How's it going to end?

Okej, vad är upp? Kom hem från Lanzarote in one piece, slog i foten i Adris resväska så min tå blev lila, köpt filmer för pengar jag borde sparat och fick med mig en liter Smirnoff för en hundring från Lanzarote. Score! Så ja, allt är under kontroll, bara själva julfirandet kvar. Vill gärna träffa lite vänner, gå runt i Göteborg och mysa och möjligtvis handla julklappar innan julafton. Men jag har nästan inga kläder att ta på mig, tog med mig så mycket sommarkläder till Lanzarote-resan så har inte så mycket vinterkläder nu. Har inga skor, bara sandaler och ett par tygskor som inte ens täcker hela foten. Ajajaj, funkar ju inte i snöoväder. Lite dumt. Men orkar inte deala med det just nu, ska kolla vänner, plåstra om min lila, mörbultade tå och sedan kasta ut Adris resväska genom fönstret.
Doodles!

Alright, är hemma i Lindome, kollar på Vänner med Adri och väntar på att klockan ska bli fem så vi kan åka till Landvetter och sticka till Lanzarote. Lovely! Solterapi för hela slanten, ska bli göttans. See you in a week, doodles! 

Okej, nu snurrar det en jävla massa i huvudet, jag har inte haft ro att fokusera på någonting den här helgen, allt är bara ett gytter. Igår glömde jag dessutom att äta middag och idag köpte jag chips med dipp. Vad är det för fel på mig!? Liksom...dipp? DIPP!? TACK OCH LOV ska jag förhoppningsvis träffa Sara, antingen imorrn eller på tisdag, vilket innebär att jag kan vräka ur mig lite av alla förvirrade tankar och få en utomståendes syn på det hela. Det behövs verkligen! Och förhoppningsvis har Sara något litet bekymmer som vi kan mala ner, diskutera och analysera så att jag kan få tankarna på annat håll.
Okej, nu måste jag hitta koncentration nog för att gå och lägga mig. Godnatt!!

P.S jag gjorde pepparkakor idag. Jag gillar inte pepparkakor så mycket, men det är mysigt att trycka ut små figurer och dekorera dem. Det blev mest hundat, katter, dinosaurier och JAS-plan. Lite mer julstämning i kollektivet! D.S

God damn it! Precis när jag trodde att jag hade it all figured out, så kommer detta och drar bort mattan under fötterna på mig. Jag står handfallen.

Precis hemkommen från drink-kväll med efterföljande utgång på Brogatan, tillsammans med Jenny, Lina, Martin och Martin. Kvällen innehöll bl.a. en hel del baktal om klassen, ett samtal till dubbel-Martins vän angående Lars Gustav, ett praktiskt försök till att knö ihop sig fem personer på en kvadratmeter och mysig julmustförtäring i baren på Brogatan. Jättebra kväll, och sparsamt var det minsann! Hemmaförfest är guld när man är lite pank (eller bara snål, i mitt fall). 

Alright, tentan blev officiellt klar klockan 22.30 idag, kändes jävligt gött! Hurra hurra, nu ska jag bara luta mig tillbaka och njuta av en underbar sovmorgon imorrn, en kort föreläsning mellan ett och tre och sedan tentadrink, en välbehövd sådan, hos Jenny. Ska spela lite GTA, sedan sova. Doodles! 

Jaha, ja, dan före dopparedan alltså. 22 timmar kvar tills tentan senast ska vara inlämnad. Ojoj. Och framåt går det. Inte jättefort, men framåt ändå. Satar på att bli färdig innan klockan tolv inatt, så det enda jag behöver göra imorrn bitti är att kolla stavfel, källhänvisningar och annat tråkigt. Ska nog funka!
Hade f.ö en jätteintressant föreläsning idag! Hedling pratade om Hollywoodfilmer från 70-talet och framåt, t.ex. Hajen, Thelma och Louise, Erin Brokovich, Romeo och Julia och Golden Eye. Vi fick även lära oss om de tre framgångskomponenterna "The book, The Look och The Hook", alltså det som krävs för att en film ska bli en blockbuster.
Hade dessutom ett golden moment idag på föreläsningen, när Hedling visade ett klipp ur filmen "Enemy of the State" från 1998, med Will Smith. På något sätt blev den här filmen en symbol för vad vi hittills lärt oss i kursen, alltså allting vi pratat och diskuterat kring, från filmen på 1890-talet, genom hela 1900-talet, hur den gått från "cinema of attraction", till stumfilm, till talfilm, till färgfilm, till storfilm, till konstfilm, till tv-film, till hollywood-film och hur allting fungerar framför, bakom och inuti kameran. Allt kulminerade i klippet vi såg från "Enemy of the State", då jag äntligen, äntligen, äntligen insåg vilket hantverk film verkligen är och hur lång tid det tagit för filmen att bli det den är idag. Det var en fantastisk känsla att kunna väva ihop hela filmhistorien och se en actionfilm för vad det verkligen är; ett konstverk. Och just det ögonblicket var värt guld, för det kändes som att jag verkligen fattade hur det hängde ihop. Och det gör att den här tentan inte känns så himla speciell ändå, för vilket betyg jag än får så kan jag alltid gotta mig åt att jag lärt mig något. Och det är väl därför man går i skolan in the first place?

Ah well, enough stalling, dags att skriva klart tentan i alla fall, så jag får det ur världen. Och kan sedan götta mig med det faktum att det ska firas i helgen, först tentadrink imorrn hos Jenny, sedan "Mjuk Fest" här i Värnhemmet på lördag. Should be lovely! Doodles!

Ajajaj, det gamla trötta, slappa monstret har kommit fram igen. Det monster som även är känd som "Ledig Nina". Det kryper fram när jag under långa perioder har lediga dagar mitt i veckan. Jag blir håglös, trött, bekväm och mysig av mig och vill helst inte gå utanför dörren på flera dagar och vill enbart äta glass och kolla på Vänner och sova minst 14 timar per dygn. Jag lyckades stoppa undan detta monster långt, långt ner inom mig när jag gick i trean på Schillerska, då jag insåg att ett sådant leverne ej skulle ta mig till psykologlinjen. Och vilket resultat, skolan gick som på räls! Inte hela tiden kanske, men betygen blev bra och jag var nöjd. Och monstret skulle föralltid vara gömt. TRODDE JAG. Nu har det samlat kraft, bidat sin tid och kommit fram. Alltså; en sån jävla slappis jag har blivit!! Aaah. Det är nästan inte tillåtet. Sover länge, försover mig till skolan, skiter i filmvisningar, kommer efter i plugget, spelar massa tv-spel, går aldrig utanför dörren (såvida inte belöningen innehåller socker). SLAPPT med andra ord. Nu ska jag i alla fall försöka gräva fram den "Ambitiösa Nina" som jag gömt någonstans inom mig, och få skrivit den här jävla tentan, till tonerna av Green Day och med min filt och mina tofflor som sällskap. Tenta nr 5, I think this is the beginning of a beautiful friendship. På återseende, världen.

Tisdag idag, vilket innebär skola! Släpade mig upp kvart över sju, åkte till skolan halv nio, hade föreläsning mellan nio och tolv, om westernfilm. Sjukt intressant! Om det är någonting man lär sig i filmvetenskap, så är det exakt hur rasistisk världen varit (och är), och hur öppet det var förr inom filmen. Och Theodore Roosevelt alltså. Vilken jävel, ursch ursch. Hur som helst. Intressant var det, pratade om "Den siste mohikanen", "Lonesome dove", "The searchers", "The wild bunch" och "Dansar med Vargar". Trodde aldrig att jag var en som gillar westernfilmer, men faktiskt så är många av dem väldigt, väldigt bra. Pappa tyckte det var underligt att vi inte tog upp "A man called Horse", jag tyckte det var underligt att vi inte tog upp "The gode, den onde, den fule". Kanske för att det är en spagettiwestern, men ändå. Måste ju ändå vara den westernfilm som de flesta i klassen sett. Tycker man.
Hur som helst, efter skolan fotade jag Domkyrkan och Erikshjälpens Second Hand till Adris moderep, som på torsdag ska handla om shopping i Lund (vilket f.ö är försvinnande dålig. Förutom Erikshjälpen, hittade ett par Dr. Martens där idag för 150 spänn. Dauym!). Kom hem vid två, myste sedan med corny julmusik och bakande av pepparkakshus och tillhörande dekorering. Fast jag bakade inte huset, utan köpte det på Coop och lödade ihop det. Orka göra degen liksom. Blev färdig vid fyratiden, spelade sedan GTA i ungefär...fyra timmar. Inte bra. Men roligt var det i alla fall!
Och ja, nu sitter jag här, med min bästa vän Tentan som ska bli klar tills på fredag. Vi får se hur det går, wish me luck! Doodles!

Underbara långhelg! Eftersom jag var "ledig" från skolan i fredags har helgen sträckt sig från torsdagseftermiddag tills nu och kommer fortsätta tills imorrn kväll. Lovely. Har ju inte fått så mycket gjort direkt. Fyfyfy. Men har spelat en del som sagt, sovit mycket, pluggat lite, ätit mycket. Ungefär så. Promenerat lite granna i allén på Kungsgatan till ljudet av Hairspray-soundtracket (vilket för övrigt får en att vilja dansa fram, hoppa mellan träden, sjunga högt och fult och dyka ner i leran) och kollat på alla gulliga hundar som myser med sina ägare. Trevligt.
Har precis ätit kycklingwok till middag, följt av glass med hemmagjord chokladsås (mumma!) och banan. Fast bananen åt jag efteråt, jag gillar inte frukt tillsammans med andra saker. Typ på pizzor, eller i glass eller mat överhuvudtaget. Den ska vara för sig själv, punkt slut. Så ja, jag åt en banan helt enkelt. Lyssnar just nu på Inglourious Basterds-soundtracket och funderar på om jag ska plugga nu och spela sedan, eller tvärtom. Vill göra tvärtom, borde göra nu. Hm. Svårt... to be continued. Doodles!

Om man bortser från att jag missade skolan imorse så har det varit en bra dag. Slapp dag. Underbart. Har spelat GTA, pluggat, ätit godis, lagat mat, spelat gitarr och tvättat. Inte riktigt i den ordningen, men ungefär så. Och även spelat Battlefield. Suck, vet inte vad jag ska ta mig till med det spelet, det är inte dåligt utan bara....oengagerande. Man får inget grepp om karaktärerna, vad målet är eller vart man befinner sig. De man skjuter på verkar tala ryska, så jag antar att man är i Ryssland, varför vet jag inte. Och vad är det för krig? Verkar som nutid, men vilket krig för USA i Ryssland idag? Varför får man inget memo om VARFÖR man krigar i Ryssland? Jag fattar inte riktigt. Det är dåligt berättat helt enkelt. Fy. Jaja, inte så mycket att göra åt detta, får verkligen verkligen verkligen hoppas att Activision tar sig i kragen och gör nästa Call of Duty (som ju kommer om ett år redan) till ett riktigt bra krigsspel. Och hoppas att det blir bättre än Call of Duty: World at War, som kom förra året. Känns som att de måste step up their game eftersom deras medarbetare på Infinity Ward lyckats så bra med Call of Duty: Modern Warfare-serien. Och enligt Gamereactor går Activision ifrån världskrigsskildringarna för att "gå vidare". Intressant! Gå vidare till kalla kriget eller Vietnamkriget kanske? Eller bakåt, kanske amerikanska inbördeskriget? Vi får se vad som händer.

Lyssnar just nu på Hairspray-soundtracket (underbara spotify!) och vet inte om jag borde gå och lägga mig och läsa eller bara hänga vid datorn tills jag somnar sittandes. Lika trevligt båda skulle jag vilja säga. Imorrn ska jag vara lika slapp som idag, men HELST plugga lite mer. Måste ta reda på vilken trend eller filmstil man kan knyta till Storbritannien på 30-talet. Räknas quota quickies som en 'trend'? Borde ju göra det...jaja, ursch, orka med, tar det imorrn. Doodles!

Försov mig imorse. Big surprise. Men what to do? Jag fick sova ut ordentligt, alltså inget ont som inte har något gott med sig. Käkar yoghurt, juice och clementin (eller småcitrus som coop kallar det) till frulle och lyssnar på Green Days nya skiva. Buhu. Fan vad kommersiella de har blivit! Om man jämför Green Days gamla skivor med deras nya så är skillnaden så himla stor. Ingenstans finns den där skitiga garagerock-känslan och deras oskriva statement 'vi är bäst i världen på det vi gör', allt det som gjorde att jag föll pladask för så många år sedan när jag hörde dem första gången. Men band utvecklas ju såklart, och efter arton år i branchen faller det sig ganska naturligt att även ett band som Green Day ändrar sin stil lite. Och det blev ju trots allt till det bättre, på så sätt att fler människor blev intresserade av dem. Smart drag från deras sida, men jag saknar ändå Nimrod-Insomniac-Dookie-stilen. Soundtracket till mina tonår, skulle man kunna säga.

Såg precis att bandet Avatar gör reklam via spotify. Minns när jag och Pernilla bl.a. såg de spela på....hm, vad heter den där musiktävlingen i Mölndal? Mölndalsrocken? Typ sex år sedan skulle jag tro. De vann, såklart. De vann alltid alla tävlingar de var med i, av någon underlig anledning. Visst spelar de bra tillsammans men...deathmetal? Ursch, det kommer aldrig någonsin vara något annat än oväsen i mina öron. En skymf mot allt annat som faktiskt kvalificerar sig som musik. Hur som helst, Johannes Eckerström heter nog killen som pratar. Här kommer smask från skogarna i Lindome om Johannes! Han är inte så jävla tuff som man kan tro, han har jobbat som förskolevikarie, så sent som för två år sedan. Lite charmigt, skulle jag vilja säga. Och det är just det som är det löjliga med deathmetal; hur jävla hårt, coolt och råbarkat det än vill framställa sig som, så är det ändå bara några nördiga killar i skinnjacka och pudelfrisyr, som är lika tråkiga och hårt arbetande som vilken idiot som helst. Men det kanske är det som är charmen, who knows? Jaja, bra jobbat av Avatar iallafall, man kämpar alltid i motvind när man kommer från Lindome, så keep up the good work.

Well, eftersom jag har hela dagen till förfogande kanske jag ska göra något produktivt, typ baka bröd, ta en promenad, städa rummet eller plugga. Men innan det ska jag lyssna färdigt på Green Days smått fenomenala album Dookie och bara njuta av att jag försov mig. Doodles!

Åhnej, jag stallar igen. Dumt. Men denna gång är det inte plugget jag stallar, utan sängen. Det är så tråkigt att gå och lägga sig, orka med. Ska upp klockan sex imorrn, vi får se hur det går.
Hur som helst, i min ivrighet att stalla hittade jag en heltrevlig sida på wikipedia om Call of Duty, och sedan en ännu trevligare sida om vapnen man använder i Call of Duty och sedan en mycket informativ sida om olika rankningar i armén. Så intressant! Jag är i mångt och mycket en pacifist, och emot vapenindustrin och arméer i allmänhet, men ändå är jag helförtjust i krig när det kommer till spel, jag kan bara inte hjälpa det.
I ALLA FALL, något jag blev hemskt förtjust över var hur välgjort Call of Duty faktiskt är, när man synar det i sömmarna. Det blir bara bättre och bättre ju mer man synar. Det jag hittade på wikipedia var i alla fall hur man uttalar fänrik, beroende på vilken engelska man pratar. På amerikanska uttalas det, på det sätt jag och de flesta andra känner till det, som vuxit upp med filmer som Saving Private Ryan, Thin Red Line och Plutonen, second [lu'tɛnənt], alltså loo-tenent. Men på brittiska uttalas det second [lɛf'tɛnənt], alltså lef-tenent, ett ord jag aldrig förut hört, förrän jag hörde den brittiske kaptenen Price i Call of Duty säga det (fast han var så tuff att han inte ens använde sig av 'second'). Min respekt för spelintresserade amerikaner (i alla fall för Infinity Ward, skaparna av Call of Duty) ökade genast eftersom de uppenbarligen gjort sin research, något man inte förväntar sig av andra krigsspel, t.ex. Counterstrike, Rainbow SIX eller Brothers in Arms. Men min respekt för spelintresserade människor i allmänhet är väldigt låg. Forumen för Call of Duty skulle t.ex. kunna döpas om till "Forum för dig pojke, under femton, finnig, pubertal, har aldrig läst en bok, kan ej peka ut sitt eget land på kartan". Ungefär, det är inte många inom spelvärlden som kommer undan med äran i behåll. Tveksamt om jag gör det, med tanke på vad det här inlägget har handlat om. Ett fint exempel skulle jag dock säga är min vän Becki som ju måste vara den coolaste WOW-spelaren någonsin. Men sen måste ju tilläggas att det är liiiite mer nördigt att spela WOW än att spela Call of Duty. Så jag skulle säga att vi väger upp varandra! Keep up the good work, Becki!

Nä, nu måste jag sluta stalla, bums i säng! Doodles!

OJOJOJ vad min arm ömmade imorse när klockan väckte mig 07.00. Illa! Bestämde mig för att inte gå till skolan, utan stanna hemma, knapra smärtstillande tabletter och kolla på serier alt. plugga. Men visste att jag skulle ångra mig om jag skulle somna om och sova tills klockan två, så släpade mig upp och åt frulle. Och när jag ändå kommit så långt kunde jag lika gärna släpa mig in till skolan också. Fick ståplats på 171an dock. Inte jätteroligt , en hel KVART på bussen stående. Stackars mig, haha. I alla fall, hela föreläsningen handlade om Bergman, mer intressant än vad jag hade förväntat mig. Hedling pratade en massa om Bergmans hat mot välfärdsstaten, moderniteter och sekularisering. Och att telefoner och tåg i en Bergmanfilm innebär bad news. Intressant, men jag kan fortfarande inte frånse min tveksamma inställning till Hedling. Vår tredje föreläsare den här terminen som är en fortysomething gubbe med glasögon och tweedkavaj. Inget fel i det kanske, men det blir lite för mycket ...ja, gubbe helt enkelt. Som det ju alltid är i filmens värld. Men L-G (min favorit av våra fortysomething föreläsare) lovade mer kvinnliga föreläsare nästa termin. Vill väldigt gärna ha Ann-Christine Wallengren då, hoppas hoppas. 

Så jag tog svinsprutan igår. Ojoj. Fick huvudvärk, magnecyl hjälpte inte. Ursch. Med ömmande arm och dunkade huvud gick jag och lade mig igår klockan sex på eftermiddagen och sov tills klockan elva idag. Vaknade med huvudvärk. Men tack och lov gick det äntligen över efter några magnecyl. Och min arm ömmar som fan, kan bara röra underarmen. Kommer missa yogan idag. Blä. Ingen roligt spruta detdär. Men nu är jag iallafall lite skyddad, ska försöka att inte bli smittad under de här två veckorna som det tar för vaccinet att verka. Oh well, vi får se vad som händer.
Har MYCKET plugg att göra också, har tills nästa fredag på mig att få färdigt tentan, ska skriva om Storbritanniens filmproduktion under 30-talet. Intressant, men ligger efter en del så kommer få plugga en hel del. Jaja. Ska mysa ner mig med filt i fåtölj med böckerna sedan och mysa.

Till min fina Linn, apropå Twilight, du har rätt om att det förmodligen är en vacker skildring av tonårskärlek, men det jag ställer mig skeptisk till är just den kvinnosyn boken ger unga tjejer och killar, att flickor är svaga och behöver beskyddas av en stark man. Ska man läsa litteratur med 1800-talsanda tror jag Jane Eyre passar bättre, som skrevs 150 år tidigare än Twilight, men med en kvinnlig hjältinna som får de flesta av dagens superhjältar att likna Claes Elfsberg. Just Stephenie Meyers uppväxt inom mormonerna tror jag påverkar hennes sätt att framställa kvinnor och män i böcker. Även om Charlotte Brontë levde under den brittiska, mycket strikta viktorianska tiden lyckades henne hjältinna vara stark och självständig, trots att både Brontë och hennes karaktär Jane Eyre var djupt troende.
Jaja, jag har en tendens att göra saker så himla stora i proption till hur små de egentligen är. Kanske har det att göra med att jag 'stallar' mitt pluggande, men samtidigt tycker jag det är viktigt att gräva djupare ner under den rosa fluffen som så många blivit förtrollade av, och se vad böckerna egentligen ger för budskap. Och så var det med den saken! Jag tycker om dig ändå Linn, du tycker ju om mig trots att jag gillar GTA. DÄR kan man snacka om snedvriden kvinnosyn. Men den diskusionen får bli en annan dag, nu måste jag verkligen PLUGGA!
Doodles!

Alltså. Jag kan inte hjälpa att tycka att människor som gillar Twilight är lite sämre människor (läs: MKT sämre människor). Det bara är så. För...det är ju sån skit! Har folk ingen skam i kroppen? Jag gillar iofs konstiga saker också, som andra kanske inte gillar. Men 1800-tals-förlegad-amish-äckel, DET gillar jag iallafall inte. Och det borde inte andra göra heller tycker man!
Så.
I alla fall så tog jag grissprutan idag, mest för att mamma och pappa tyckte att det vore bra, så att jag och Adri inte blir sjuka till Lanzarote-resan om två veckor. Vore ju dumt. Men ja, man vet ju aldrig vad som kan hända. Men jag lever ju fortfarande och jag går fortfarande framlänges, så here's hoping.
Jag har haft konstant huvudvärk i några dagar. Antingen är det en hjärntumör eller så är det för att jag försöker dra ner på mitt intag av Cola light och jag har nu abtinens. Hm. Vet inte vilket som är värst. Det enda jag vet är att jag är sjukt sugen på Cola light. Fortsättning följer.
Doodles!

Oh, the dramz, som Perez skulle sagt. Jag GRÄT förut när jag spelade Call of Duty: Modern Warfare 1, i slutet när Gaz dör. Haha! Det är liksom inte okej, och jag har levt in denial de senaste två åren och låtsats som att det inte har hänt, men fick svart på vitt när jag läste på wiki förra veckan att så ju var fallet. Och har inte spelat igenom hela spelet på ganska länge. Och FY, nu när jag gjorde det var det inte roligt. Hur kan de med att ha det så ledsamt? Ska bli en brevbomb till Infinity Ward tror jag, och så får jag hoppas att de inte har ihjäl Soap och Price i nästa spel (men en av dem kommer säkert dra nitlott, med tanke på vad de utsätts för). Lite roligt dock att karaktären Ghost från nya Modern Warfare är så jävla populär. Jag menar, han dör ju? Hur kan han få ett eget spel, man vet ju redan vilken väg han ska vandra. Jävla Infinity Ward alltså, jag har inte tid med att bli såhär insatt. Ursch! 

Har haft en supermysig helg med Elin, Simma och Sara. Elin var här fredag till måndag, Simma från söndag till måndag och Sara var bara i Malmö över dagen igår, då vi alla fyra åt brunch på Café Ceder. Himla mysigt! Och resten av tiden blev mest fika, lite shopping, massa mys vid TVn, med godis och god mat. Kollade på "No Country for Old men" och diskuterade det kommande året och alla dess planer. MKT givande, ska se vad det blir av det. Och jag har nu nollat (!!) mitt konto, blivit bjuden på kaka av Simma och blivit skyldig Elin 200 spänn. Ojojoj, inte bra, men CSN på onsdag, välbehövt minst sagt! 

Har misslyckats med allt idag. Allt allt allt. Känner bara för att lägga mig under mitt täckte, med min varmvattensflaska från Church Street, och sova tills allt känns bra. För det gör det ju tillslut, förhoppningsvis imorrn, förmodligen imorrn. Suck. Det enda jag faktiskt lyckats med idag är att förbättra min tid på övningsuppdraget i Call of Duty 4, från 23 sek till 20,75 sek. Jaha. Och exakt hur lycklig blev jag av det? Hm, lite faktiskt. Men ja. Utöver det känns allt misslyckat. Jag är misslyckad idag. Vi hoppas på förbättring imorrn. Hejdå. 

Har haft en alldeles förträfflig helg, alltså väldigt social och väldigt lite plugg. Myste med vin hemma hos Sanna i fredags tillsammans med henne, Jenny och Sergey och kvällen avslutades på Brogatan, där jag agerade charity case då jag hade nollat mitt konto och fick smaka på öl av mina vänner. Kändes inte jättebra, men får skylla mig själv efter en slösaktig vecka i London.