How's it going to end? -

Nytt projekt nytt projekt nytt projekt

2012-01-12 @ 00:40:21

Kära vänner, nu börjar mitt projekt som jag klurat på i jag vet inte hur länge. Jag är färdigflyttad ut till Majorna, jag jobbar på Ekorren och stormtrivs och allt liksom flyter på. Det går bra nu helt enkelt.

Därför har jag nu påbörjat mitt projekt, som från början var att jag skulle se alla filmer på IMDbs topp 250-lista. Har nu utvecklat detta en hel del och projektet har blivit mycket mer ambitiöst. Nämligen; Att prova något nytt varje dag, eller lära sig något nytt varje dag, eller bara uppleva något nytt. Projektet (som heter Something New förövrigt) är ett samarbete med min kära Adri nere i Malmö. Jag i Göteborg och hon i Malmö, nya saker varje dag. Och blogga om det. Roligt, kreativt, underhållande. Och äntligen kan alla mina knäppa små hobbys fylla ett syfte, nämligen att bli bloggmaterial. Vet inte när Adris blogg kommer ta form (någon gång runt sensommaren om jag känner henne rätt) men det är bara att vänta och se. Under tiden, läs

http://somethingnewgoteborg.blogg.se/ !!!!

Allting är i startgroparna än så länge, men ha tålamod. Det kommer bli legen wait for it....

Waaaaait for it....

Väl mött!
/Yours truly

PS. DAAAARY.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att starta en bokcirkel

2011-11-14 @ 22:02:42

Jag älskar verkligen att jobba med barnen på förskolan. Idag var jag med 3 - 5-åringarna på Grodan. Jag gjorde pärlplattor med de äldre barnen som jag sedan fick stryka (vilket jag aldrig gjort förut, jättespännande!), råkade mosa Albins dock men han verkade glad ändå. Vi hade en diskussion om Eric Saade som slutade med att Adam utropade "JAG ÄR KÄR I ERIC SAAAAAADE!" och ute på gården sade Selma "Nina, nu vill jag inte leka mer, jag vill bara gå och hålla dig i handen". Ååh, mitt hjärta smälter. Jag vet inte om meningen med livet är att få barn, men efter att ha jobbat på förskolan förstår jag varför människor kämpar i åratal och lägger ner tid, kraft och pengar för att få dem.

Hur som helst, hur mycket jag än trivs med barnen så suktar jag efter samtal med vuxna. Har precis läst One Day av David Nichols och jag vill diskutera den med någon. NU! Förutom diskussionen om Eric Saade har jag haft en längre diskussion idag, med Johanna om två tjejdockor som hon sade var "mamma och pappa". Jag säger "men är det inte två mammor då?" Johanna: "nej, det är en mamma och en pappa". Nähä. Två mammor kan man inte ha men tydligen en mamma och en pappa som är transvestit verkar mer logiskt (och med tanke på hur barbie-dockorna ser ut skulle det inte förvåna mig om skaparna tänkte sig en transvestit när de gjorde dem). Jag blev väldigt förbryllad av barbiedockorna och deras underliga könsidentitet och tack och lov leker barnen inte med dem så ofta.
Hur som helst igen, jag funderar på att tvinga mina vänner att ha en bokcirkel med mig så att jag någon gång då och då kan ha en konversation om något annat än pärlor, barnmusik och dockor med identitetskriser. Ja, en bokcirkel. Skulle suttit fint. För One Day alltså, jag var mycket skeptisk genom större delen av boken. Jag förstod faktiskt inte varför Emma och Dexter överhuvudtaget höll kontakten efter sitt första möte. Men det knöts ändå ihop på slutet och det blev inte alls som jag tänkt mig. Inte alls så förutsägbar som jag trodde. Och att den kallas feel-good-bok? Nej nej. Nej! Jag kände mig ganska deppig större tiden av läsandet. Riktigt riktigt...ja, deprimerad. Varför tog de så lång tid på sig att bli lyckliga? Blev de ens lyckliga? Varför var deras liv så svåra att få ihop och varför kunde de inte bara säga som det var till varandra? Ahh. Blir tokig. Feel-good? Nej. Feel-bad? Ja.

Jane Austen Book Club, handlar om just en bokcirkel. DET HÄR är en äkta feel-good-film!

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Mycket svår dag

2011-11-08 @ 22:31:32

Har haft en sjukt underlig dag idag. Jag stod på fel hållplats imorse när jag väntade på bussen. Så mystiskt, insåg inte mitt misstag förrän jag såg bussen uppe på Mölndals bro köra iväg mot Kållered utan mig. Ajajaj. Kom en kvart för sent. När vi sedan var ute med barnen en timma senare mådde jag jättedåligt, hade hjärtklappning och kände mig yr. Funderade på om jag borde gå till vårdcentralen, men nöjde mig med att lägga mig och vila en stund och dricka mycket vatten. Vilket funkade. Verkade bara lida av stress, för lite sömn och vätskebrist. Mådde sedan prima i ungefär en timme. Sedan klämde jag fingret i en stol. Kände för att skrika helvetes jävla skit as äckel fan men insåg snabbt att det satt fem barn runt omkring mig. Fick hålla låg profil medan jag såg min nagel skifta färg från rosa till lila. Uhhhh. Resten av dagen var i alla fall under kontroll och när jag väntade på bussen hem efter simningen passade jag på att köpa en ny bok; One day av David Nichols. Är hemskt nyfiken på att se varför den blivit så otroligt populär. Håller på att läsa fem andra böcker just nu men det ska nog gå bra ändå...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

30 Oktober 2011

2011-10-30 @ 23:22:38

Har varit hemma hos mamma och pappa över helgen och myst med hundar, bakverk, promenader och massor av TV-kanaler. Supermys. Ska jobba i några dagar innan jag återigen beger mig ner till Varberg för att fira pappas födelsedag. Adri kommer dessutom upp, så det blir extra trevligt! Appropå Adri, hon har ju sin modesida i City-tidningen varje vecka men hon bloggar dessutom. Mycket gemytlig läsning. Läs På spaning med Adrianna här!!

Mycket är det som pågår just nu. Två av mina bästa vänner (skåptjejen Karin och Rävtjejen Linn, som jag tidigare pratat mig varm om) har precis brutit med sina pojkvänner. Tråkigt. Vi har känt varandra i sju år och detta är första gången vi alla tre är singlar samtidigt. Roligt! Såklart deppigt för dem att behöva gå igenom sådana grejer men jag är såklart glad att de får mer tid över för andra grejer, typ umgås med mig. Karin bor numera i Trollhättan och jag saknar verkligen att ha henne lite närmare. När vi pratade i telefon nyligen sade hon, medan jag var mitt uppe i ett långt tal om vadsomhelst, "vänta, nu hörde jag inte riktigt, jag var tvungen att klia mig i örat". Åh vad vad jag önskade att hon bodde i Göteborg just då! Underbara vänner, varför bor ni så långt bort?

Jaja, det är väl saker man får leva med antar jag. De är ju blott ett telefonsamtal bort. Ska nu läsa, sedan sova, sedan ha sovmorgon, sedan jobba. Godnatt!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I rutin?

2011-10-17 @ 23:06:05

Ah yes. Påväg, påväg, påväg. Mot...ja! Rutin. Har jobbat i sex veckor nu men har bara jobbat heltid sedan förra veckan. Älskar att jobba med barnen, särskilt de äldre (alltså 3 - 5åringar). Idag lekte barnen att de hade samling och ett av barnen (av sekretesskäl får barnen heta Adam och Peter) räknar barnen.
Adam: Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.
Peter: Du måste räkna fröken också!
Adam: (pekar på mig) Tjugoett!
Så gulliga. Hur som helst, rutin är alltså påväg. Idag gick jag upp kvart i sex, åkte hemifrån halv sju, jobbade mellan 07.45 och 16.00. Åkte sedan till banken och lämnade in lite papper, kollade runt på Akademibokhandeln (jag vill ha alla böcker aaah) och åkte sedan hem till Hisingen. Var hemifrån i 11½ timme idag alltså. Uuh. Men! När jag kom hem orkade jag fixa lite mat, ordna grejer inför imorrn och kolla lite på TV (sjukt att SVT har bra program som 'Barn till vajre pris' när de även visar saker som 'Helt magiskt' och 'Dobidoo'). Jag var ganska trött men kände inte för att somna på soffan. YES! SCORE! Har precis pratat med mamma i telefon och ligger nu och kollar på Modern Family. Och planerar att inte somna klockan två i natt. En mycket stor utmaning, återstår väl att se hur det går...

Nu blir det jobb hos de små barnen (1 - 3 år) i tre dagar och sedan tillbaka till de större på fredag. Och sedan kanske hem till mamma och pappa över helgen. Om jag inte somnar av utmattning innan jag hinner dit.

Tallyho!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Påväg mot rutin

2011-10-04 @ 15:03:01

Har nu jobbat en månad och känner mig minst sagt mörbultad. Tar 1½ timme att ta sig till jobbet i Kållered från Hisingen så måste gå upp snortidigt, även när jag börjar ganska sent (orkar inte ens tänka på de dagar när jag börjar 06.30. Ingen idé att gå och lägga sig över huvudtaget). Och eftersom jag går upp snortidigt kommer jag hem som ett vrak vars enda önskan är att få sova. Timmarna mellan hemkomst vid klockan fem och sängen klockan elva är seg, ångestladdad och totalt bortkastad. Äta och förbereda morgondagens matlåda, slötitta på TV, spela diverse TV-spel (just nu väldigt insnöad på Assassins Creed Brotherhood), sitta vid datorn, möjligtvis läsa någon halvtimme innan jag av utmattning somnar med både lampan tänd och datorn påslagen. Ursch. Men ljuset i tunneln börjar nu skymta; RUTIN. Yes, älskar att få lite rutin. När jag väl fått lite rutin på veckan märker jag att jag har en hel del ledig tid och får helt plötsligt en massa saker gjorda. Träna, shoppa, städa, göra storkok, hälsa på mamma och pappa i Varberg och verkligen gotta ner mig i små mysaktiviteter såsom att vika origami, cutesurfa, spela schack, lyssna på radio, lägga patiens (gärna de två samtidigt), ladda ner konstiga små spel till telefonen och sedan bli beroende och inte kunna sluta spela (PvZ, Doodle jump, Sword and sworcery etc etc). Och nu på hösten kan man kombinera alla dessa aktiviteter med tända ljus, en filt och en kopp varm choklad. Älskar hösten! Just den här veckan är jag dock sjuk så nu är jag tillbaka på seg, ångestladdad och totalt bortkastad tid till bredden fylld med snoriga papper och en röd, skrovlig näsa. Kan i alla fall se fram emot Bored to Death ikväll kl. 23.00. Undrar bara vad jag ska göra fram tills dess...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Studievägledning i Sverige - om du vill ta den enkla vägen!

2011-09-19 @ 20:33:26

Tog ledigt från jobbet idag för att gå på utlandsstudiemässan. Gratis inträde, gratis information och alltid trevligt att besöka Svenska Mässan, tänkte jag. Men det visade sig att de enbart hade information om universitet i USA, Australien och England. Och att studera till psykolog i England innebär en studieskuld på över en miljon kronor. Alltså....nej, inte värt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Börjar inse att det inte verkar finnas en enda person i hela Sverige som är expert på utlandsstudier (iallafall inte den typen av studier jag är ute efter). Ingen av de fem studievägledare jag pratat med har gett mig några tydliga direktiv (den senaste jag besökte kallade dessutom psykologer för idioter. Kände mig inte så värst uppmuntrad efter det mötet...). Det enda jag faktiskt kan säga om studievägledningen jag haft kontakt med i Malmö och Göteborg är att de älskar den enkla vägen. Det vanligaste jag fått höra när jag säger ordet psykolog är "du ska inte bli terapeut?", eller "socionom är ganska likvärt psykolog" eller "det finnas andra enklare vägar med kortare studietid, t.ex. kurator". Ingen har sagt "oj så spännande, dina betyg räcker inte? Jag ska se vad du har för alternativ då..." eller "intressant! Hur kommer det sig att du vill bli det? Jag ska försöka hjälpa dig!". Nejnej, absolut inte. Positiv inställning verkar vara ett borttappat koncept på dessa kontor.
Egentligen har jag inget emot att ta den enkla vägen, det är hur bra som helst i de flesta situationer. Som att åka med hundarna till en inhägnad hage istället för att promenera i skogen. Trevligt för samtliga parter, men man slipper stöket med att gå i skogen och bli skitig, dessutom kan hundarna springa lösa. Alltså ett bra exempel på att ta den lätta vägen. Men när det kommer till utbildningen, då ska jag minsann inte ta några genvägar. ALL IN ALLTSÅ! Fortsättning följer.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vem är din kattfisk?

2011-09-07 @ 00:11:56

Jag glömmer verkligen bort hur mycket jag gillar dokumentärfilm. Genren bortprioriteras alltid för något mer lättsmält (håller för tillfället på att kolla igenom de första säsongerna av Dawson's Creek och säsong tre av True Blood...). Jag gillar lättsmält. Livet är redan fyllt med tunga, svåra saker som det är. Och då orkar man inte sätta sig ner glad i hågen och plöja igenom Deer Hunter. Nej, det ska vara din bästa vän Bridget Jones, med en Alladinask och ett stort glas Cola light (eller vin för den som känner för det).

Dokumentärer alltså. Ibland behövs det tunga, svåra saker. Såg dokumentären Catfish ikväll och blev verkligen överraskad. Har läst spridda kommentarer om den på nätet och även sett den på Movieline men varit för snål för att köpa den. Allt jag läst om den har varit intressant, det hela verkade lite mystiskt. Ungefär som My kid could paint that, dokumentären om ett barn som blev erkänd konstnär men som det diskuterades hejvilt om hon verkligen gjorde konsten själv. Det visade sig dock att Catfish inte alls var särskilt mystisk utan övervägande tragisk. En historia om en kvinna som är så missnöjd med sin verklighet att hon skapar ett (eller snarare flera) alter ego på internet, och om killen som faller för hennes alter ego. Men det som gjorde mig riktigt fascinerad var frågan om den var en riktig dokumentär eller en regisserad, påhittad dokumentär, alltså en mockumentary. Det finns ingenting som säger att historien är påhittad men å andra sidan är det ju ett smart drag att marknadsföra en mockumentary som en vanlig dokumentär för att sedan lämna tittaren ovetandes om det man sett är på riktigt eller inte. Jag har för mig att min föreläsare på filmvetenskapen sade att filmen Konspiration 58 (som på låtsas hävdade att fotbolls-VM 1958 inte kunde ägt rum i Sverige) visades på SVT under genren dokumentär och att kanalen senare blev nerringd av arga tittare som ju visst kunde bevisa att fotbolls-VM ägde rum på Råsunda.

Hur som helst, jag gillar verkligen namnet och dess innebörd, Catfish. Satt länge och funderade på betydelsen och precis när jag trodde att de bara skulle lämna det osagt knöts filmen ihop med förklaringen; att kattfiskar piggar upp andra fiskar och håller dem vid liv. Och hur viktigt det är att som människa omge sig med mänskliga kattfiskar. Det var fint och rörande.

Skulle egentligen bara skrivit en snutt och sedan gått och lagt mig, men som vanligt väver jag ut i det oändliga. Suck suck. Godnatt!

Permalink Film Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att plugga...eller inte?

2011-09-06 @ 19:58:06

Yes, nu äntligen händer det grejer; har flyttat från soffan i mammas och pappas hus i Varberg till mormors gamla rum i det familjeägda huset på Hisingen. Känns väldigt, väldigt rätt. Ska börja jobba på Mölndals Bemanning igen. Vet inte hur jag känner för det egentligen. Känns...tråkigt men tryggt. Antar jag. Har tack och lov fått ta över mammas mobila bredband så nu har jag fungerande internet igen. Yessss!

Har gjort massor av efterforskningar kring psykologstudier och såvida jag inte höjer mitt högskoleprovsresultat från 1,2 till 1,8 är det kört, i alla fall på universiteten i Sverige. Det idiotiska systemet med betyg och högskoleprov alltså. Vilken psykopat som helst som råkade vara en plugghäst på gymnasiet kan bli vad som helst. Det är inte som att personlig lämplighet eller stabilt psyke är viktigt eller så, nej nej. Huvudsaken var att du var en engagerad 16-åring. Suuuck.
Funderar nu på att plugga utomlands istället. Enligt Studievägledningen i Malmö finns det inte så många alternativ om man vill bli psykolog, det enda som fanns med i deras utomlandsguide var Eötvös Loránd University i Budapest. Har ringt CSN och kollat hur mycket pengar man kan få ut sammanlagt eftersom många som pluggar, eller har pluggat, utomlands verkar tycka att studiemedlet man får från CSN "inte räcker på långa vägar". Jag räknade ut att fem års studier och uppehälle i Budapest i runda slängar hamnar på 750 000 kronor (hur gammal är jag när jag betalat av den skulden....?). När jag sade till killen på CSN att "ge mig allt bidrag och lån jag kan få!" landade det på 138 000 kronor per år. Jag är ju ganska dålig på matte (en av anledningarna till att jag inte kan studera till psykolog i Sverige...) men det blir ju ungefär 700 000 på fem år. Hm. Det räcker ju ganska långa vägar ändå. Har lämnat in en ansökan om att ansöka stipender (ja, en ansökan om att ansöka), så har jag lite tur kanske jag kan få ett stipendium på de där sista tusenlapparna. I värsta fall får jag väl jobba och leva på cup-a-noodles i några månader om det behövs.

Har följt en blogg som tillhör en gammal skolkamrat till mig, Emeli, som nu pluggar till veterinär i Polen. Hon klarade ju det och är jag bara lika dedikerad som hon kanske jag också klarar det? (Kolla in Emmelies blogg)

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

He's just not that into you / Stranger than fiction

2011-09-02 @ 01:31:06

Att söka lägenhet är verkligen ett heltidsjobb. Det var ganska roligt i början men nu är det mest ansträngande och uttråkande. Vill verkligen bara flytta in någonstans och sluta bo i mina resväskor. Att bo hos mamma och pappa är trevligt, särskilt trevligt att ha hundarna nära. Men åh. Gillar inte att sova i gäststugan heller. För mycket spindlar. Börjar tro att spindlarna följde med oss från Spinnmästarevägen. För de är överallt! Uh. Sover mest i soffan, bredvid Biffen. Jag alltså, inte spindlarna.

Har precis sett om He's just not that into you. Om man kan bortse från förutsägbarhet, hopplöst konventionella kvinnlig/manlig-karaktärer och allmän cheesy-het (vilket jag kan) så är det en bra romcom. Slår inte lika högt som 90-talets favoriter (Medan du sov, Notting Hill, När Harry mötte Sally) men ändock gullig och fint feel-good-ig. Och jämfört med andra filmer på senare år i samma genre typ Valentine's Day, The Proposal och Just go with it känns den varmare och inte lika tillrättalagd.

När jag ändå är inne på film; såg om Stranger than Fiction för några veckor sedan. Har sett den en gång tidigare, mindes inte riktigt alla detaljer och det var minst sagt en fröjd att se om den. Gillade den verkligen när jag såg den första gången men nu älskade jag den! Nedtonad och lugn i tempot kan man beskriva den som men inte på något sätt långsam eller för lång. Fin, varm, rolig, underfundig och välgjord. Precis som jag skulle beskriva 500 days of summer (taglinen för 500 days, "det här är en historia om pojke möter flicka, men det är ingen kärlekshistoria" skulle kunna vara tagline för Stranger than Fiction också).

Permalink Film Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den spanska räven rev en annan räv

2011-08-30 @ 18:44:18

Alright, sommaruppehållet är över! Älskar övergången mellan augusti och september. Slut på alla klibbiga sommardagar fyllda av åska och regn och dags för fräscha höstdagar, halsduk och vantar, tända ljus och varm choklad. Höst betyder nystart! Förr var det alltid skolstart, älskade att börja skolan efter sommarlovet. Nya kläder, nytt bänkpapper, samma människor men nya lärare, nya skolor, nya lektioner. Minns första dagen på Schillerska, var skitnervös men otroligt förväntansfull. Kom in i klassrummet, satte mig längst bak brevid Teresia (en kort, glad tjej var väl det enda jag visste om henne i det ögonblicket dock) och vi fick träffa Ann Fridén och Urban, våra klassföreståndadre. Urban visade sig vara en fantastisk lärare som hjälpte en med vad man än bad om ("Urban, jag skulle behöva tio stora ark, 100 penslar och 80 lådor med färg, har du det?", "Hm, jag ska kolla efter, annars kan vi säkert sno lite från personalrummet, det är aldrig någon som märker"). Anns specialitet var förmågan att aldrig lämna tillbaka uppgifter vi gjorde på hennes lektioner. I trean fick jag tillbaka en bokredovisning som jag gjorde någon gång i ettan, tydligen. Inget minne av den. Det var lite spännande. Och förutom lärarna var ju eleverna lite speciella, en tjej kröp in i skåp och en annan ritade rävar som svar på provfrågor hon inte visste svaret på. Förutom bra betyg, fantastiska upplevelser och oräkneliga möten med fina människor så är det just det som är det viktigaste jag tar med mig från gymnasiet; vänskapen med skåptjejen Karin och rävtjejen Linn.
Är så sjukt glad att skoltiden är över, men den där mysiga skolstartskänslan kommer jag nog alltid att ha när september börjar närma sig.

Lång inledning på det här inlägget men när jag väl börjar tänka på skolan så finns det så mycket att skriva om, både på gott och ont. Att Thomas gav mig ett oförtjänt VG i Projektarbete är ju en klassiker. Fick MVG i Naturkunskap, Kinesiska Steg 3 och Arbetsmiljö och Säkerhet trots att jag inte förtjänade det, så jag antar att det i slutändan jämnar ut sig. Men ändå...jag är FORTFARANDE sur. Jag är det! Haha.

Hur som helst, håller på för fullt att leta lägenhet och väntar med spänning på att Mölndals Bemanning ska höra av sig och säga att jag kan börja jobba hos dem igen. Ska säga upp mitt medlemskap på SATS och börja simma istället och i den bästa av världar skulle jag vilja börja jobba ideellt på ett katthem eller något liknande. Men när man jag väl börjar jobba finns nog risken att tiden inte räcker till. Vi får se...
En ska jag tänkt på är mitt nyårslöfte som fortfarande ligger kvar och gror. Har fortsatt kolla på nya filmer, inte enbart sett om gamla, och ärligt talat är det ingen match att se två filmer i veckan. Jag blev dock väldigt inspirerad när jag för några veckor sedan såg filmen Julie&Julia (gjord av Nora Ephron som ju stod för en av mina favoritfilmer inom romcoms, "När Harry Mötte Sally"), en film baserad på två böcker; "My life in France" av Julia Child och "Julia&Julia" av Julie Powell. Två böcker sammanflätade till en historia. Med Meryl Streep, Amy Adams och Stanley Tucci. Kan inte gå fel! Blev helt kär i filmen, den har samma lättsamma, glada ton som "Jane Austen Book Club" (också den med fantastisk rollista!). Man känner aldrig av kampen som det ju innebär att göra film. Alla motsättningar och alla pengar som går åt vid en filmproduktion, det brukar kännas när man ser slutproduktionen. Som Inception eller The Dark Knight. Mörka historier såklart men samtidigt en känsla av ångest över hur lång tid och hur mycket resurser det måste ha tagit att färdigställa. En känsla, hur ska jag förklara...en ångest kanske är bästa liknelsen. Herregud, när jag väl börjar skriva om det här slutar jag aldrig!
I ALLA FALL. I Julie&Julia har huvudpersonen Julia bestämt sig för att tillaga alla recept från Julia Childs receptbok. Över 500 recept på 365 dagar. Nu är jag inspirerad! Inte till att laga mat, men till att göra något liknande. Typ baka alla Leila Lindholms recept eller något liknande. Men eftersom jag kommer dö matdöden om jag ska baka varje dag (har ni sett hur mycket smör Leila har i sina recept?) lutar jag åt något mindre fett och något billigare. Kanske något med film? Ska se över vad jag har att jobba med, känns kul med ett projekt i alla fall (utöver jobb- lägenhet- och framtidsångest-projekten som ständigt pågår såklart...).

Okej. Långt blev det. Glad sensommar, ta hand om er kära vänner!

/Nina

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vägen till...

2011-07-13 @ 20:50:04

9 maj
Första körlektionen. Soffi kör bilen till Pildammarna, visar hur man startar och rullar iväg på ettan och ber mig sedan göra just detta. Får panik. Svett. Ångest. Tar några försök innan bilen inte enbart skumpar fram.

21 maj
Kör över en duva hemma hos mamma och pappa. Ångest.

29 maj
Krockar nästan med älg. ÅNGEST.

31 maj
Kör på motorvägen för första gången. Hjärtklappning. Ville bromsa hela tiden, Soffi gillar inte.

11 juni
Krockar nästan i rondell utanför Varberg. Lite läskigt men nöjd över att det faktiskt inte var mitt fel.

20 juni
Halka på Bulltoftabanan. Skitkul. Svårt. Körläraren pratar som Kajan i HippHipp. Bidrar till kommunikationsproblem.

4 juli
Teoriprov. Regnigt ute. Kommer fram helt dränkt. Ska därefter ta kortert till själva körkortet. Resultatet blir inte tillfredställande. Skriver provet. Får ångest. Är osäker på 20 av frågorna. Tror jag hade hjärtstillestånd när jag väntade på resultatet. 65 är högsta poäng, fick 58, godkänt var 52. Kunde andas ut.

13 juli
Uppkörning. Stannar för buss på 70-väg, kör 50 på 70-väg, glömmer lägga in sjätte växeln på motorvägen, kör i två filer vid vänstersväng två gånger, backar för långt, bilen börjar rulla efter att jag stått still innan jag börjar blinka, kollar höger sidbackspegel två gånger under hela färden, lämnar företräde för en bil som är 300 meter bort, ingen bromsberedskap vid högerregelkorsning. Och ungefär 100 andra smågrejer. Men jag orsakade ju ingen katastrof och uppkörningsmannen Stellan var nöjd och gav mig godkänt. TACK STELLAN, DET SATT FINT

Så nu är jag en person som har körkort. Ser man på! (stavade det köttkort flera gånger, vet inte om man är redo för körkort om man stavar det köttkort...).

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Upp som en pannkaka...

2011-06-21 @ 23:44:44

Har nu gått 2½ vecka av spelprogrammeringskursen och det är himla kul. Har lagt till ljud och nya bilder och game over-effekter. Kursboken är verkligen bra, passar perfekt till en introduktionskurs. Synd bara att jag måste sluta läsa kursen eftersom det inte är en bra introduktionskurs. Jag fattar ingenting av uppgifterna, trots att jag förstår allt som står i boken. Uppgifterna är inte helt förankrade i boken så det är ganska svårt att lista ut hur man ska göra. I boken står det hur man lägger in bilder, bollar i det här fallet, och hur man gör för att de ska studsa mot fönstrets väggar. Uppgiften, som skulle blivit inlämnad i söndags, var att bollarna skulle studsa även mot varandra och att man ska kunna lägga in nya bollar genom att trycka på en tangent...huh? Det kanske var längesen jag gick i skolan och läste praktiska kurser men vad jag minns var att man ofta kunde få i alla fall en fingervisning av boken om hur man skulle gå tillväga. Typ "om du även vill att bollarna ska studsa mot annat i rutan ska du tänka på att ...". Men nej, det omnämns inte ens. Kursens hemsida har dessutom videor som visar hur man gör. Men de stämmer inte heller, förra veckans uppgift var alltså en boll som studsar mot fönstrets fyra sidor men videon visade bara en boll som studsar från höger till vänster. Är inte det lite missvisande? Om jag inte mejlat läraren och frågat hade jag, precis som någon annan skrev i forumet på hemsidan, lämnat in en uppgift med just en boll som studsar från sida till sida, eftersom det ju var det videon visade. Ska man verkligen behöva tänka ett steg längre? Är det logiskt, "genomgångsvideon visar detta, men det är nog inte det de menar. De menar nog något mycket svårare, det är bäst att jag gör det istället". Fungerar det verkligen så på introduktionsnivå? Antingen är jag för dum för att plugga på högskola (konstigt, jag fixade ju universitetet), för dum för introduktionsnivå (jag tycker ändå att jag är medelsmart i alla fall, kanske....) eller så är kursen i allmänhet för svår. Seriöst, kalla det inte introduktion när det är upplagt för folk som redan vet hur man gör. Det KAN vara förvirrande.
Jaja, jag tänker fortsätta med boken i alla fall, det är verkligen hur kul som helst. Men kursen är det byebye till och jag känner mig inte sådär jättesugen på att plugga på Högskolan på Gotland igen.

Från negativt till positivt, gjorde halkan igår på körskolan. Det var riktigt jävla kul, fick sladda omkring, tvärnita och sladda genom hala kurvor. Och fick sitta själv i en bil för första gången. Intressant, kändes farligt på något sätt. Det fanns ingen som kunde stoppa mig ifall jag skulle råka köra på någon liten gammelfarmor eller nåt. Men det fanns inte så mycket att köra på. Tack och lov. Kul var det i alla fall och benen var som spagetti efteråt. Tvärnita när man kör i 70km/h alltså. Asballt, men hoppas att jag slipper göra det på riktigt. Mina linser höll på att flyga ur.
Hur som helst, ska sura lite över att jag inte kan fortsätta med kursen (mest att jag inte får mer CSN, kursboken, det bästa med hela kursen, har jag ju kvar), sedan läsa, sedan sova, sedan upp och köra bil med Soffi och sedan teorilektion. Och komma ihåg att ringa CSN och kolla hur jag ska göra, och sedan mejla Gotlands Högskola och fråga varför de har introduktionskurser som inte alls är introduktionskurser.

Godnatt!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dödskalleboll

2011-06-09 @ 23:07:34

Tre dagar av intensivt stirrande på datorskärmen. Känns som att jag hållt på med den här programmeringsgrejen i flera veckor. Konstigt att tänka sig att jag i tisdags morse vaknade trevligt ovetandes om vilket jävla jobb jag hade framför mig. Men ack den som ger sig! Allt jobb har gett resultat. Har alltså lagt in bilder, vänt och vridit på dem, låtit dem åka fram och tillbaka över skärmen och justerat hastigheten. Och nu har jag spenderat hela dagen åt uppgiften som ska lämnas in på söndag. Och tada! Färdigt. En svart boll som studsar från skärmens fyra sidor. Ska hem till mamma och pappa imorrn och stanna tills söndag så var tvungen att bli färdig idag. Tog låååång tid att komma fram till hur jag skulle göra, men det blev ju rätt tillslut. Ska fira med att gå och lägga mig, är dödens trött. Tallyho.

Rullande boll!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sysselsättning!

2011-06-08 @ 10:40:01

Sommarkursen började igår, Introduktion till spelprogrammering, och eftersom jag suktat efter mer sysselsättning den senaste tiden kastade jag mig över kursboken och första uppgiften. Sjukt svårt, men sjukt kul! Har gjort ett spel redan. Det är en lila skärm med en bild. Kanske inte så himla spännande men det tog en liten stund att sätta ihop, haha. Vi får väl se hur det urartar.

Ska fortsätta med att lägga in mer bilder med olika färg och bakgrund och sedan börja på själva uppgiften som ska vara färdig den 12e juni; "Ett spel där en boll studsar från sida till sida". Antar att det enda jag behöver göra är att ändra bilden från XNA-loggan till någon form av boll och få den att gå från sida till sida och sätta den i någon form av loop. Kommer krävas massor av jobb. Tur att jag har massor av tid!

Händelserikt spel!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mot Göteborg

2011-05-28 @ 23:22:37

Nej, nu är det dags för Göteborg. Är så himla färdig med Malmö. Våren här har varit bra på många sätt, men eftersom jag redan innan jag flyttade hit var inställd på Göteborg har det varit väldigt svårt att slå sig till ro. Och därför känns det fint att ha bestämt mig. Göteborg. Känns bra.
De senaste tiden här nere har varit konstig. Har haft massor att göra med körskolan, träning, söka kurser och CSN och planera för framtida boende i Göteborg. Men det har varit så himla ensamt. Alla jag känner här nere har haft viktigare saker att göra än att umgås med mig och nu när Adri skaffat pojkvän ser man inte av henne så mycket heller. Det är jag, mina spel, de anställda på SATS och Soffi på körskolan. Vi är som en familj. Jag träffar de mer än jag träffar någon annan. Tragiskt.
Min sista inplanerade körlektion är den 4 juli så uppkörningen borde ske någon gång efter det. Och när jag väl fått körkortet ska jag ta bilen och köra härifrån och lämna Malmö och ensamheten bakom mig. Är så jävla färig med det. Äntligen!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inaktivitet

2011-05-24 @ 20:11:01

Har i vanlig ordning haft en mycket ickeproduktiv dag. Som sig bör när man köpt ett nytt spel. Köpte L.A Noire igår (600 spänn, ajajajajaj) och måste hela tiden tvinga mig själv till att hitta på saker så att jag inte fastnar framför TVn dygnet runt. Typ träna, duscha, äta, städa, diska, promenera, plugga körkortsteori (och ha körlektioner), läsa, handla, sova, ordna med csn, utbildning, kurser, bankID osv osv. Problemet är att alla aktiviteter tar slut himla fort. En timme åt varje. Borde bli tillräckligt för att fylla ut dygnet och lämna ca två timmar för spel. Men nejnej. Min dygnrymt har nämligen blivit konstig. Istället för att sova till halv två på eftermiddagen och gå och lägga mig fyra på natten går jag upp typ halv tio. Och när klockan är fem är jag färdig med alla ovanstående aktiviteter. Och då har jag ändå haft tid till övriga aktiviteter såsom panta flaskor, spela gitarr och sortera mina kläder. Så vad händer? Jo. Hamnar framför TVn. Hela kvällen. Det är inte bra. Måste nog hitta på fler hobbys. Och skaffa mer pengar så jag har råd att genomföra dem. Men hur ska jag ha råd med det när jag redan lägger så mycket pengar på spel?

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Körkort

2011-05-18 @ 00:36:34

Började körskolan för en vecka sedan. Det är sjukt svårt, orkar inte tänka på hur lång tid det kommer att ta tills jag är färdig. Det finns så mycket cyklar, folk, hundar, bilar, buskar. Känns som att jag håller på att köra på allting hela tiden. Har ialla fall lärt mig starta, stanna, starta i backe, växla upp och ner, svänga och växla samtidigt utan att köra upp på trottoaren osv. Problemet med att köra i Malmö är verkligen alla cyklister. Man måste stanna överallt! De kommer susande från alla håll och de är fan inte rädda för att bli påkörda. Och hjälm har de inte heller. Well, de får skylla sig själva när jag kör på dem. Om man får välja mellan töntig med hjälm vid liv eller cool utan hjälm och död så känns valet ganska uppenbart (fast inte för cyklister i Malmö tydligen).

Är sjukt trött och grinig idag. Gick upp halv åtta i morse för att tvätta. Nere i tvättstugan ser jag att min tvättid inte börjar förrän klockan tolv. Segt segt segt. Kan inte somna om. Går och tränar. Hem och duscha. Gå till körskolan. Köra. Nästan köra på allting. Hem och tvätta, äta, städa, diska. Har hyrt film (ExistenZ, Rosemary's Baby, Things we lost in the fire och King av Kong), 4 filmer 4 dagar 44 kronor. Älskar Nöjesmagasinet! Pluggade körkortsteori, kollade sedan på ExistenZ och avslutade med att spela GTA. Och nu är det dags att sova. Och imorrn blir det nog samma procedur fast ingen tvätt dock. Och samma på torsdag också. Hm..

Men. En bra grej. Som avslut på en ganska rutinmässig vecka kommer L.A Noire att släppas på fredag. Jag håller nästan på att få krupp av förväntan och Petter på Gamereactor, vars ord jag värderar otroligt högt, gav det 9/10 i betyg. Förväntansfull. Krupp. Dör. Aah. Kommer bli....epic.

Huvudrollskaraktären är spelad av Aaron Staton från Mad Men. Nuförtiden räcker det inte med att anställa röstskådespelare utan nu ritar de karaktären utefter personen som ger rösten. Ambitiöst!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dagarna på dagarna på dagarna, som du minns

2011-05-10 @ 19:18:55

Alright. Har alltså varit iväg till Grekland en vecka med Adri, kom hem förra veckan och har legat väldigt lågt sen dess. Det var verkligen FANTASTISKT. Jag älskar charter. Man blir så omhändertagen, man slussas fram och tillbaka och guiderna svarar på alla tänkbara frågor och är jättehjälpsamma. Loooove it.
Eftersom varken jag eller Adri har körkort kunde vi inte hyra bil, så vi var ganska stationära hela veckan. MEN DET GJORDE INGET! Hotellet var så jävla bra, jag vill bo där jämt! Så fint, så rent, så vackert, så grönt! När man jämför med alla sopstationer till hotell och vandrarhem vi tidigare bott på, var det här som ett 7-stjärnigt hotell. Och maten, herregud! Jag har aldrig ätit så god tzatziki i hela mitt liv, åt nog 10 kg tzatziki under veckan. MINST.
De få gånger vi faktiskt lämnade hotellet åkte vi till Rhodos stad och till Marmaris i Turkiet. Rhodos stad var trevligt och soligt. Marmaris däremot...ojojoj, traumatiskt. Färjeresan över till Marmaris var svinkall, det blåste som fan och vi stod utomhus och huttrade i 2 timmar. På hemvägen sedan var det jättesoligt och fint, i alla fall de första 30 minuterna. Sedan kom vi ut på havet och det blåste och blåste och blåste. Båten åkte från sida till sida, fram och tillbaka, upp och ner i vågorna. Alla satt tysta, skräckslagna. Och de som inte var skräckslagna var upptagna med att hänga över relingen och spy. Vart man än tittade såg man stora, uppspärrade ögon fyllda av skräck eller spya som åkte ner i påsar eller ner i vattnet. Och var 10de minut bli vi översköljda av vatten som stänkte upp på däcket. Det var....surrealistiskt. Men vi överlevde, med nöd och näppe. Resten av resan låg vi vid poolen och var glada över att fortfarande vara i livet. Huuga.

Utöver nära-döden-upplevelsen var vistlesen himla fin. Klart värt.

Livet består av 10 000 dagarna. Och av alla dagarna på dagarna, och hur mycket tid går inte åt till ingenting på dan? De tar fort slut alla dagarna på dagarna.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

The Wrestler

2011-04-17 @ 02:21:52

Har fortfarande inte fått ordning på någonting under de här två dagarna, allt känns ganska förvirrande. MEN. Mitt nyårslöfte följer jag fortfarande med stor entusiasm och de senaste veckorna har jag sett bl.a. Rabbit Hole och Scream 4. Och ikväll hade jag lägenheten för mig själv så jag passade på att ha en stilstudie i Darren Aronofskys tidigare filmer, Requiem for a dream och The Wrestler. Förstnämnda har jag ju sett tidigare, men det var första gången jag såg The Wrestler och den var briljant! Kan vara en av de bästa slutscenerna jag någonsin sett, jag är helt blooown away.
Slutscener är något av det viktigaste jag vet med filmer och dåliga slutsekunder kan förstöra en hel film (typ Star Wars Revenge of the Sith, hade det bara slutat med svart skärm och Darth Vaders andedräkt hade det varit såå mycket bättre). The Wrestler slutar i samma stil som Inception men berör så otroligt mycket mer, trots att Inception ju är en mycket mer storslagen och bombastisk film. Överdådigt är inte alltid bäst alltså. The Wrestler har fantastiskt soundtrack, snyggt foto, bra manus (enligt IMDb ibland impoviserad), bra skådespelare. Skitbra. Precis som Black Swan. Men är den bättre än Black Swan? Hm....

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Formsvacka

2011-04-15 @ 01:04:41

Jag börjar verkligen få lite lätt ångest över mitt liv. Det står helt still. Jag kommer ingenstans och får ingenting gjort. Väntar, väntar, väntar på att jag ska börja min komvuxkurs och börja körskolan men handläggningstiden verkar inte alls vara några veckor som jag först blev informerad om, utan snarare månader. Och ändå är jag fortfarande tveksam till att ta mer CSN-lån innan jag vet helt säkert att spelprogrammering är rätt. För tydligen är det helt omöjligt att få jobb inom branschen. Uh. Och under tiden försöker jag få ett jobb men ingen, INGEN, vill anställa mig. Seriöst. Jag kan inte ens få jobb på Burger King. Jag trodde botten var nådd, när jag ansökte men nejnej, det gick att sjunka ännu längre. Inte nog med att jag sökt ett jobb på Buger King, de vill inte ens anställa mig. Vad ska det bli av mig? Helt seriöst, vad ska det bli av mig? Kommer jag bli personen som bor hemma hos mamma och pappa för alltid, utan jobb, familj och framtid. Är jag DEN personen?

Ska sitta och tänka över mina värderingar en stund, sedan sova och sedan vakna imorrn och förhoppningsvis hitta motivation att förändra någonting med mig själv, så jag i alla fall blir en liten smula nöjd med mig själv, för omväxlings skull.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

30 day challenge, nr 1

2011-03-28 @ 01:12:42

Jag vet inte varför jag gillar sånna här grejer, jag kanske bara är himla uttråkad men hur som helst så är det underhållande. Idag fyller jag år, så firar med att lägga upp första delen av en 30 day challenge. Orka lägga upp en grej per dag ändå, segdraget och tråkigt. Nejnej, ALLT NU. Bästa talesättet. Fast hälften nu får det bli, orkar inte göra hela. Enjoy!

1. Intrododuce yourself

Jag gillar mina hundar, spela gitarr, choklad och Half-life och ogillar 2½ män, folk som säger "det här är inte konst" om konstig konst och Gordon Ramsay.

2. A picture of you

3. Pictures of yourself from the last five years

2006

2007

2008

2009

2010

4. What's in your bag?

Plånbok, iPhone, nycklar, ACO cerat, fickspegel, huvudvärkstabletter, en penna.

5. A picture of your handwriting

Lite slarvig, men man kan i alla fall läsa det. Och en bonus; längsta ordet EVER. Betyder fobi för långa ord. Haaaaha. Tror dock att det har justerats lite för att göras roligt, orginalordet är inte lika långt. Men ändå, oh the irony.

6. Your current wish list

Utöver listan jag redan skrivit på bloggen;
xbox kinect, nya glasögon, en resa till Australien, en brownie från Paul A. Young

7. Favourite song of the week

L.I.F.E.G.O.E.S.O.N, Noah and the Whale

8. Something you've learned

Att Hippopotomonstroesquippedaliophobia betyder rädsla för långa ord, haha.

9. Your favourite movie

Jag gillar film. Kan inte bestämma enbart en. På stående fot, i varje kategori;

Thriller – De misstänkta & 12 apornas armé

Drama – Magnolia & There will be Blood

Musical – Hairspray & Moulin Rouge

Animerat – Monsters Inc & Hitta Nemo

Komedi – Monty Python and the Holy Grail & Legally Blonde

10. A TV-show you're currently addicted to

Förutom Vänner, 30 rock och Arrested Development: Modern Family!!

11. A place you've traveled to

Var i Auschwitz på skolresa i nian. Hade en himla tur eftersom bara en person från varje klass fick åka och alla blev lottade. Ville så himla gärna åka men kände att det inte var någon idé att hoppas. Hjärtattack när jag fick reda på att jag hade haft turen att få åka. Nuförtiden när jag inte vinner saker (vilket ju händer ganska ofta) tänker jag att "jaja, jag fick i alla fall åka till Auschwitz". Resan var fantastisk och helt otrolig, kan verkligen inte fatta att jag stod på platsen där förintelsens epicentrum tog plats. Hela resan genom Sverige och Polen var regnig, blåsig och grå. Efter två dagar kom vi fram till Auschwitz och så fort vi klev ut bussen kom solen fram. Fåglarna kvittrade, gräset var grönt och torrt, vi kunde ta av oss alla jackor och halsdukar och mysa i solskenet. Och så gick vi in i lägret och ba "här står vi och njuter av solen och för 50 år sedan dog flera miljoner människor på den här platsen. Det KAN ju inte vara sant?". Totalt surrealistiskt. Jag tror att vi alla kände samma sak, det gick absolut inte att greppa.

12. Your favourite fictional book

Moment 22, alla vänner som läser bloggen känner väl till det vid det här laget. Läste de första kapitlen när jag var femton men fattade inte riktigt grejen. Försökte sedan igen när jag var arton, alltså våren 2006, och då jävlar! Satt på bussen hem från skolan, i 45 minuter, varje dag under hela maj och myste med min bok. Dagens höjdpunkt. Har läst om den kanske tre gånger och har förmodligen läst de bästa kapitlen femton gånger. Det slutar aldrig vara roligt!

13. Your favourite non-fictional book

I hjärtat av havet. Gillar inte riktigt based on a true story-böcker. Det blir alltid för mycket weepy-gleepy. Men I hjärtat av havet är fantastisk. Handlar om valfångare från Nantucket i början av 1800-talet. Låter som ett hyfsat torrt ämne, men vilken historia! Helt otroligt, det KAN inte ha hänt på riktigt. Fast det gjorde det. Helt sjukt.

14. Favorite Picture of yourself ALL TIME - Why?

På resa till Brighton med kära Londonvänner, jag var på lite taskigt humör hela resan. Blåsigt som fan. Men när vi var nere vid piren blev alla på jättegott humör, vi sprang omkring och tog bilder, sprang vid vattnet, plockade stenar. Och så hittade vi det här fina konstverket och jag ser ut att vara jätteglad och lycklig. Vilket jag ju var! Hoho.

15. A photo of something that makes you happy

Får mig ALLTID på gott humör:

http://failblog.org/

http://win.failblog.org/

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kurs-skoj

2011-03-23 @ 22:08:14

Har hittat massor av roliga kurser och utbildningar i diverse digitala designinriktningar, det är helt otroligt vilken valmöjlighet man har. Man kan verkligen läsa vad som helst! Fantastiskt! Står fast vid att Speldesign och Grafik på Högskolan på Gotland är det slutgiltiga målet. Har plockat ut några av de kurser som verkar bäst och sammanställt mitt schema för det kommande året. Måste bara se till att mina betyg räcker, att mina områdesbehörigheter stämmer, mina arbetsprover fixas, min dator har alla installerade program osv. Plus att jag ska ha tid att skissa bättre och möjligtvis läsa en kurs i skissteknik. Och dessutom läsa franska på Sorbonne nångång nästa år. Hm. Så mycket kurser, så lite tid, så lite CSN. Hur skall det gå...?

April 2011

Programmering A, Komvux, Distans

Juni - Aug 2011

Introduktion till spelprogrammering, 15 Hp, Distans

Sept - Jan 2011

3D modelling, 15 Hp, Distans
Grundkurs i 3D-grafik, 15 Hp, Distans

Jan - Maj 2012

3D grafisk modellering, 7,5 Hp, Distans
3D grafisk animering, 7,5 Hp Distans

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bränd kaka

2011-03-16 @ 15:14:52

Det blåser här i Malmö som om det inte finns någon morgondag. Vågar inte gå ut, vill inte ha en blomkruka i huvudet. Sysselsätter mig med trevliga inomhusaktiviteter såsom att baka. Hittade ett recept på Arlakökets iPhoneapp (är inte bara tekniknörd, utan även baknörd. Double win!) som jag testade nu. Kakan fick stå inne dubbelt så lång tid som receptet sade, eftersom den verkade lite för kletig i mitten. Och nu när jag tog ut den var den lite bränd ovanpå och torr inuti. Suck. Why bother? Men kan ju skylla det på att jag fastnade framför trailern för ett nytt spel som släpps i maj, nämligen L.A Noire. Herre min je, kan vara det bästa som hänt någonsin, i alla fall enligt trailern. Någon på företaget som gör spelet sade att speltiden skulle vara uppåt 30 timmar, minus sidouppdrag och grejer. Helt sjukt, inte ens mastodontspelet Half Life 2 kom upp i den längden. Så exalterad, jag står inte ut. 20 maj alltså. Ska skriva upp i min kalender!

Min födelsedag är på intågande om några veckor, kommer bli så himla fint. Förra året var jag i London precis dagarna innan och shoppade på Primark, åt Ben & Jerry's och promenerade runt i vårsolen. Och året innan det skrev jag högskoleprov och gick på pub på Church Street (och fick fina presenter!). Samma människor inblandade båda gångerna. Känns tråkigt att bryta ett vinnande koncept men ännu en resa till London känns inte aktuellt, inte just nu i alla fall. I år kommer mamma och pappa och valpen ner hit till Malmö, kommer bli himla mys.

Förutom att få stopp på alla tsunamis, jordbävningar, kärnreaktorkatastrofer, svält och djurplågerier önskar jag mig följande;

- Två lasersvärd som jag och Adri kan slåss med (och som låter när de slås mot varandra!).
- En växt som inte dör bara för att man glömmer att vattna den
- Ett par skor med klack som inte skaver
- Ett spel baserat på Boardwalk Empire
- Att kunna äta päron
- Ett recept på den ultimata kladdkakan
- En ny frisyr
- Att Red Hot Chili Peppers släpper en ny skiva
- Att se A Chorus Line igen. Och Spamalot!

Nu är det dags för något-bränd-men-ändå-god-kladdkaka. Tallyho!

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Två filmer

2011-03-16 @ 03:04:58

I helgen fortsatte jag mitt nyhårslöfte om att se mera film, i form av The Adjustment Bureau och The Fighter (båda tillsammans med kära syster).

Den började bra, och historien är jättesmart. Kommer från novellen Adjustment Team av Philip K. Dick och går ut på att det finns en "Adjustment Bureau" som ser till att allt sker enligt en viss förutbestämd ordning. Politikern David Norris träffar Elise Sellas, vilket enligt The Adjustment Bureau inte ska hända. När de två återigen träffas tar byrån till åtgärder för att hålla de två isär, eftersom det inte är meningen att de ska vara ihop. Men Norris och Sellas vill inte spela efter byråns regler....

Låter riktigt juicy! Men filmen tappar lite runt mitten och den där intesiva slutspurten som t.ex. Inception har ett praktexempel på, infinner sig aldrig. Det är synd, eftersom den innehåller mycket av det som både jag och Adri gillar; Science Fiction, Thriller och Romantik. Dessutom var det för mycket vita män. Eller rättare sagt BARA vita män. Plus en kvinna och en svart kille. Dude, that's sooo 50 years ago. Jag och Adri hade mycket ingående konversationer om hur vi hade gjort filmen bättre, haha.

Till skillnad från Adjustment Bureau såg vi The Fighter hemma på en liten datorskärm. Inte det bästa formatet tyvärr. Men filmen var i alla fall riktigt bra, mest p.g.a. Christian Bale. Jag har aldrig riktigt tyckt att han är särskilt bra, mest lite träig, men NUUU fick jag se en riktigt talangfull Bale. Helt fantastiskt! Värd att se enbart för hans rollprestation.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()