Långlånglånghelg

Underbara långhelg! Eftersom jag var "ledig" från skolan i fredags har helgen sträckt sig från torsdagseftermiddag tills nu och kommer fortsätta tills imorrn kväll. Lovely. Har ju inte fått så mycket gjort direkt. Fyfyfy. Men har spelat en del som sagt, sovit mycket, pluggat lite, ätit mycket. Ungefär så. Promenerat lite granna i allén på Kungsgatan till ljudet av Hairspray-soundtracket (vilket för övrigt får en att vilja dansa fram, hoppa mellan träden, sjunga högt och fult och dyka ner i leran) och kollat på alla gulliga hundar som myser med sina ägare. Trevligt.
Har precis ätit kycklingwok till middag, följt av glass med hemmagjord chokladsås (mumma!) och banan. Fast bananen åt jag efteråt, jag gillar inte frukt tillsammans med andra saker. Typ på pizzor, eller i glass eller mat överhuvudtaget. Den ska vara för sig själv, punkt slut. Så ja, jag åt en banan helt enkelt. Lyssnar just nu på Inglourious Basterds-soundtracket och funderar på om jag ska plugga nu och spela sedan, eller tvärtom. Vill göra tvärtom, borde göra nu. Hm. Svårt... to be continued. Doodles!

Vad är grejen med Battlefield?

Om man bortser från att jag missade skolan imorse så har det varit en bra dag. Slapp dag. Underbart. Har spelat GTA, pluggat, ätit godis, lagat mat, spelat gitarr och tvättat. Inte riktigt i den ordningen, men ungefär så. Och även spelat Battlefield. Suck, vet inte vad jag ska ta mig till med det spelet, det är inte dåligt utan bara....oengagerande. Man får inget grepp om karaktärerna, vad målet är eller vart man befinner sig. De man skjuter på verkar tala ryska, så jag antar att man är i Ryssland, varför vet jag inte. Och vad är det för krig? Verkar som nutid, men vilket krig för USA i Ryssland idag? Varför får man inget memo om VARFÖR man krigar i Ryssland? Jag fattar inte riktigt. Det är dåligt berättat helt enkelt. Fy. Jaja, inte så mycket att göra åt detta, får verkligen verkligen verkligen hoppas att Activision tar sig i kragen och gör nästa Call of Duty (som ju kommer om ett år redan) till ett riktigt bra krigsspel. Och hoppas att det blir bättre än Call of Duty: World at War, som kom förra året. Känns som att de måste step up their game eftersom deras medarbetare på Infinity Ward lyckats så bra med Call of Duty: Modern Warfare-serien. Och enligt Gamereactor går Activision ifrån världskrigsskildringarna för att "gå vidare". Intressant! Gå vidare till kalla kriget eller Vietnamkriget kanske? Eller bakåt, kanske amerikanska inbördeskriget? Vi får se vad som händer.

Lyssnar just nu på Hairspray-soundtracket (underbara spotify!) och vet inte om jag borde gå och lägga mig och läsa eller bara hänga vid datorn tills jag somnar sittandes. Lika trevligt båda skulle jag vilja säga. Imorrn ska jag vara lika slapp som idag, men HELST plugga lite mer. Måste ta reda på vilken trend eller filmstil man kan knyta till Storbritannien på 30-talet. Räknas quota quickies som en 'trend'? Borde ju göra det...jaja, ursch, orka med, tar det imorrn. Doodles!

On music

Försov mig imorse. Big surprise. Men what to do? Jag fick sova ut ordentligt, alltså inget ont som inte har något gott med sig. Käkar yoghurt, juice och clementin (eller småcitrus som coop kallar det) till frulle och lyssnar på Green Days nya skiva. Buhu. Fan vad kommersiella de har blivit! Om man jämför Green Days gamla skivor med deras nya så är skillnaden så himla stor. Ingenstans finns den där skitiga garagerock-känslan och deras oskriva statement 'vi är bäst i världen på det vi gör', allt det som gjorde att jag föll pladask för så många år sedan när jag hörde dem första gången. Men band utvecklas ju såklart, och efter arton år i branchen faller det sig ganska naturligt att även ett band som Green Day ändrar sin stil lite. Och det blev ju trots allt till det bättre, på så sätt att fler människor blev intresserade av dem. Smart drag från deras sida, men jag saknar ändå Nimrod-Insomniac-Dookie-stilen. Soundtracket till mina tonår, skulle man kunna säga.

Såg precis att bandet Avatar gör reklam via spotify. Minns när jag och Pernilla bl.a. såg de spela på....hm, vad heter den där musiktävlingen i Mölndal? Mölndalsrocken? Typ sex år sedan skulle jag tro. De vann, såklart. De vann alltid alla tävlingar de var med i, av någon underlig anledning. Visst spelar de bra tillsammans men...deathmetal? Ursch, det kommer aldrig någonsin vara något annat än oväsen i mina öron. En skymf mot allt annat som faktiskt kvalificerar sig som musik. Hur som helst, Johannes Eckerström heter nog killen som pratar. Här kommer smask från skogarna i Lindome om Johannes! Han är inte så jävla tuff som man kan tro, han har jobbat som förskolevikarie, så sent som för två år sedan. Lite charmigt, skulle jag vilja säga. Och det är just det som är det löjliga med deathmetal; hur jävla hårt, coolt och råbarkat det än vill framställa sig som, så är det ändå bara några nördiga killar i skinnjacka och pudelfrisyr, som är lika tråkiga och hårt arbetande som vilken idiot som helst. Men det kanske är det som är charmen, who knows? Jaja, bra jobbat av Avatar iallafall, man kämpar alltid i motvind när man kommer från Lindome, så keep up the good work.

Well, eftersom jag har hela dagen till förfogande kanske jag ska göra något produktivt, typ baka bröd, ta en promenad, städa rummet eller plugga. Men innan det ska jag lyssna färdigt på Green Days smått fenomenala album Dookie och bara njuta av att jag försov mig. Doodles!

Om Call of Duty

Åhnej, jag stallar igen. Dumt. Men denna gång är det inte plugget jag stallar, utan sängen. Det är så tråkigt att gå och lägga sig, orka med. Ska upp klockan sex imorrn, vi får se hur det går.
Hur som helst, i min ivrighet att stalla hittade jag en heltrevlig sida på wikipedia om Call of Duty, och sedan en ännu trevligare sida om vapnen man använder i Call of Duty och sedan en mycket informativ sida om olika rankningar i armén. Så intressant! Jag är i mångt och mycket en pacifist, och emot vapenindustrin och arméer i allmänhet, men ändå är jag helförtjust i krig när det kommer till spel, jag kan bara inte hjälpa det.
I ALLA FALL, något jag blev hemskt förtjust över var hur välgjort Call of Duty faktiskt är, när man synar det i sömmarna. Det blir bara bättre och bättre ju mer man synar. Det jag hittade på wikipedia var i alla fall hur man uttalar fänrik, beroende på vilken engelska man pratar. På amerikanska uttalas det, på det sätt jag och de flesta andra känner till det, som vuxit upp med filmer som Saving Private Ryan, Thin Red Line och Plutonen, second [lu'tɛnənt], alltså loo-tenent. Men på brittiska uttalas det second [lɛf'tɛnənt], alltså lef-tenent, ett ord jag aldrig förut hört, förrän jag hörde den brittiske kaptenen Price i Call of Duty säga det (fast han var så tuff att han inte ens använde sig av 'second'). Min respekt för spelintresserade amerikaner (i alla fall för Infinity Ward, skaparna av Call of Duty) ökade genast eftersom de uppenbarligen gjort sin research, något man inte förväntar sig av andra krigsspel, t.ex. Counterstrike, Rainbow SIX eller Brothers in Arms. Men min respekt för spelintresserade människor i allmänhet är väldigt låg. Forumen för Call of Duty skulle t.ex. kunna döpas om till "Forum för dig pojke, under femton, finnig, pubertal, har aldrig läst en bok, kan ej peka ut sitt eget land på kartan". Ungefär, det är inte många inom spelvärlden som kommer undan med äran i behåll. Tveksamt om jag gör det, med tanke på vad det här inlägget har handlat om. Ett fint exempel skulle jag dock säga är min vän Becki som ju måste vara den coolaste WOW-spelaren någonsin. Men sen måste ju tilläggas att det är liiiite mer nördigt att spela WOW än att spela Call of Duty. Så jag skulle säga att vi väger upp varandra! Keep up the good work, Becki!

Nä, nu måste jag sluta stalla, bums i säng! Doodles!

En torsdag med Bergman

OJOJOJ vad min arm ömmade imorse när klockan väckte mig 07.00. Illa! Bestämde mig för att inte gå till skolan, utan stanna hemma, knapra smärtstillande tabletter och kolla på serier alt. plugga. Men visste att jag skulle ångra mig om jag skulle somna om och sova tills klockan två, så släpade mig upp och åt frulle. Och när jag ändå kommit så långt kunde jag lika gärna släpa mig in till skolan också. Fick ståplats på 171an dock. Inte jätteroligt , en hel KVART på bussen stående. Stackars mig, haha. I alla fall, hela föreläsningen handlade om Bergman, mer intressant än vad jag hade förväntat mig. Hedling pratade en massa om Bergmans hat mot välfärdsstaten, moderniteter och sekularisering. Och att telefoner och tåg i en Bergmanfilm innebär bad news. Intressant, men jag kan fortfarande inte frånse min tveksamma inställning till Hedling. Vår tredje föreläsare den här terminen som är en fortysomething gubbe med glasögon och tweedkavaj. Inget fel i det kanske, men det blir lite för mycket ...ja, gubbe helt enkelt. Som det ju alltid är i filmens värld. Men L-G (min favorit av våra fortysomething föreläsare) lovade mer kvinnliga föreläsare nästa termin. Vill väldigt gärna ha Ann-Christine Wallengren då, hoppas hoppas. 
Hur som helst, efter föreläsningen letade jag upp vår föreläsare för nästa delkurs, Mats Jönsson (även han fortysomething, utan glasögon men med tweedkavaj), för att få lite info om vad jag kommer missa när jag är bortrest. Han nämnde att vi äntligen ska läsa "The Youtube Reader", boken L-G delade ut till oss för typ två månader sen. About freakin' time. Struntade sedan i att se "Smultronstället" på eftermiddagen, eftersom Adri ändå har den och jag ville absolut komma hem och vila min ömmande arm. Lånade med mig några böcker om brittisk film från bibblan och tog sedan 169an hem och har inte gjort särskilt mycket sedan dess. 
Lyssnar just nu på Burt Bacharach och ska nog gå igenom böckerna jag lånade, så att jag kan påbörja skrivandet av tentan i helgen. Ska nog äta en skål flingor också, för att riktigt festa till det! Klackarna i taket alltså. Doodles! 

Sprutfan

Så jag tog svinsprutan igår. Ojoj. Fick huvudvärk, magnecyl hjälpte inte. Ursch. Med ömmande arm och dunkade huvud gick jag och lade mig igår klockan sex på eftermiddagen och sov tills klockan elva idag. Vaknade med huvudvärk. Men tack och lov gick det äntligen över efter några magnecyl. Och min arm ömmar som fan, kan bara röra underarmen. Kommer missa yogan idag. Blä. Ingen roligt spruta detdär. Men nu är jag iallafall lite skyddad, ska försöka att inte bli smittad under de här två veckorna som det tar för vaccinet att verka. Oh well, vi får se vad som händer.
Har MYCKET plugg att göra också, har tills nästa fredag på mig att få färdigt tentan, ska skriva om Storbritanniens filmproduktion under 30-talet. Intressant, men ligger efter en del så kommer få plugga en hel del. Jaja. Ska mysa ner mig med filt i fåtölj med böckerna sedan och mysa.

Till min fina Linn, apropå Twilight, du har rätt om att det förmodligen är en vacker skildring av tonårskärlek, men det jag ställer mig skeptisk till är just den kvinnosyn boken ger unga tjejer och killar, att flickor är svaga och behöver beskyddas av en stark man. Ska man läsa litteratur med 1800-talsanda tror jag Jane Eyre passar bättre, som skrevs 150 år tidigare än Twilight, men med en kvinnlig hjältinna som får de flesta av dagens superhjältar att likna Claes Elfsberg. Just Stephenie Meyers uppväxt inom mormonerna tror jag påverkar hennes sätt att framställa kvinnor och män i böcker. Även om Charlotte Brontë levde under den brittiska, mycket strikta viktorianska tiden lyckades henne hjältinna vara stark och självständig, trots att både Brontë och hennes karaktär Jane Eyre var djupt troende.
Jaja, jag har en tendens att göra saker så himla stora i proption till hur små de egentligen är. Kanske har det att göra med att jag 'stallar' mitt pluggande, men samtidigt tycker jag det är viktigt att gräva djupare ner under den rosa fluffen som så många blivit förtrollade av, och se vad böckerna egentligen ger för budskap. Och så var det med den saken! Jag tycker om dig ändå Linn, du tycker ju om mig trots att jag gillar GTA. DÄR kan man snacka om snedvriden kvinnosyn. Men den diskusionen får bli en annan dag, nu måste jag verkligen PLUGGA!
Doodles!

Twilight

Alltså. Jag kan inte hjälpa att tycka att människor som gillar Twilight är lite sämre människor (läs: MKT sämre människor). Det bara är så. För...det är ju sån skit! Har folk ingen skam i kroppen? Jag gillar iofs konstiga saker också, som andra kanske inte gillar. Men 1800-tals-förlegad-amish-äckel, DET gillar jag iallafall inte. Och det borde inte andra göra heller tycker man!
Så.
I alla fall så tog jag grissprutan idag, mest för att mamma och pappa tyckte att det vore bra, så att jag och Adri inte blir sjuka till Lanzarote-resan om två veckor. Vore ju dumt. Men ja, man vet ju aldrig vad som kan hända. Men jag lever ju fortfarande och jag går fortfarande framlänges, så here's hoping.
Jag har haft konstant huvudvärk i några dagar. Antingen är det en hjärntumör eller så är det för att jag försöker dra ner på mitt intag av Cola light och jag har nu abtinens. Hm. Vet inte vilket som är värst. Det enda jag vet är att jag är sjukt sugen på Cola light. Fortsättning följer.
Doodles!

Stackars Gaz

Oh, the dramz, som Perez skulle sagt. Jag GRÄT förut när jag spelade Call of Duty: Modern Warfare 1, i slutet när Gaz dör. Haha! Det är liksom inte okej, och jag har levt in denial de senaste två åren och låtsats som att det inte har hänt, men fick svart på vitt när jag läste på wiki förra veckan att så ju var fallet. Och har inte spelat igenom hela spelet på ganska länge. Och FY, nu när jag gjorde det var det inte roligt. Hur kan de med att ha det så ledsamt? Ska bli en brevbomb till Infinity Ward tror jag, och så får jag hoppas att de inte har ihjäl Soap och Price i nästa spel (men en av dem kommer säkert dra nitlott, med tanke på vad de utsätts för). Lite roligt dock att karaktären Ghost från nya Modern Warfare är så jävla populär. Jag menar, han dör ju? Hur kan han få ett eget spel, man vet ju redan vilken väg han ska vandra. Jävla Infinity Ward alltså, jag har inte tid med att bli såhär insatt. Ursch! 
Dags för bingen! Eller, först spela, sen bingen! Doodles. 

Myshelg

Har haft en supermysig helg med Elin, Simma och Sara. Elin var här fredag till måndag, Simma från söndag till måndag och Sara var bara i Malmö över dagen igår, då vi alla fyra åt brunch på Café Ceder. Himla mysigt! Och resten av tiden blev mest fika, lite shopping, massa mys vid TVn, med godis och god mat. Kollade på "No Country for Old men" och diskuterade det kommande året och alla dess planer. MKT givande, ska se vad det blir av det. Och jag har nu nollat (!!) mitt konto, blivit bjuden på kaka av Simma och blivit skyldig Elin 200 spänn. Ojojoj, inte bra, men CSN på onsdag, välbehövt minst sagt! 
Nu ska jag stryka och kolla på Vänner med Ogvi, imorrn skola mellan nio och tolv. Kanske svinsprutan efteråt? Jaja, vi får se. Doodles! 

En sån dag

Har misslyckats med allt idag. Allt allt allt. Känner bara för att lägga mig under mitt täckte, med min varmvattensflaska från Church Street, och sova tills allt känns bra. För det gör det ju tillslut, förhoppningsvis imorrn, förmodligen imorrn. Suck. Det enda jag faktiskt lyckats med idag är att förbättra min tid på övningsuppdraget i Call of Duty 4, från 23 sek till 20,75 sek. Jaha. Och exakt hur lycklig blev jag av det? Hm, lite faktiskt. Men ja. Utöver det känns allt misslyckat. Jag är misslyckad idag. Vi hoppas på förbättring imorrn. Hejdå. 

Helgen är slut

Har haft en alldeles förträfflig helg, alltså väldigt social och väldigt lite plugg. Myste med vin hemma hos Sanna i fredags tillsammans med henne, Jenny och Sergey och kvällen avslutades på Brogatan, där jag agerade charity case då jag hade nollat mitt konto och fick smaka på öl av mina vänner. Kändes inte jättebra, men får skylla mig själv efter en slösaktig vecka i London. 
Från lördag till idag var Simma här på besök. Alldeles underbart! Vi åt god mat, goda efterrätter, kollade på SATC, jag pluggade lite och vi pratade om alla våra löjlig (och även mindre löjliga) problem. Jag berättade för henne om min kärlek till Call of Duty och hon berättade för mig om sitt kaotiska liv i Glimåkra. Mmm. Och som grädde på moset with a cherry on top kommer hon på besök nästa helg igen, då även världens bästa Elin kommer på besök. Kommer bli lovely!! Har en liten vision om hur jag, Elin, Simma och Sara äter Café Ceders brunchbuffé på söndag morgon. Om Simma hinner hit till klockan elva och om Sara är ledig på söndag....vi får se helt enkelt! Och ja, innan allt detta trevliga ska inträffa måste jag få skrivit och lämnat in min tenta. Deadline på fredag, har två föreläsningar och två filmvisningar och mycket ledig tid innan detta, ska nog få ihop det på något sätt. Enda problemet är såklart Call of Duty som jag knappt kan hålla fingrarna borta från! Jävla spel alltså, fruktansvärt distraktionsmoment. Illa illa. 
Nu ska jag plugga, till tonerna av Mumford and Sons, och sedan kolla på Vänner klockan elva och sedan plugga tills jag somnar. Doodles! 

Call of duty: Modern Warfare 2

Har precis spelat färdigt Modern Warfare 2. LOVE LOVE LOVE it. Efter två års väntan har jag nu fått spela detta fantastiska spel. Och nu, 45 pund och ca sex speltimmar senare, har jag spelat igenom det. Och ojojoj, vilket spel, VILKET SPEL. En riktigt värdig uppföljare. Gillar att det är nästintill samma speldesign som i ettan, till och med samma karaktärer (och vapen). ÄLSKAR att man får spela som Soap igen i slutet, tillsammans med Captain Price. Genialiskt. Dramaturgin är uppbygd exakt som ettan, vilket jag också gillar. Jag gillar ALLT med det här spelet, vet inte vad man kan kritisera. Kanske...att man deltar som aktiv spelare under terrorattacken är väl kanske...inte helt i linje med hur jag föreställer mig Modern Warfare. I och för sig tillhör det handlingen, men ändå. Det borde finnas MYCKET starkare regler för användning av det här spelet. INGEN under arton borde spela. Och trots att det är artonårsgräns så säljs spelet till barn ändå om deras föräldrar är med. Fnys. Det borde finnas någon form av kontrollering eller scanning i XBOX-en (som i Minority Report!) som scannar av ens ögon eller fingeravtryck eller nåt och som hindrar minderåriga från att spela. Wellwell, kan inte göra så mycket åt det kanske, men jag förstår föräldrar som blir oroliga för att spelet ska trigga igång nya skolmassakrer eller liknande. Det är ju ganska disturbing. 
Men ja, utöver det så tycker jag, som ju inte är minderårig och inte behöver drabbas av moraliska dilemman, att spelet är fantastiskt, välgjort, med bra story och snygg grafik. Loves it!!
Godnatt! 

London, in a nutshell

Okej, såhär gick det till:
Planet landade klockan nio på Heathrow i fredagskväll. Tog Piccadilly Line hela vägen in till King's Cross. Gick till vårt hostel och konstaterade ganska snabbt att det var ett livsfarligt ställe; smalaste trapporna i hela Britannien, bunksbeds uppställda mot fönster, människor överallt överallt, alla fulla eller höga på något underligt. Även personalen. En liten eldsvåda och det skulle bli en katastrof värdig discobranden i Göteborg förra decenniet. Suck. Vi betalde i princip 127 pund för att gå in och vända. Fick ringa Christopher, som kom och hämtade oss mitt i natten och tog med oss till fina gamla Albion Road. Har nog aldrig sovit så gott som jag gjorde den natten på deras soffa, med katten Lightning sovandes vid fötterna och kroppen värmd av en kopp english earl grey. 
   Släpade oss upp tidigt på lördagen för att åka till Portobello (först förbi Leicester Sq för att plocka upp biljetter till Russel Brand). Underbara engelska marknader! Gick runt i kanske två timmar, mellan halv tio och halv tolv, och bara njöt njöt njöt, av ALLT. Av att vara tillbaka i rätt land, med krispig engelsk höst, mysiga bussar, vackra dialekter, välbekanta områden och ja...det kändes som hemma, som att komma hem. Köpte ett diadem och två halsband och Adri köpte ungefär samma fast mer av allt. Vi åkte sedan till Islington och gick på Camden Passage Market (min favorit!), köpte ett par örhängen och, såklart, en brownie från Paul A. Young. AAH. Jävla brownie alltså, den är FÖR god. Vi promenerade hem till Albion Road, vilade en stund och ja, sedan sysselsatte vi oss med något som jag inte minst (kanske bara var hemma och hängde?). Klockan åtta kollade vi på X-factor tillsammans med tjejerna (ååh, mina tjejer! Vad jag har saknat dem!) och de berättade för mig och Adri och fenomenet "Jedward", haha. Ojoj. 
   Vi fick sova hos familjen Shaw även natten till söndag (thank god!) och på morgonen av dag 2 gav vi oss av mot Spitalfields Market, Sunday up Market och Brick Lane. OJOJOOOJ. Detta ställe slutar aldrig att imponera. Sunday Up hade även uttökats med en övervåning. Ville köpa ALLT ALLT ALLT, men köpte bara ett halsband. Fick duga. Antar jag. Efter fyra timmar på marknaderna kom vi tillbaka till familjen Shaw och tog farväl för att sedan åka till hotellet vi bokat in oss på för de nästföljande tre dagarna (Christopher körde oss, igen!), som låg på Gower Street, alltså parallellgatan till Tottenham court rd = BRA LÄGE. Så sjukt gött med hotell! Efter horror-upplevelse på hostel och två nätter på en soffa (som ju i och för sig var himmelsk!) kändes det fantastiskt att ha ett hotellrum att götta sig på. Lätt värt (tack mamma och pappa ÄN EN GÅNG som betalade för det. Resan som skulle bli så billig blev helt plötslig en rejäl utgift. Inte bra!) 
   På kvällen tog vi bussen till Knightsbridge och promenerade till Albert Hall där vi såg Russel Brand. Sjukt roligt alltså, och helt sjukt! Russell Brand liksom, han är nästan som en seriefigur, jag fattar inte riktigt att han faktiskt finns på riktigt. Men ja, där var han i alla fall. Han skämtade mycket med hela BBC och Jonathan Ross-Andrew Sachs-incidenten och si och så, mycket roligt! 
    Måndag var shoppingdagen, minns inte om jag köpte något, förmodligen inte. Gick bara runt överallt överallt, på Topshop, Office, Faith, H&M, New Look, Borders, Primark, ja, osv osv. Jag var ute efter vinterskor och jag provade och provade. Eller nej, vad tänker jag med? Jag har storlek 41, jag provade inte, jag frågade om skorna fanns i 41 och jag fick ett utsäktande leende och ett "nej, tyvärr". Det sög ganska hårt. Kände mig lite diskriminerad faktiskt, de köper nästan inte in några par skor i den storleken i England, ett eller två par kanske. Hur gör kvinnor med riktigt stora fötter egentligen? Köper de herrskor? Ursch, suger. 
Vi åkte sedan till Natural History Museum, där vi kollade på dinosaurier och annat skoj, mycket roligt ställe och gratis dessutom. Rekommenderas för Londonbesök, får Göteborgs Naturhistoriska att likna en garderob. Loves it. På kvällen på måndagen såg vi Dylan Moran på Apollo Theatre. OJOJ alltså. Nog för att Russell Brand var rolig, men det här var något HELT ANNAT. Det går inte ens att jämför med något, han var SÅ BRA! Jag skrattar rakt ut av bara tanken på det. "Kids are speaking a completley different language, for example, I was out walking with my son and he said: "Oh, look at that church, it's so random". Like what!? Random? What, is it moving? And if the kids's friends call and you pick up the phone, you don't understand anything! You answer "Hello?" and you get "GINNYPIGS!!" "What!?" "Ginnypigs!! Momsaidwe'llbehomelaterwe'llseeyouthenandalsoyeahseeyalaterBYE!!" Hahaaa, skrattade så jag grääät. 
   Tisdag, sista dagen, shoppade vi lite på morgonen (köpte skor på Primark, där de faktiskt har storlek 41, och på Topshop, i STORLEK 42). Gick sedan till John Soane Museum i Holborn, ett hus vid Lincoln's Inn Fields (parken där vi såg chihuauan med rosa hoodie i våras tror jag) som under 1800-talet ägdes av Sir Soane, som hade samlat på sig, ja, ALLT. Tavlor, mumier, kolonner, antikviteter, statyer, ALLT. Helt galet ställe. Rekommenderas verkligen, gratis också! Sedan vidare till London Aquarium, med halvpriset-voucher och allt, och kollade på hajar, sjöhästar, konstiga fiskar och bläckfiskar. Hajarna var otäcka, ursch. Och efter renoveringen var det jättefint där inne, och vi hade dessutom turen att komma dit när en av guiderna pratade om hajarna i någon halvtimme för alla som var intresserade. MKT skoj. Bl.a. sade hon att det är större chans att man blir ihjälbiten av en människa än av en haj eller att dödas av en vending-machine än en haj. Mycket lurigt. På kvällen shoppade vi lite mera, jag köpte en mössa från H&M, nya Call of Cuty-spelet och en väska från Top Shop. Borde veta bättre än att köpa saker från topshop, kvaliteten är ju inte rolig alltså, men deras grejer är sååå fina. 
Hur som helst. Det var väl det hela. Vi åkte sedan hem igår eftermiddag och idag orkade jag inte gå till skolan, så har kollat på Sex and City, ätit glass och spelat Call of Duty. Jävla bra spel alltså, men kanske lite väl likt förra spelet? Men inte mig emot, jag älskar det. Och jag ÄLSKAR att man spelar med 'Captain MacTavish' och hur början på banan är en tribute till förra spelets början med 'Captain Price'. Genialt alltså! 
Ska hänga med Adri nu, ska lägga in bilder från veckan så fort jag fått ordning på kameran. Laterz! 

Jag står inte ut

Är tillbaka i Sverige igen. Fyfan. Det är riktigt jävla tråkigt. Dött. Tomt. Öde. Hur orkar folk bo här? Seriöst, hur står folk ut? Hur står jag ut? Vad gör jag här egentligen? Varför har jag åkt tillbaka hit? Varför?

Lift off

Yes, om en timme sticker jag och Ogvi från Öa Förstadsgatan mot Kastrup för en långweekend, bestående av bl.a. Brick Lane, Portobello, Dylan Moran, Russel Brand, Paul A. Young, Islington, Natural History Museum, Sunday Up, John Soane, Starbucks, bussar, britter, oyster osv osv. Gonna be awesome. SPECIELLT Russell Brand, ett riktigt lyckokast att vi lyckades få biljetter över huvud taget med så kort varsel. Loves it. 
Ska äta, sedan åka. Och om planet råkar störta så ska ni veta att jag älskar er alla och att jag fuskade på ett franskaprov i nian och fick MVG och jag är inte stolt. Så där ja, nu kan jag åka. Bye bye now! :* :*

Nationens Födelse

Precis hemkommen från skolan. Började klockan nio, LG pratade om svenska filmindustrin på 30-talet. Precis som Jenny, tycker jag att det är något ointressant. Nog för att det är vår historia osv osv, men ändå. Den svenska filmen har inte haft något inflytande eller betydelse för utvecklingen av filmen på det stora hela. Mycket mer intressant att läsa om den amerikanska filmen under denna tid, så jäkla mycket mer som hände där i jämförelse med Sverige. Men men, det är ju bra att hålla koll på sin egen historia också. Och helt ointressant är det ju inte. LG kommenterade dock hur filmproduktionen såg ut på den tidiga 10-talet genom att dra till med "på den tiden så var det ju inte så systematiskt upplagt, filmen bara fanns där... som en fisk". Mycket djupt, fick klura länge på dendär. 
På filmvisningen somnade jag inte (score!!) och vi såg en film som hette "The night of the hunter" av Charles Laughton från 1955, med bl.a. Lillian Gish och Robert Mitchum. Nog för att jag gillar Lillian Gish, och jag tycker verkligen hon var en jätteduktig skådespelerska, så kan jag ändå inte riktigt tänka bort att hon stod bakom "The Birth of a Nation" i hela sitt liv. Hon ansåg aldrig att den var rasistisk, och höll den åsikten ändå till sin död. Jag har ju aldrig sett "The Birth..." så egentligen kan jag väl inte ha en åsikt, men... den var rasistisk, man behöver inte ha sett den för att förstå. Och speciellt eftersom Ku Klux Klan "återuppstod" i samband med filmen 1915. Det skulle dock funnits, enligt wikipedia, en bifogad textremsa med informationen att filmen skildrade inbördeskriget från sydstats-sidan, och att den på så sätt förhåller sig till deras åsikter och synvinklar. Men ändå, hade filmen gjorts idag hade det räknats som propaganda. Bara för att den gjordes för hundra år sedan, betyder det att det är mer okej då? Well well, man kan fundera och fundera i all oändlighet, och jag lär återkomma till denna film igen när jag väl fått sett den. Måste nog gå till Movieline i good 'ol Gothenburg för att kunna köpa den (eller CDON?), så vi får väl se när det blir av. 
Nu blire mat och sedan packa, kolla upp adresser och öppettider och vädret i London och ja... sedan är det bon voyage. 
Doodles! 

Slappt

Lämnade in tentan idag. Scoooore! Kändes göttans, nu blire 'all play no work' tills fredag, då nästa tenta lämnas ut. Fan, de haglar in med endast några dagars mellanrum numera. Sen NÄR är detta tillåtet? Jaja, jag överlever. Speciellt eftersom jag och syster åker till LONDON på fredag, awohoooo! Så. Jävla. Kul! FAN vad jag ska shoppa. Kommer bli awesome.
Idag var jag dock en sämre student än vanligt; hoppade filmvisningen. Och jag hade dåligt inflytande på Jenny, som också skippade den. Inte bra. Men det vägs ju upp med att vi fick in våra tentor i tid. Alltid något!

Nu ska jag och Ogvi (Adri alltså) kolla på "Flashforward". Imorrn blire sovmorgon, gratta på pappi på födelsedagen, laga något onyttigt till middag, gå på yoga, slappa framför datorn hela kvällen. SOFT. Det är gött att vara student.
Tallyho.

Hemkommen

Så jag och Adri har spenderat helgen i Lindome. Överraskade pappa på hans födelsedag (som egentligen är på onsdag, men ja, vem bryr sig?) åt ohälsosamt mycket godis och kaka, men fick även hel del pluggat. Skrev mestadelen av tentan på tåget tillbaka till Malmö och har nu bara lite finslipning kvar. Borde hinna bli färdig för att hamna i sängen klockan tolv (lovely!). Sprang iväg på pilates precis efter att vi kom hem, vilket verkligen var tur. Så spänd jag är hela tiden! Sam Merlotte (Dan heter han, men likheten är grotesk som sagt) gick och tryckte ner mina axlar hela tiden för att de hela tiden var i jämnhöjd med mina öron ungefär. Inte bra! Måste tänka på att "spänna av" ibland, haha. Och efter att ha brainstormat en del om Adris nästa modesida, som kommer handla om hattar ("men de har en hel del trevliga hjälmar i Apocalypse Now? Inte? Men vad sägs om Heather i Blair Witch Projekt? Hennes mössa är ju rätt käck? Nej...?") är det nu dags för dusch, sedan den där finslipningen av tenta och sedan bingen!
Doodles!

RSS 2.0