort mitt liv för att ta hand om barnet, och drömmen slutade med att jag gjorde abort, blev ganska ledsen men mest för barnmorskans skull som verkade så glad för min skull. Hm. Skulle mycket väl kunna vara verkligheten, ursch, tänk om det är ett omen? Jaja, det är ju trevligt att man kan vara rationell även när man drömmer.
Handlade skor idag, kändes bra, har bävat för att köpa vinterskor hela vintern, så nu fick jag äntligen tummen ur. Det är egentligen inga vinterskor men det var det enda paret inne på Din Sko som jag inte hatade, och jag hade absolut inga planer på att gå vidare och LETA efter ett par, det har jag gett upp för längesen. Jonas Gardell har rätt, man ska inte vara knusslig! Så ja, ett par skor som täcker hela foten blev det i alla fall och mer än så kan jag inte begära.
Har nu kollat, halvt om halvt, på "När Harry mötte Sally", har målat naglarna i brist på annat att göra och funderar nu på vad jag sla göra av kvällen. Vet att jag ABSOLUT MÅSTE börja med tentan, men ...jag vill inte! Tråk tråk tråk. Jaja, vi får se vad det blir av mig. Doodles!

Ursch! Det är SÅ TRÅKIGT att vara sjuk, åååh. Vaknade klockan tio, mådde äckel, tog huvudvärkstablett, åt frukost, gick och lade mig, sov till klockan tre, har packat, kollat på vänner och varit UTTRÅKAD. Hade egentligen tänkt börja jobba på tentan idag men har bara inte haft någon ork. Får försöka när jag väl kommit ner till Malmö. Och då MÅSTE jag verkligen börja, har bara typ en vecka på mig. Illa illa. Menmen, det ordnar sig. Även om jag inte kunnat plugga så har jag med framgång packat ner alla mina saker! Hurraaa! Tåget går om 14 timmar, jag har biljett och en pappa som är snäll och kör mig och dessutom färdigpackade väskor. Känns bra! Ska göra lite varm choklad, kolla på vänner och mysa. Doodles!

Hemkommen från en helg i Lidköping med Karin och Linn. Hade fantastiskt mysigt! Hela Lidköping var täckt av snö och gatorna var helt tysta och tomma. Vi spelade biljard (hemskt roligt, förvånande nog!), lagade mat, åt tårta, kollade på Inglorious Basterds och spelade kort ("Pounds", som mina tjejer på Albion road lärde mig spela när vi var på Irland, som numera är mitt favoritkortspel. Pounds alltså, inte Irland). Och på hemvägen bytte jag och Linn tåg i Herrjunga, och vi passade på att leka charader i snön för att hålla värmen uppe. Mycket angenäm helg, minst sagt!
Har bokat en biljett med X2000 ner till Malmö (första klass för 295 spänn, väldigt värt med tanke på att andra klass-biljetten kostade 277) på torsdag, och när jag väl kommit dit måste jag PLUGGA. Ligger helt sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt mycket efter, så det nästan inte är sant. Ajabaja. Jaja, bara att hoppas på det bästa. Nu sova, imorrn handla med mamma. Doodles!

Jaha, nytt år. En fräsch nystart med ett år som förhoppningsvis innehåller mycket plugg, mycket sparande av pengar och en flytt till världens bästa stad. Låter som en bra planering, speciellt sista. För jag saknar London konstant. Det går inte en dag utan att jag ångrar lite att jag flyttade tillbaka till Sverige. Jag trivs dock väldigt bra i Malmö och är glad över nya vänner jag fått, allt jag lärt mig i skolan och att överhuvudtaget bara vara fattig student. Det är alldeles underbart! Men jag känner mig alldeles ihålig och tom i jämförelse med hur jag kände mig i London. Jag har alltid älskat att bara åka in till stan, eller till en marknad eller bara en stadsdel jag aldrig varit i förut och promenera runt, antingen tills jag gått vilse eller tills jag fick skoskav. Helst med min London A-Z med mig och en ett lager pennies till en tall skinny caramel hot chocolate från närmaste starbucks. Och nu i tråkiga Malmö känner jag mig inte sugen på det alls! Malmö är inte en vacker stad, det finns inga vackra monument, inga katedraler, inga vackra parker, inga gränder att gå vilse i eller matmarknader att springa på. Och ingen Starbucks heller! Det är trevligt i Malmö men aaaaadoövihÖOVI, varför är jag inte i London? Varför varför varför?
Och att Elin och Simma ska flytta dit är både fantastiskt och deppigt. Fantastiskt för dem att komma iväg och för mig så jag kan hälsa på. Deppigt för att jag inte kan följa med (med en gång). Måste vänta hela den här våren på att få åka, sex hela månader. Och allt blir liksom...fel. Jag vill inte känna att filmkursen kommer emellan, att jag gör det trots att jag hellre vill göra nåt annat, att jag lider mig igenom det. För det gör jag ju inte, kursen är som klippt och skuren för mig, älskar den. Ursch, varför ska det vara så nedrans jobbigt? Eller som Elin vill uttrycka det: Tänk vad livet är spännande ibland.
Och det ska jag försöka ta lärdom av. Vara positiv! Det är inte invecklat, det är spännande. Det är inte svårt, det är en utmaning. Så ska det vara. Får väl vara mitt livsbejakande nyåslöfte (mitt seriösa är att jag ska läsa mer böcker). Yes, låter bra. Ska skaffa mig ett ekonomiskt och ett löjligt nyårslöfte också, och sedan är jag good to go.
Hur som helst, ska kolla på mera vänner säsong 4, sova några timmar för att sedan dra mig upp i ottan för att möta upp världens bästa Linn och ta tåget upp till Lidköping och träffa världens bästa Karin. Ska bli mysig helg. Doodles. Och gott nytt år!

Har varit så proppmätt av julmat och choklad, och trött efter semestern, de senaste dagarna att jag knappt orkat släpa mig till datorn. Dagarna har besått av: rulla ur sängen, äta frulle, kolla på TV, spela TV-spel, lösa korsord med mamma, kolla på vänner med Adri, släpa mig i säng. Precis som det ska vara på julen! Har spenderat just den här kvällen med att kolla på Shrek 2 med pappa, löst korsord med mamma, kollat på Arrested Development (Säsong 1 som jag gav till Adri julklapp, ångrar mig, skulle köpt den till mig själv!), bakat Kärleksmums och avslutar nu med att kolla på Säsong 2 av vänner på VHS. Same old, same old.
Har heller inga planer för veckan, och definitivt inte för nyår. Uhh. Mysbyxor, en hög med filmer och en ännu större hög med godis. Får se hur det blir med sällskapet dock, men orkar inte ta tag i det idag. Nu ska jag kolla på mera vänner, och sedan mera Arrested Development! Doodles.