Nytt projekt nytt projekt nytt projekt
2012-01-12 @ 00:40:21Därför har jag nu påbörjat mitt projekt, som från början var att jag skulle se alla filmer på IMDbs topp 250-lista. Har nu utvecklat detta en hel del och projektet har blivit mycket mer ambitiöst. Nämligen; Att prova något nytt varje dag, eller lära sig något nytt varje dag, eller bara uppleva något nytt. Projektet (som heter Something New förövrigt) är ett samarbete med min kära Adri nere i Malmö. Jag i Göteborg och hon i Malmö, nya saker varje dag. Och blogga om det. Roligt, kreativt, underhållande. Och äntligen kan alla mina knäppa små hobbys fylla ett syfte, nämligen att bli bloggmaterial. Vet inte när Adris blogg kommer ta form (någon gång runt sensommaren om jag känner henne rätt) men det är bara att vänta och se. Under tiden, läs
Waaaaait for it....
Väl mött!
/Yours truly
PS. DAAAARY.
Att starta en bokcirkel
2011-11-14 @ 22:02:42Hur som helst, hur mycket jag än trivs med barnen så suktar jag efter samtal med vuxna. Har precis läst One Day av David Nichols och jag vill diskutera den med någon. NU! Förutom diskussionen om Eric Saade har jag haft en längre diskussion idag, med Johanna om två tjejdockor som hon sade var "mamma och pappa". Jag säger "men är det inte två mammor då?" Johanna: "nej, det är en mamma och en pappa". Nähä. Två mammor kan man inte ha men tydligen en mamma och en pappa som är transvestit verkar mer logiskt (och med tanke på hur barbie-dockorna ser ut skulle det inte förvåna mig om skaparna tänkte sig en transvestit när de gjorde dem). Jag blev väldigt förbryllad av barbiedockorna och deras underliga könsidentitet och tack och lov leker barnen inte med dem så ofta.
Hur som helst igen, jag funderar på att tvinga mina vänner att ha en bokcirkel med mig så att jag någon gång då och då kan ha en konversation om något annat än pärlor, barnmusik och dockor med identitetskriser. Ja, en bokcirkel. Skulle suttit fint. För One Day alltså, jag var mycket skeptisk genom större delen av boken. Jag förstod faktiskt inte varför Emma och Dexter överhuvudtaget höll kontakten efter sitt första möte. Men det knöts ändå ihop på slutet och det blev inte alls som jag tänkt mig. Inte alls så förutsägbar som jag trodde. Och att den kallas feel-good-bok? Nej nej. Nej! Jag kände mig ganska deppig större tiden av läsandet. Riktigt riktigt...ja, deprimerad. Varför tog de så lång tid på sig att bli lyckliga? Blev de ens lyckliga? Varför var deras liv så svåra att få ihop och varför kunde de inte bara säga som det var till varandra? Ahh. Blir tokig. Feel-good? Nej. Feel-bad? Ja.
Jane Austen Book Club, handlar om just en bokcirkel. DET HÄR är en äkta feel-good-film!
Mycket svår dag
2011-11-08 @ 22:31:3230 Oktober 2011
2011-10-30 @ 23:22:38Mycket är det som pågår just nu. Två av mina bästa vänner (skåptjejen Karin och Rävtjejen Linn, som jag tidigare pratat mig varm om) har precis brutit med sina pojkvänner. Tråkigt. Vi har känt varandra i sju år och detta är första gången vi alla tre är singlar samtidigt. Roligt! Såklart deppigt för dem att behöva gå igenom sådana grejer men jag är såklart glad att de får mer tid över för andra grejer, typ umgås med mig. Karin bor numera i Trollhättan och jag saknar verkligen att ha henne lite närmare. När vi pratade i telefon nyligen sade hon, medan jag var mitt uppe i ett långt tal om vadsomhelst, "vänta, nu hörde jag inte riktigt, jag var tvungen att klia mig i örat". Åh vad vad jag önskade att hon bodde i Göteborg just då! Underbara vänner, varför bor ni så långt bort?
Jaja, det är väl saker man får leva med antar jag. De är ju blott ett telefonsamtal bort. Ska nu läsa, sedan sova, sedan ha sovmorgon, sedan jobba. Godnatt!
I rutin?
2011-10-17 @ 23:06:05Adam: Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.
Peter: Du måste räkna fröken också!
Adam: (pekar på mig) Tjugoett!
Så gulliga. Hur som helst, rutin är alltså påväg. Idag gick jag upp kvart i sex, åkte hemifrån halv sju, jobbade mellan 07.45 och 16.00. Åkte sedan till banken och lämnade in lite papper, kollade runt på Akademibokhandeln (jag vill ha alla böcker aaah) och åkte sedan hem till Hisingen. Var hemifrån i 11½ timme idag alltså. Uuh. Men! När jag kom hem orkade jag fixa lite mat, ordna grejer inför imorrn och kolla lite på TV (sjukt att SVT har bra program som 'Barn till vajre pris' när de även visar saker som 'Helt magiskt' och 'Dobidoo'). Jag var ganska trött men kände inte för att somna på soffan. YES! SCORE! Har precis pratat med mamma i telefon och ligger nu och kollar på Modern Family. Och planerar att inte somna klockan två i natt. En mycket stor utmaning, återstår väl att se hur det går...
Nu blir det jobb hos de små barnen (1 - 3 år) i tre dagar och sedan tillbaka till de större på fredag. Och sedan kanske hem till mamma och pappa över helgen. Om jag inte somnar av utmattning innan jag hinner dit.
Tallyho!
Påväg mot rutin
2011-10-04 @ 15:03:01Studievägledning i Sverige - om du vill ta den enkla vägen!
2011-09-19 @ 20:33:26Egentligen har jag inget emot att ta den enkla vägen, det är hur bra som helst i de flesta situationer. Som att åka med hundarna till en inhägnad hage istället för att promenera i skogen. Trevligt för samtliga parter, men man slipper stöket med att gå i skogen och bli skitig, dessutom kan hundarna springa lösa. Alltså ett bra exempel på att ta den lätta vägen. Men när det kommer till utbildningen, då ska jag minsann inte ta några genvägar. ALL IN ALLTSÅ! Fortsättning följer.
Vem är din kattfisk?
2011-09-07 @ 00:11:56Dokumentärer alltså. Ibland behövs det tunga, svåra saker. Såg dokumentären Catfish ikväll och blev verkligen överraskad. Har läst spridda kommentarer om den på nätet och även sett den på Movieline men varit för snål för att köpa den. Allt jag läst om den har varit intressant, det hela verkade lite mystiskt. Ungefär som My kid could paint that, dokumentären om ett barn som blev erkänd konstnär men som det diskuterades hejvilt om hon verkligen gjorde konsten själv. Det visade sig dock att Catfish inte alls var särskilt mystisk utan övervägande tragisk. En historia om en kvinna som är så missnöjd med sin verklighet att hon skapar ett (eller snarare flera) alter ego på internet, och om killen som faller för hennes alter ego. Men det som gjorde mig riktigt fascinerad var frågan om den var en riktig dokumentär eller en regisserad, påhittad dokumentär, alltså en mockumentary. Det finns ingenting som säger att historien är påhittad men å andra sidan är det ju ett smart drag att marknadsföra en mockumentary som en vanlig dokumentär för att sedan lämna tittaren ovetandes om det man sett är på riktigt eller inte. Jag har för mig att min föreläsare på filmvetenskapen sade att filmen Konspiration 58 (som på låtsas hävdade att fotbolls-VM 1958 inte kunde ägt rum i Sverige) visades på SVT under genren dokumentär och att kanalen senare blev nerringd av arga tittare som ju visst kunde bevisa att fotbolls-VM ägde rum på Råsunda.
Hur som helst, jag gillar verkligen namnet och dess innebörd, Catfish. Satt länge och funderade på betydelsen och precis när jag trodde att de bara skulle lämna det osagt knöts filmen ihop med förklaringen; att kattfiskar piggar upp andra fiskar och håller dem vid liv. Och hur viktigt det är att som människa omge sig med mänskliga kattfiskar. Det var fint och rörande.
Skulle egentligen bara skrivit en snutt och sedan gått och lagt mig, men som vanligt väver jag ut i det oändliga. Suck suck. Godnatt!
Att plugga...eller inte?
2011-09-06 @ 19:58:06Har gjort massor av efterforskningar kring psykologstudier och såvida jag inte höjer mitt högskoleprovsresultat från 1,2 till 1,8 är det kört, i alla fall på universiteten i Sverige. Det idiotiska systemet med betyg och högskoleprov alltså. Vilken psykopat som helst som råkade vara en plugghäst på gymnasiet kan bli vad som helst. Det är inte som att personlig lämplighet eller stabilt psyke är viktigt eller så, nej nej. Huvudsaken var att du var en engagerad 16-åring. Suuuck.
Funderar nu på att plugga utomlands istället. Enligt Studievägledningen i Malmö finns det inte så många alternativ om man vill bli psykolog, det enda som fanns med i deras utomlandsguide var Eötvös Loránd University i Budapest. Har ringt CSN och kollat hur mycket pengar man kan få ut sammanlagt eftersom många som pluggar, eller har pluggat, utomlands verkar tycka att studiemedlet man får från CSN "inte räcker på långa vägar". Jag räknade ut att fem års studier och uppehälle i Budapest i runda slängar hamnar på 750 000 kronor (hur gammal är jag när jag betalat av den skulden....?). När jag sade till killen på CSN att "ge mig allt bidrag och lån jag kan få!" landade det på 138 000 kronor per år. Jag är ju ganska dålig på matte (en av anledningarna till att jag inte kan studera till psykolog i Sverige...) men det blir ju ungefär 700 000 på fem år. Hm. Det räcker ju ganska långa vägar ändå. Har lämnat in en ansökan om att ansöka stipender (ja, en ansökan om att ansöka), så har jag lite tur kanske jag kan få ett stipendium på de där sista tusenlapparna. I värsta fall får jag väl jobba och leva på cup-a-noodles i några månader om det behövs.
Har följt en blogg som tillhör en gammal skolkamrat till mig, Emeli, som nu pluggar till veterinär i Polen. Hon klarade ju det och är jag bara lika dedikerad som hon kanske jag också klarar det? (Kolla in Emmelies blogg)
He's just not that into you / Stranger than fiction
2011-09-02 @ 01:31:06Den spanska räven rev en annan räv
2011-08-30 @ 18:44:18Är så sjukt glad att skoltiden är över, men den där mysiga skolstartskänslan kommer jag nog alltid att ha när september börjar närma sig.
Lång inledning på det här inlägget men när jag väl börjar tänka på skolan så finns det så mycket att skriva om, både på gott och ont. Att Thomas gav mig ett oförtjänt VG i Projektarbete är ju en klassiker. Fick MVG i Naturkunskap, Kinesiska Steg 3 och Arbetsmiljö och Säkerhet trots att jag inte förtjänade det, så jag antar att det i slutändan jämnar ut sig. Men ändå...jag är FORTFARANDE sur. Jag är det! Haha.
Hur som helst, håller på för fullt att leta lägenhet och väntar med spänning på att Mölndals Bemanning ska höra av sig och säga att jag kan börja jobba hos dem igen. Ska säga upp mitt medlemskap på SATS och börja simma istället och i den bästa av världar skulle jag vilja börja jobba ideellt på ett katthem eller något liknande. Men när man jag väl börjar jobba finns nog risken att tiden inte räcker till. Vi får se...
En ska jag tänkt på är mitt nyårslöfte som fortfarande ligger kvar och gror. Har fortsatt kolla på nya filmer, inte enbart sett om gamla, och ärligt talat är det ingen match att se två filmer i veckan. Jag blev dock väldigt inspirerad när jag för några veckor sedan såg filmen Julie&Julia (gjord av Nora Ephron som ju stod för en av mina favoritfilmer inom romcoms, "När Harry Mötte Sally"), en film baserad på två böcker; "My life in France" av Julia Child och "Julia&Julia" av Julie Powell. Två böcker sammanflätade till en historia. Med Meryl Streep, Amy Adams och Stanley Tucci. Kan inte gå fel! Blev helt kär i filmen, den har samma lättsamma, glada ton som "Jane Austen Book Club" (också den med fantastisk rollista!). Man känner aldrig av kampen som det ju innebär att göra film. Alla motsättningar och alla pengar som går åt vid en filmproduktion, det brukar kännas när man ser slutproduktionen. Som Inception eller The Dark Knight. Mörka historier såklart men samtidigt en känsla av ångest över hur lång tid och hur mycket resurser det måste ha tagit att färdigställa. En känsla, hur ska jag förklara...en ångest kanske är bästa liknelsen. Herregud, när jag väl börjar skriva om det här slutar jag aldrig!
I ALLA FALL. I Julie&Julia har huvudpersonen Julia bestämt sig för att tillaga alla recept från Julia Childs receptbok. Över 500 recept på 365 dagar. Nu är jag inspirerad! Inte till att laga mat, men till att göra något liknande. Typ baka alla Leila Lindholms recept eller något liknande. Men eftersom jag kommer dö matdöden om jag ska baka varje dag (har ni sett hur mycket smör Leila har i sina recept?) lutar jag åt något mindre fett och något billigare. Kanske något med film? Ska se över vad jag har att jobba med, känns kul med ett projekt i alla fall (utöver jobb- lägenhet- och framtidsångest-projekten som ständigt pågår såklart...).
Okej. Långt blev det. Glad sensommar, ta hand om er kära vänner!
/Nina
Vägen till...
2011-07-13 @ 20:50:04Första körlektionen. Soffi kör bilen till Pildammarna, visar hur man startar och rullar iväg på ettan och ber mig sedan göra just detta. Får panik. Svett. Ångest. Tar några försök innan bilen inte enbart skumpar fram.
21 maj
Kör över en duva hemma hos mamma och pappa. Ångest.
29 maj
Krockar nästan med älg. ÅNGEST.
31 maj
Kör på motorvägen för första gången. Hjärtklappning. Ville bromsa hela tiden, Soffi gillar inte.
11 juni
Krockar nästan i rondell utanför Varberg. Lite läskigt men nöjd över att det faktiskt inte var mitt fel.
20 juni
Halka på Bulltoftabanan. Skitkul. Svårt. Körläraren pratar som Kajan i HippHipp. Bidrar till kommunikationsproblem.
4 juli
Teoriprov. Regnigt ute. Kommer fram helt dränkt. Ska därefter ta kortert till själva körkortet. Resultatet blir inte tillfredställande. Skriver provet. Får ångest. Är osäker på 20 av frågorna. Tror jag hade hjärtstillestånd när jag väntade på resultatet. 65 är högsta poäng, fick 58, godkänt var 52. Kunde andas ut.
13 juli
Uppkörning. Stannar för buss på 70-väg, kör 50 på 70-väg, glömmer lägga in sjätte växeln på motorvägen, kör i två filer vid vänstersväng två gånger, backar för långt, bilen börjar rulla efter att jag stått still innan jag börjar blinka, kollar höger sidbackspegel två gånger under hela färden, lämnar företräde för en bil som är 300 meter bort, ingen bromsberedskap vid högerregelkorsning. Och ungefär 100 andra smågrejer. Men jag orsakade ju ingen katastrof och uppkörningsmannen Stellan var nöjd och gav mig godkänt. TACK STELLAN, DET SATT FINT
Så nu är jag en person som har körkort. Ser man på! (stavade det köttkort flera gånger, vet inte om man är redo för körkort om man stavar det köttkort...).
Upp som en pannkaka...
2011-06-21 @ 23:44:44Jaja, jag tänker fortsätta med boken i alla fall, det är verkligen hur kul som helst. Men kursen är det byebye till och jag känner mig inte sådär jättesugen på att plugga på Högskolan på Gotland igen.
Från negativt till positivt, gjorde halkan igår på körskolan. Det var riktigt jävla kul, fick sladda omkring, tvärnita och sladda genom hala kurvor. Och fick sitta själv i en bil för första gången. Intressant, kändes farligt på något sätt. Det fanns ingen som kunde stoppa mig ifall jag skulle råka köra på någon liten gammelfarmor eller nåt. Men det fanns inte så mycket att köra på. Tack och lov. Kul var det i alla fall och benen var som spagetti efteråt. Tvärnita när man kör i 70km/h alltså. Asballt, men hoppas att jag slipper göra det på riktigt. Mina linser höll på att flyga ur.
Hur som helst, ska sura lite över att jag inte kan fortsätta med kursen (mest att jag inte får mer CSN, kursboken, det bästa med hela kursen, har jag ju kvar), sedan läsa, sedan sova, sedan upp och köra bil med Soffi och sedan teorilektion. Och komma ihåg att ringa CSN och kolla hur jag ska göra, och sedan mejla Gotlands Högskola och fråga varför de har introduktionskurser som inte alls är introduktionskurser.
Godnatt!
Dödskalleboll
2011-06-09 @ 23:07:34Sysselsättning!
2011-06-08 @ 10:40:01Ska fortsätta med att lägga in mer bilder med olika färg och bakgrund och sedan börja på själva uppgiften som ska vara färdig den 12e juni; "Ett spel där en boll studsar från sida till sida". Antar att det enda jag behöver göra är att ändra bilden från XNA-loggan till någon form av boll och få den att gå från sida till sida och sätta den i någon form av loop. Kommer krävas massor av jobb. Tur att jag har massor av tid!
Mot Göteborg
2011-05-28 @ 23:22:37De senaste tiden här nere har varit konstig. Har haft massor att göra med körskolan, träning, söka kurser och CSN och planera för framtida boende i Göteborg. Men det har varit så himla ensamt. Alla jag känner här nere har haft viktigare saker att göra än att umgås med mig och nu när Adri skaffat pojkvän ser man inte av henne så mycket heller. Det är jag, mina spel, de anställda på SATS och Soffi på körskolan. Vi är som en familj. Jag träffar de mer än jag träffar någon annan. Tragiskt.
Min sista inplanerade körlektion är den 4 juli så uppkörningen borde ske någon gång efter det. Och när jag väl fått körkortet ska jag ta bilen och köra härifrån och lämna Malmö och ensamheten bakom mig. Är så jävla färig med det. Äntligen!
Inaktivitet
2011-05-24 @ 20:11:01Körkort
2011-05-18 @ 00:36:34Är sjukt trött och grinig idag. Gick upp halv åtta i morse för att tvätta. Nere i tvättstugan ser jag att min tvättid inte börjar förrän klockan tolv. Segt segt segt. Kan inte somna om. Går och tränar. Hem och duscha. Gå till körskolan. Köra. Nästan köra på allting. Hem och tvätta, äta, städa, diska. Har hyrt film (ExistenZ, Rosemary's Baby, Things we lost in the fire och King av Kong), 4 filmer 4 dagar 44 kronor. Älskar Nöjesmagasinet! Pluggade körkortsteori, kollade sedan på ExistenZ och avslutade med att spela GTA. Och nu är det dags att sova. Och imorrn blir det nog samma procedur fast ingen tvätt dock. Och samma på torsdag också. Hm..
Men. En bra grej. Som avslut på en ganska rutinmässig vecka kommer L.A Noire att släppas på fredag. Jag håller nästan på att få krupp av förväntan och Petter på Gamereactor, vars ord jag värderar otroligt högt, gav det 9/10 i betyg. Förväntansfull. Krupp. Dör. Aah. Kommer bli....epic.

Huvudrollskaraktären är spelad av Aaron Staton från Mad Men. Nuförtiden räcker det inte med att anställa röstskådespelare utan nu ritar de karaktären utefter personen som ger rösten. Ambitiöst!
Dagarna på dagarna på dagarna, som du minns
2011-05-10 @ 19:18:55Eftersom varken jag eller Adri har körkort kunde vi inte hyra bil, så vi var ganska stationära hela veckan. MEN DET GJORDE INGET! Hotellet var så jävla bra, jag vill bo där jämt! Så fint, så rent, så vackert, så grönt! När man jämför med alla sopstationer till hotell och vandrarhem vi tidigare bott på, var det här som ett 7-stjärnigt hotell. Och maten, herregud! Jag har aldrig ätit så god tzatziki i hela mitt liv, åt nog 10 kg tzatziki under veckan. MINST.
De få gånger vi faktiskt lämnade hotellet åkte vi till Rhodos stad och till Marmaris i Turkiet. Rhodos stad var trevligt och soligt. Marmaris däremot...ojojoj, traumatiskt. Färjeresan över till Marmaris var svinkall, det blåste som fan och vi stod utomhus och huttrade i 2 timmar. På hemvägen sedan var det jättesoligt och fint, i alla fall de första 30 minuterna. Sedan kom vi ut på havet och det blåste och blåste och blåste. Båten åkte från sida till sida, fram och tillbaka, upp och ner i vågorna. Alla satt tysta, skräckslagna. Och de som inte var skräckslagna var upptagna med att hänga över relingen och spy. Vart man än tittade såg man stora, uppspärrade ögon fyllda av skräck eller spya som åkte ner i påsar eller ner i vattnet. Och var 10de minut bli vi översköljda av vatten som stänkte upp på däcket. Det var....surrealistiskt. Men vi överlevde, med nöd och näppe. Resten av resan låg vi vid poolen och var glada över att fortfarande vara i livet. Huuga.
Utöver nära-döden-upplevelsen var vistlesen himla fin. Klart värt.
Livet består av 10 000 dagarna. Och av alla dagarna på dagarna, och hur mycket tid går inte åt till ingenting på dan? De tar fort slut alla dagarna på dagarna.
The Wrestler
2011-04-17 @ 02:21:52Slutscener är något av det viktigaste jag vet med filmer och dåliga slutsekunder kan förstöra en hel film (typ Star Wars Revenge of the Sith, hade det bara slutat med svart skärm och Darth Vaders andedräkt hade det varit såå mycket bättre). The Wrestler slutar i samma stil som Inception men berör så otroligt mycket mer, trots att Inception ju är en mycket mer storslagen och bombastisk film. Överdådigt är inte alltid bäst alltså. The Wrestler har fantastiskt soundtrack, snyggt foto, bra manus (enligt IMDb ibland impoviserad), bra skådespelare. Skitbra. Precis som Black Swan. Men är den bättre än Black Swan? Hm....
Formsvacka
2011-04-15 @ 01:04:41Ska sitta och tänka över mina värderingar en stund, sedan sova och sedan vakna imorrn och förhoppningsvis hitta motivation att förändra någonting med mig själv, så jag i alla fall blir en liten smula nöjd med mig själv, för omväxlings skull.
30 day challenge, nr 1
2011-03-28 @ 01:12:421. Intrododuce yourself
Jag gillar mina hundar, spela gitarr, choklad och Half-life och ogillar 2½ män, folk som säger "det här är inte konst" om konstig konst och Gordon Ramsay.
2. A picture of you
3. Pictures of yourself from the last five years
2006
2007
2008
2009
2010
Plånbok, iPhone, nycklar, ACO cerat, fickspegel, huvudvärkstabletter, en penna.
5. A picture of your handwriting
6. Your current wish list
xbox kinect, nya glasögon, en resa till Australien, en brownie från Paul A. Young
7. Favourite song of the week
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N, Noah and the Whale
8. Something you've learned
Att Hippopotomonstroesquippedaliophobia betyder rädsla för långa ord, haha.
9. Your favourite movie
Jag gillar film. Kan inte bestämma enbart en. På stående fot, i varje kategori;
Thriller – De misstänkta & 12 apornas armé
Drama – Magnolia & There will be Blood
Musical – Hairspray & Moulin Rouge
Animerat – Monsters Inc & Hitta Nemo
Komedi – Monty Python and the Holy Grail & Legally Blonde
10. A TV-show you're currently addicted to
Förutom Vänner, 30 rock och Arrested Development: Modern Family!!
11. A place you've traveled to
Var i Auschwitz på skolresa i nian. Hade en himla tur eftersom bara en person från varje klass fick åka och alla blev lottade. Ville så himla gärna åka men kände att det inte var någon idé att hoppas. Hjärtattack när jag fick reda på att jag hade haft turen att få åka. Nuförtiden när jag inte vinner saker (vilket ju händer ganska ofta) tänker jag att "jaja, jag fick i alla fall åka till Auschwitz". Resan var fantastisk och helt otrolig, kan verkligen inte fatta att jag stod på platsen där förintelsens epicentrum tog plats. Hela resan genom Sverige och Polen var regnig, blåsig och grå. Efter två dagar kom vi fram till Auschwitz och så fort vi klev ut bussen kom solen fram. Fåglarna kvittrade, gräset var grönt och torrt, vi kunde ta av oss alla jackor och halsdukar och mysa i solskenet. Och så gick vi in i lägret och ba "här står vi och njuter av solen och för 50 år sedan dog flera miljoner människor på den här platsen. Det KAN ju inte vara sant?". Totalt surrealistiskt. Jag tror att vi alla kände samma sak, det gick absolut inte att greppa.
12. Your favourite fictional book
Moment 22, alla vänner som läser bloggen känner väl till det vid det här laget. Läste de första kapitlen när jag var femton men fattade inte riktigt grejen. Försökte sedan igen när jag var arton, alltså våren 2006, och då jävlar! Satt på bussen hem från skolan, i 45 minuter, varje dag under hela maj och myste med min bok. Dagens höjdpunkt. Har läst om den kanske tre gånger och har förmodligen läst de bästa kapitlen femton gånger. Det slutar aldrig vara roligt!
13. Your favourite non-fictional book
I hjärtat av havet. Gillar inte riktigt based on a true story-böcker. Det blir alltid för mycket weepy-gleepy. Men I hjärtat av havet är fantastisk. Handlar om valfångare från Nantucket i början av 1800-talet. Låter som ett hyfsat torrt ämne, men vilken historia! Helt otroligt, det KAN inte ha hänt på riktigt. Fast det gjorde det. Helt sjukt.
14. Favorite Picture of yourself ALL TIME - Why?
På resa till Brighton med kära Londonvänner, jag var på lite taskigt humör hela resan. Blåsigt som fan. Men när vi var nere vid piren blev alla på jättegott humör, vi sprang omkring och tog bilder, sprang vid vattnet, plockade stenar. Och så hittade vi det här fina konstverket och jag ser ut att vara jätteglad och lycklig. Vilket jag ju var! Hoho.
15. A photo of something that makes you happy
Får mig ALLTID på gott humör:
http://failblog.org/
http://win.failblog.org/
Kurs-skoj
2011-03-23 @ 22:08:14April 2011
Programmering A, Komvux, Distans
Juni - Aug 2011
Introduktion till spelprogrammering, 15 Hp, Distans
Sept - Jan 2011
3D modelling, 15 Hp, Distans
Grundkurs i 3D-grafik, 15 Hp, Distans
Jan - Maj 2012
3D grafisk modellering, 7,5 Hp, Distans
3D grafisk animering, 7,5 Hp Distans
Bränd kaka
2011-03-16 @ 15:14:52Min födelsedag är på intågande om några veckor, kommer bli så himla fint. Förra året var jag i London precis dagarna innan och shoppade på Primark, åt Ben & Jerry's och promenerade runt i vårsolen. Och året innan det skrev jag högskoleprov och gick på pub på Church Street (och fick fina presenter!). Samma människor inblandade båda gångerna. Känns tråkigt att bryta ett vinnande koncept men ännu en resa till London känns inte aktuellt, inte just nu i alla fall. I år kommer mamma och pappa och valpen ner hit till Malmö, kommer bli himla mys.
Förutom att få stopp på alla tsunamis, jordbävningar, kärnreaktorkatastrofer, svält och djurplågerier önskar jag mig följande;
- Två lasersvärd som jag och Adri kan slåss med (och som låter när de slås mot varandra!).
- En växt som inte dör bara för att man glömmer att vattna den
- Ett par skor med klack som inte skaver
- Ett spel baserat på Boardwalk Empire
- Att kunna äta päron
- Ett recept på den ultimata kladdkakan
- En ny frisyr
- Att Red Hot Chili Peppers släpper en ny skiva
- Att se A Chorus Line igen. Och Spamalot!
Nu är det dags för något-bränd-men-ändå-god-kladdkaka. Tallyho!
Två filmer
2011-03-16 @ 03:04:58Låter riktigt juicy! Men filmen tappar lite runt mitten och den där intesiva slutspurten som t.ex. Inception har ett praktexempel på, infinner sig aldrig. Det är synd, eftersom den innehåller mycket av det som både jag och Adri gillar; Science Fiction, Thriller och Romantik. Dessutom var det för mycket vita män. Eller rättare sagt BARA vita män. Plus en kvinna och en svart kille. Dude, that's sooo 50 years ago. Jag och Adri hade mycket ingående konversationer om hur vi hade gjort filmen bättre, haha.

Till skillnad från Adjustment Bureau såg vi The Fighter hemma på en liten datorskärm. Inte det bästa formatet tyvärr. Men filmen var i alla fall riktigt bra, mest p.g.a. Christian Bale. Jag har aldrig riktigt tyckt att han är särskilt bra, mest lite träig, men NUUU fick jag se en riktigt talangfull Bale. Helt fantastiskt! Värd att se enbart för hans rollprestation.